anna - the soundtrack

det värsta årets bästa låtar

2011-12-31T15:24:00.000+01:00

Den här melankoliskt klagande skotska poppärlan

Britney hade ett av sina starkaste år någonsin...

...även den här glada barnvänliga refrängen har jag spelat mycket (av egen vilja)

Sen var det uppseväckande att Beyonce släppte en typisk försommarhit mitt i mörka hösten.

Och det är inte ofta en schlager får vara med bland årets låtar. Men det här lättsamma gudsåkallandet gjorde våren lite trallvänligare, om än i korta stunder.

Men riktigt skönt är det att 2011 är slut nu, detta värsta året i mitt liv. Jag firade in tolvslaget i starka smärtor på akuten, men när man tror att det inte kan bli värre - så var det just det det blev.

men HUR var Britney den här gången?

2011-11-07T02:34:00.000+01:00

För ett par veckor sedan var jag på min fjärde Britney-show. Att recensera hennes föreställningar har blivit ganska meningslöst, eftersom Britney råkar vara en artist som det år efter år ger billiga kreddpoäng att såga vid fotknölarna, så till den grad att det knapps skrivs om Sverigekonserterna i papperstidningarna dagen efter, man baserar hellre ett icke ännu framfört arbete på kvällen-innan (oftast Danmark.) Var det inte "en fet lat robot" den danska pressen kallade Britney?

Jag brukar försvara den höga andelen playback med att det knappast kan vara lätt att sjunga med hög kvalité samtidigt som man dansar sig igenom hela kvällen (Fast jag tror att Britney sjunger hela tiden. Bara det att hennes röst oftast även är förinspelad.) Konstigt nog var dansen mindre avancerad i år, inte ens särskilt varierande, mest bestämda steg med vickande höfter i diagonala mönster över scenen. Även alla de (16) projektanställda som enbart är Dansare.

Det var exakt elva år sedan jag såg Britney första gången, på Oops...I did it again-turnén, som alltså bara hade två album att hämta låtmaterial ifrån. Vid konserterna i Globen (2004 och senast bara för två år sedan) fanns det betydligt fler Britneylåtar att välja bland - och jag har vant mig vid att Britney och jag helt enkelt har väldigt skilda uppfattningar om vilka som är hennes bästa respektive sämsta låtar. Big Fat Bass (som är en av de värsta låtar jag hört inom alla kategorier) fick naturligtvis stort utrymme, och med det menar jag att Black Eyed Peas-killen sjöng på biodukar i bakgrunden, och barnprogramslåten How I roll behövde distrahera med en bil på scenen att åma sig runt.

Well, med låga förhoppningar är det rätt lätt att bli glatt överraskad. De tre första singlarna (heter det så fortfarande?) från Femme Fatale är ju starka kort allihop, framför allt Till the words end som var finalnumret och glada I-i-i wanna go-go-go. Senaste radiohitten Criminal framfördes däremot inte, jag skulle gissa på att den har fel tempo - inte tillräcklig dansrökare, men inte en ballad.
En del av de äldre låtarna hade jag aldrig hört live innan, som 3 eller Womanizer, jätteroligt. Och Boys blev ovanligt lyckad i en nerskalad version med en orientalisk melodislinga.

Kvällens ballad då. Tragiskt att skriva så, att det nu för tiden bara är en enda låt som är utan dans och andra visuella effekter, och därmed åtminstone äkta live-sång. Eftersom det var tredje gången nu jag ser Britney sitta högt upp i luften på en gunga antar jag att hon tycker att det är ett riktigt lyckat drag. Fast riktigt ifred fick hon inte sjunga ändå, någon slags akrobat (eller någon mångsidig dansare) gjorde förstås konster hängandes från gungan. Hon kunde hellre tagit en repris på Circus-turnéns gung-ballad Everytime, Don't let me be the last to know är inte lika...känslosam, även om jag tycker att Britney vet att använda sin röst i den. Eller ännu hellre som på 2004 års Onyx Hotel-show; då var gung-balladen Shadow MEN Everytime framfördes också - då spelade Britney själv på en flygel (även om en bakgrundsmusiker "tog över" pianospelet rätt fort.)

Jag, lillasyster & Britney

För även om jag sett Britney fyra gånger, så känns det som det jag allra mest önskar är en Britney-konsert. Inte ytterligare en show. Det är så sorgligt att Britney och/eller hennes turnéproducenter inte tycks lita på att vare sig sångrösten eller ens låtmaterialet är tillräckligt. Allt måste gömmas bland effekter, klädbyten, lapdances, videoföljetonger eller laserstrålar. Som jag mer än gärna sluppit.
Jag är övertygad om att vad som helst hade varit värt att lyssna på - Britney & symfoniorkester, Britney & en stråkkvartett, Britney & en jazztrio eller Britney Unplugged med några halvakustiska gitarrer och basar. Men då hade låtarna ändå behövts arrangeras om till något alldeles nytt, och det är inte riktigt meningen. Undantaget är om Britney I SMYG blivit riktigt jäkla bra på gitarr eller piano och spelade helt solo..!

Nej, det hade räckt med en konsert med ett normalstort band, på låt oss säga 5-6 musiker och kanske 2-3 körsångare. Om man nödvändigtvis vill ha visuella effekter ändå så kan det funka om det sker sparsamt och smakfullt, jag var på en utmärkt - äsch vilken underdrift, bedövande vacker! - Sade-konsert i samma Glob för några månader sedan, med snygga bildinstallationer i såväl bak- som förgrunden, utan att ge avkall på kvalitén i rösten och musiken. Hoppas att Britney får se den konserten. För hon kan SÅ mycket bättre med SÅ mycket mindre medel (en arbetsgivares dröm?).
Och nog är siffran två lite sorglig i sammanhanget:

It's all in the numbers.
140 workers, 125 crew members,
23 trucks, 14 tour buses,
16 dancers, 2 band members and
1 artist to make the Femme Fatale show happen!

jag känner inte Johan, men...

2011-10-11T00:50:00.001+02:00

äntligen blogger i iphonen

2011-09-14T03:06:00.001+02:00

Men användaravtalet var lite märkligt. Under punkt nummer 1, som visserligen är lång, lyder den sista meningen: "Gör inga ändringar medan du kör utan koncentrera dig på körningen."
Är det verkligen en vanlig fara? Sms:ande under bilkörning förekommer ju, men att ändra (inte ens bara skriva) sin blogg bakom ratten..?

sveriges mest eftertraktade band

2011-04-26T20:39:00.000+02:00

VAR köper man gummiband? Såna som alla har hemma, men ingen minns var de kom från ursprungligen. Säg, en påse med 100 gummiband i blandade storlekar och färger. Jag letar förgäves på hyllorna med fryspåsar och bakplåtspapper i alla små och stora livsmedelsaffärer jag passerar (och har gjort så i ett år!) Ska man kanske vända sig till pappershandeln, men då får man väl bara tag i tjocka, stora, bruna?

paus kontra program

2011-04-13T13:56:00.000+02:00

Vad är grejen med att göra uppehåll i tv-serier under flera veckor, för att sedan visa två avsnitt och sedan låta det vara uppehåll igen? Det verkar snarare vara regel än undantag nuförtiden, åtminstone för programmen jag följer. Titta på tv-kalendern:

Man är ju van vid att det är uppehåll över julhelgen och vid stora amerikanska spektakel som Superbowl. Men inte annars. Jag funderar på om alla kanaler numera sänder två serier växelvis på samma tid...

Tv-kalendern är ett bra verktyg, där man lätt kryssar för serierna man följer och kan se när det kommit/ska komma ett nytt avsnitt som man kan streama. Tiden anges där man själv bor, det är därför Grey's Anatomy visas klockan tre nätter mot fredagar.

Mina andra favoritserier har ju underliga säsonger och har därmed uppehåll nu, fast jag vet att True Blood börjar igen den 26 juni och Entourage den 24 juli. Huruvida Mad Men kommer tillbaka verkar ju inte helt säkert.

angie, you're beautiful, but ain't it time we said good-bye?

2011-04-04T23:36:00.000+02:00

DN kan i dag avslöja att den amerikanska soulstjärnan Angie Stone är klar för Stockholms jazzfestival.

Okej, när spelade inte Angie Stone på Stockholms jazzfestival undrar jag då. Är inte hon jämt det kommersiella dragplåstret? En jazzfestival som ständigt är nära konkurs och nedläggning men räddar sig genom att smyga in soul och r'n'b borde kanske göra tvärtom - byta namn*) och säga sig arrangera en Stockholm Soulfestival och fuska in ett antal jazzakter, och förvåna publiken.

I artikeln säger 50-åriga Angie bland annat ”När jag ser mig själv i spegeln ser jag en ung, duktig och stolt artist som det går bra för." Med den inställningen borde Angie få vara på de där anskrämliga filmstjärnekorten på baksidan av mjölkpaketen. Fast hon är väldigt fräsch på sitt mug shot från förra veckans fortkörning, det medger jag!

*) Stockholms jazzfestival har redan bytt namn, till det vilda och galna Stockholm jazz fest. Just det.

fredhällsparken

2011-03-14T21:57:00.000+01:00

Jag tror snarare att detta är en slags installation, än ett projekt av något av det dussin förskolor som ligger precis i närheten.
Kul om det genererar ett antal blogginlägg eller bildrutor i typ Vårt Kungsholmen, men jag undrar hur många som kommer använda rubriken "Det som göms i snö..."?

it's the little things that mean so much

2011-03-04T11:22:00.000+01:00

I det förra inlägget verkade det kanske som att jag inte fått sagt de stora sakerna, de viktiga sakerna om älska och lycka och trygg barndom. Men det har jag sagt, flera gånger genom åren (och nej, det känns inte märkbart bättre för det.)
Det är de små sakerna som gör skillnad. De där vardagliga sakerna, som pappa tyckte var roliga att höra. Cyniska, småsinta människor kanske skulle tycka att det bara är folk som inte har nåt viktigare att bry sig om som skulle tycka att det är intressant. Men jag tror att pappa brydde sig om våra vardagsbestyr för att bygga en detaljrik bild av sina barnbarns (och sitt barns) liv, 60 mil ifrån Malmö.

Så pappa, den veckan du bara gick och dog från mig skulle jag berätta att Isobel börjat gå på pottan, inte varje gång, men varje dag.
Elton har upptäckt sina händer, och tycks lika förvånad varje gång han ser sina egna små knytnävar.
Bianca köpte en Tingeling-klänning för julklappspengarna hon fick av dig, som hon är urstolt över.
Och Anders har fått en roll i filmatiseringen av Arne Dahl-deckarna som du brukar läsa.

Alla såna här oviktiga, men totalt oumbärliga upplysningar, som jag aldrig mer kommer berätta under våra telefonsamtal, när du sitter i lugn och ro vid ditt köksbord, och jag klämmer fast luren mot axeln samtidigt som jag byter blöja eller lagar middag. Din vardag och min vardag.

Fast jag lät medvetet bli att berätta att jag skulle magnetröntga mitt huvud den där fredagen. Jag brukar resonera som så, att det finns ingen anledning att oroa någon i onödan. Och det är jag glad för nu, eftersom du inte fanns kvar när jag fick resultatet.

it's too late when we die

2011-02-23T14:14:00.000+01:00

I wasn't there that morning
When my Father passed away
I didn't get to tell him
All the things I had to say

I think I caught his spirit
Later that same year
I'm sure I heard his echo
In my baby's new born tears
I just wish I could have told him in the living years

då skulle jag lika bra köpt något lyxigare

2011-02-11T00:10:00.000+01:00

Det lär finnas en massa shopoholics som måste rättfärdiga varenda nytt inköp för sig själv (den roligaste kommentaren jag läste på en blogg för några år sedan var "man kan aldrig ha för många vita tygskor". Som att inte TVÅ par är ett för mycket..!)

Nu hör inte jag till den kategorin, eftersom jag väldigt sällan hinner prova kläder till mig själv. Men idag hann jag faktiskt springa på ett par fina jeans. Modellen heter Super Sqin, med beskrivningen Super Low Waist // Super Tight. Just det där med superlåg midja gör mig lite tveksam så här blott sex veckor efter barnafödandet, så jeansen måste provas en liten stund i vardagsmiljö (vilket innebär mycket förflyttande ner på golvet och upp igen.) Man vill ju inte råka ut för en mind-the-gap-situation, som min sambo kallar det.

Fast jag slipper fundera, för lille Elton släppte en fin vit liten mjölkkräkning som rann ner på mitt lår. Då går de inte att byta även om lapparna sitter kvar.
Men när jag skulle torka av jeansen med en blöt handduk blev handduken blå. Hur mycket överskottsfärg finns det egentligen i ett par jeans?

inga skåningar i Ystad

2011-02-07T10:53:00.000+01:00

Det allmänt kända är att svenskar "tvingas" flytta till Stockholm för jobbens skull. I så fall skildrar knappast Wallander-filmerna verkligheten. Tvärtom består hela Ystad bara av inflyttade stockholmare. Att poliskåren väljer att bygga sin karriär där är kanske inte så underligt om det sker lika många grova brott där som det finns Wallander-filmer, det blir ju aldrig en tråkig dag på arbetet för dem.

Men den vanliga befolkningen då? Går det inte att använda lite fler lokala statister som får repliker? I hela filmen var det bara en eller två personer som talade genuin skånska (dagisbarn dessutom).
Förra gången jag såg en Wallanderfilm, för nästan fyra år sedan, klagade jag på att jag inte alls hörde vad skådespelarna sa.
Fast efter alla klagomål på en stackars skånsktalande programledare i Go'kväll vågar TV4 förmodligen inte ta några risker med en filmsatsning på originaldialekten. Synd, för man borde hellre sett dialekten som en viktig rekvisita. Tänk en Masjävlar på stockholmska. Hade knappast fått samma lovord.

För övrigt är Wallanderfilmerna såå mycket sämre än Beck.

att få kalla fötter inför giftermål

2011-01-28T01:36:00.001+01:00

lanen är att jag ska gifta mig i år.
Jag vet varken var, när eller ens hur, men jag vet med vem, och det är det viktigaste. På något sätt tror jag att det ska lösa sig så enkelt som att jag en morgon vaknar och bara VILL ha det där vita drömbröllopet, att allt är utkristalliserat för mig, så som vissa brudar (och då menar jag brudar) haft klart för sig i halva sina liv.
Det enda jag funderat på genom åren är musiken - ingångsmarsch, kärlekssång under ceremonin*) brudvals samt vad det skulle kosta att boka Weeping Willows till festen (för inget annat coverband tolkar väl The Smiths med samma bravur?)

Jag blir knappast säkrare på min sak efter att ha läst dagens morgontidning. Först en helsidesannons för helgens stora Bröllopsmässa, som jag egentligen tycker verkar rätt ångestframkallande, men förmodligen borde besöka. Och så fjärde delen i SvD:s artikelserie om skilsmässor, samt en ovanligt bra kolumn om Eva Gabrielsson - a.k.a NOT mrs Stieg Larsson.

Skönt att hon inte hela tiden blir betraktad med den djupaste sympatin. Magnus Eriksson påpekar att det är Stiegs far & bror som har lagen på sin sida, och att man bör sluta demonisera dem. Men Eva satt häromveckan hos Skavlan och lät som en postpunkig tonåring när hon sa att 'man behöver inte alls följa lagen' (dvs de kunde visst gett bort alla rättigheter till Stiegs verk till henne i present!).

Jag har irriterat mig på henne sedan hon inte tackade ja till de 20 miljoner kronor som Stiegs familj ville ge henne (och vem behöver mer pengar än så?). Nu sa hon att blablabla det handlar inte om pengar utan principen blablabla förvalta Stiegs verk, och det bästa av allt, att brodern och fadern borde göra något eget i stället för att profitera på Stieg.

Hallå Eva, du är själv jättekänd i hela Sverige enbart för att du är ogift!

*) Utan dina andetag var länge en potentiell låt till just detta tillfället, men ströks hastigt och sorgligt efter den överdrivna populariteten som naturligtvis nådde sin kulmen vid fjolårets prinsessbröllop.
Brudvalsen ska helst vara Shostakovichs Waltz 2 ur Jazz Suite. Och då gäller det att dansa riktigt snyggt.

ljuga om sitt ursprung?

2011-01-05T18:20:00.000+01:00

Snart tar telefonnumren slut – lösningen kan bli att du får ta med dig riktnumret när du flyttar, skriver Aftonbladet idag.
Men - då kan väl inte alla BLI en 08:a? Då måste man först bo i Stockholm och skaffa sig ett lokalt hemnummer här. Som man möjligen behåller vid utflytt. Borde inte rubriken vara "alla kan FÖRBLI 08:or"?

Sen det där att telefonnumrena tar slut känns märkligt. Det kan väl knappast vara fler som skaffar fasta telefonabonnemang idag än alla andra år? Tvärtom vet jag hur många som helst som enbart har mobiltelefon. Vi har faktiskt kvar vårt hemnummer, fast inte via Telia utan Bredbandsbolaget. Det är uteslutande folk från Skåne (och en del försäljare) som ringer mig på hemtelefonen. Men jag måste ha numret kvar tills alla mina barn vuxit ur åtminstone storlek 98, eftersom jag omsorgsfullt strukit i namn-och-nummer-etiketter i alla deras kläder.

Fast det hjälper inte. Inte ett enda försvunnet plagg har kommit tillbaka tack vare mina namnlappar.

here comes the son (och trilogin är komplett)

2010-12-31T01:14:00.000+01:00

Här är det senaste tillskottet i min collection - en liten babyboy som anlände precis på förvarnat datum, annandag jul. Det kanske vore roligare med en bild där han tittar, men det gör han bara i smyg, han är ännu inte så intresserad av att möta min blick. Dessutom är det underskattat att föreviga de fantastiskt söta bebishänderna (och fötterna förstås!)

Idag har jag tagit ett för mig ytterligare stort steg mot ett vuxet stadgat liv. Vi har köpt en soffa. (Eller betalt handpenning, det tar tydligen 6-9 veckor att få hem själva möbeln.) Det har min sambo velat göra i evigheter, åtminstone de 4,5 åren vi bott i den här lägenheten. Då brukar jag alltid mumla att "vi inte riktigt är där än" i relationen. Visst älskar jag honom like hell, men en tre meter lång möbel känns så...definitivt. Fast nu kände jag att hans argument om "förlovade och tre barn ihop" förmodligen väger ännu tyngre.

Vi har dock fortfarande separata skivsamlingar. Men å andra sidan, vem lyssnar på cd nuförtiden? Mi spotifykonto es tu spotifykonto.

låtinspelningar som inte BEHÖVS

2010-12-23T02:46:00.000+01:00

Normalt funkar det ju så, att skivor (och annat betygsatt) blir mer lockande att provlyssna på om de får högt betyg, åtminstone om man är välbekant med recensentens sätt att tycka. Kristin Lundell på SvD har mitt fulla bedömningsförtroende, men samtidigt blir jag nästan sugen på att smyglyssna på dessa idolfinalisters album (det hade jag ju aldrig blivit om de fått en "svag trea" eller nåt.)

Båda skivorna finns faktiskt på Spotify, och nej, nu orkar jag förresten inte alls lyssna genom dem*) (så jag ska inte uttala mig!) men jag bedömer av titlarna att döma att detta är rena coverskivor. Det behöver inte alls vara fel att inte komponera sin egen musik - fram för allt var det inte det som de vann en musiktävling genom att göra! - men herregud varför tar man så otroligt säkra kort, alltid alltid? Det är felet med hela Idol - inte en låt sjungs som inte redan spelat in hundra miljoner dollar. Det verkar inte vara nån skillnad på att köpa ett renodlat Jay/Minnah-album eller bara Det bästa från Idol 2010. Same same.

*) Jo jag var tvungen att kolla om I want it that way på Jay Smiths album verkligen var Backstreet Boys-låten, skriven av bl.a. hemska jurymedlemmen Andreas Carlsson. Yes it is. Bra där Andreas, då drar du in lite mer pengar på den låten va?

Sen fick jag höra Wherever you will go av bara farten. Den låter precis som The Callings original.

wake up and smell the coffee?

2010-12-18T01:43:00.001+01:00

Jo, precis så är det nog, Karin.

det är rätt viktigt att rätt person svarar rätt på rätt fråga

2010-12-18T01:22:00.000+01:00

Jag tyckte att det skulle bli så roligt att se Erik och Martina Haag tävla i På spåret, och inte blev jag besviken heller, de var ju riktigt snabba och kunniga (extra roligt att de slog Marcus Birro, som jag har lite svårt för.)
Just Erik Haag svarade viktigt och bra på en fråga - genom att inte svara, när Kristian Luuk frågade vilka som är hans specialkunskaper. - "Det är dumt att avslöja dem, för det blir ju pinsamt om man sen inte svarar rätt på en sån fråga", förklarade Erik (ofta uthängd i sin frus krönikor och böcker som en stor djur&naturälskare och tillika fågelskådare.)

Jag håller verkligen med honom, ja ännu mer faktiskt, jag fattar inte varför alla "vanliga människor" som tävlar i diverse tv-sända frågesporter nödvändigtvis måste presenteras med sitt yrke och fritidsintresse. Tycker den genomsnittliga publiken att det är extra viktigt att veta att Maj, 53, tandsköterska från Boden sjunger i kör på fritiden eller att it-teknikern Karl, 41, från Eslöv tränar karate?
T.ex. i Vem vet mest - där ska de tävlande, som får veta frågans ämne, emellanåt bestämma vilken annan tävlande som får svara. Nu har de inte så lång betänketid, men ändå. - Hmm, nej nummer åtta är historielärare, jag skickar frågan till nummer fem, busschauffören.

Om man har musikutbildning så tillskrivs själva utbildningen alla smala indiekunskaper man (jag) samlat på mig under åren. Alla intron man kan, alla musikvideos man minns, alla låttexter som sitter utan och innan. Klart att jag ska höra skillnad på alla instrument, veta vad allegro är och vad Stan Getz spelade. Men jag har inga akademiska poäng i vad Broder Daniel-medlemmarna heter, eller i vilken ordning David Bowies album släppts. Och jag är ruskigt dålig på t.ex. Dylan & Springsteen, där skulle jag lätt bli överkörd av en random medelålders busschaufför på bästa sändningstid.

Kul förresten att man nu tillhör målgruppen för svensk tv:s helgunderhållning. För nog är Lindström & Luuk-versionen av På Spåret, och även nyss avslutade Så mycket bättre bara en stor present till sjuttiotalisterna? (även om jag aldrig hinner se nåt från början, hur hinner alla andra småbarnsföräldrar få samtliga barn att sova innan kl 20?)

världsexklusiva Robyn

2010-12-14T00:46:00.000+01:00

Alltså så här: I Love Robyn. Precis som alla andra i Sverige (och resten av världen va?!) tycker jag att hon är cool och begåvad och modig och unik och allting. Men det är inte så att hon gjort en Axl Rose och gått under jorden för att jobba med sitt nya album i nio år. Då kanske det hade varit befogat med förstasides-rubriken Robyn gjorde världsexklusiv spelning. Men för att hon spelar låten ”Indestructible” live, för första gången i Sverige - det räcker faktiskt inte.
Robyn syns och hörs överallt de senaste åren (med all rätt, but still...) Man måste spara in lite på ord som världsexklusiv. Fast det var på det stora hela en ovanligt dålig text. Läsare har överseende med meningsuppbyggnadsfel osv - när det verkligen är snabba nyheter som måste publiceras nästan samma sekund som de händer. Inte en tv-gala. (Aftonbladet sponsrar väl Svenska Hjältar-galan?)

Konstigt att inget media tagit sig friheten i att spekulera i om Fenomenet Zlatan och Årets Svensk Robyn skulle kunna tänka sig att bli ett par! Fast de båda kanske är reserverade för de kvarvarande ogifta kungabarnen...

when you're weary, feeling small

2010-11-25T23:58:00.001+01:00

Det här är paret i veckans Lyxfällan-avsnitt, som hälsar på flyttkillarna (som ska ta ganska mycket av deras ägodelar för att sälja på en akut loppis). Alla fyra står på marken.
Någon gång i typ mellanstadiet hörde jag skräckpropaganda om att man stannade i växten om man började röka (innan man var färdigväxt alltså) och det kan ju ha varit det som hänt här (man fick såklart se en symbolisk hög av ciggpaket och hur många skulder som kunde varit avbetalade för samma summa...)

Vad är förresten grejen med att låta "nya" Plus (nu med gamla-Lyxfällan-Charlie & Mattias) sändas exakt samma timme som Lyxfällan? Är det inte samma publik?

Fast egentligen är Lyxfällan inte så roligt. Bara fram till första reklampausen typ. Efter magnettavlan med spalter för kopierade sedlar är alla avsnitt lika.
Det är bara den första kvarten som är underhållande, när programledarna går igenom den Ekonomiska Situationen, och spänner ögonen i deltagarna och fräser "du har alltså tagit sms-lån på två miljoner för att köpa Kinderägg så att du ska ha en komplett samling Shrek-figurer, och måste alltså låna pengar av din tandlösa gammelmormor varje månad för att kunna köpa hostmedicin till ditt barn? Jag blir nästan förbannad!"

svt visar den osminkade, ostädade sanningen

2010-11-16T00:07:00.000+01:00

Men kan ingen reagera på att man inte kan urskilja de Unga & Bortskämda tjejerna när de är osminkade? De är alltså nittiotalister! De borde vara minst lika fräscha och söta utan smink! I stället får Karolinas pappa åka in till stan och köpa mascara för flera hundra en gång i månaden (hon kan bara ha ett märke som bara finns i en enda butik.) - Men hon är en otroligt söt tjej, menar pappan.

Sen undrar jag mest hur man lyckas grisa ner ett hus så ofantligt, varenda dag, när det till skillnad från i andra reality tv-program inte dricks alkohol om kvällarna...

liam returns

2010-11-10T22:59:00.000+01:00

När storebror äntligen lämnar Liam och hans kompisar ifred kan de leka Beatles i lugn och ro, med fräcka Rickenbackergitarrer och kostsamt naturtrogna Rubber Soul-skivomslag. Nej, jag har inte lyssnat på Beady Eye än, men suckar och konstaterar ännu en gång att Liam Gallagher kanske är världens snyggaste man. Med blå ögon, bred mun och mörkbrun platt lång lugg.

Men killen till höger då? Även han är engelsman, två år yngre än Liam Gallagher. Han släpper också en ny skiva i dagarna. Och det bästa sättet att sälja in den år 2010 är förstås att låta sig stylas som någon i, säg One Tree Hill eller rentav Dawson's Creek..? Hur tänkte ditt pr-crew nu, James Blunt?

nonchalansen mot oss som har tid att läsa böcker på dagarna

2010-11-06T01:53:00.001+01:00

Som vanligt. Det finns hur mycket som helst att säga om Kungen & Boken - eller rättare sagt hur kungen väljer att kommentera boken. Det är lite sorgligt att det är så pass sällan som kungen uttalar sig om [privata, inte politiska] saker att det ska bli så uppmärksammat bara han öppnar munnen. Nu känns det alltid lite taffligt komiskt, som att "kungen parodierar Peter Magnusson".

PR-experterna förklarar folkets stöd med att "det syntes hur pressad kungen var på presskonferensen". Är det därför precis alla andra (utom jag!) bortser från, eller lyckas missa, en riktigt grov förolämpning mot oss, Folket, vi vanliga hårt arbetande svenskar-i-sverige-och-utlandet?
Jag har kontroll-lyssnat på videoklippet flera gånger. Och han säger verkligen så här (som förklaring till att han inte läst boken!)

Jag har faktiskt inte hela tiden att sitta och läsa böcker tyvärr, på dagarna som ni kanske gör.

Nej, kungen, vi har inte heller tid att läsa böcker på dagarna. Om vi ändå gör det så är det för att vi pendlar med kollektivtrafiken till och från våra arbeten, vilket kan ta några timmar varje dag.

Kungen utvecklade även vad han gjort i stället för att läsa bok - han var "faktiskt i S:ta Clara kyrka i Stockholm, vilket var ett väldigt intressant besök. Jag har varit där tidigare - även prinsessan Madeleine har varit där och prins Carl Philip har jobbat där med olika projekt... " (Ehh, jaha..?)

Aftonbladet hävdar att deras läsare verkligen stöder sin kung och tycker att han ska lämnas ifred. De publicerar några väl valda kommentarer:

Låt Kungen vara ifred - vill ha han ta ett nummer så är det upp till honom/Olaus

Jag tycker man ska lämna denna trevliga man ifred. [...]Låt honom ha lite roligt också. Go, kungen go!! /UH

Vill bara säga att jag älskar vår Kung. Han är bara en människa likt oss andra/Alexandra

Men alltså. Sista meningarna i dessa kommentarer håller jag verkligen med om. Men inte den inledande, för jag älskar inte kungen, och jag tycker inte att någon i hans position ska lämnas ifred. Det är inte vad kungen eventuellt har gjort som är upprörande, det är att han totalt struntar i att besvara folkets undringar angående detta!

För jag hade om inte älskat så respekterat kungen mer om han kunde visa att han är en representant för folket på så sätt att alla familjer har någon gammal skit i hörnen (och jag menar inte en 19-åring med ätstörningar.)
Det hade varit så mycket coolare om hovet erkände att kungen visst blivit förälskad utanför äktenskapet - herregud, de har väl varit ihop i fyrtio år!? - eller bara använt sitt kändisskap till att få ligga lite (vilket inte nödvändigtvis behöver innebära prostitution)!? Då hade kungen kanske varit 'en människa likt oss andra'.
Men i stället låtsas han som att han inte ens tänker läsa boken, utan har pratat med familjen OCH drottningen, och det som händer nu är att de vänder blad och går vidare. Vadå lägga locket på.

Sen tycker jag personligen att det är helt ointressant om kungen verkligen varit på strippklubb. Varför skulle han ha varit det, det är säkert både enklare och mer dirty att arrangera herrmiddagar med privata "dansare" ute på något anrikt gods.

fairtradefikadagen

2010-10-28T00:14:00.000+02:00

Jag har tyvärr inte hunnit fika alls idag, någonstans. Men båda de två Coop-butiker jag handlat i hade ett fint litet varsågod-bord med åtminstone kaffe och juice.

Jag har läst nånstans att det är viktigast med just kaffe, choklad och bananer, att det är rättvisemärkt. Förmodligen beror det på riktigt farliga besprutningsmedel.
Det är inga problem att hitta rättvisemärkta bananer (är det inte vissa butiker som uteslutande säljer sådana?), även om de är lite dyrare.
Och det allra godaste (brygg-)kaffet råkar vara Zoegas fairtrademärkta Hazienda. Det finns i så gott som alla livsmedelsbutiker, fast tyvärr kostar det ofta 15 kronor mer för ett paket än ett "vanligt" (och med vanligt menar jag Zoegas Skånerost.)

Men choklad då. Om man är sugen på choklad är man väl sugen på något särskilt. T.ex. Kexchoklad, eller Dajm. Borde inte alla kända sorter finnas även i en rättvis variant? Lika lätt att välja, som att köpa mellanmjölk eller Ekologisk mellanmjölk?

Egentligen är det drickchokladen som är mitt problem, (som borde vara) mitt dåliga samvete. Det finns ca tio sorters rättvisa chokladpulver på den svenska marknaden. Men måste den smaka på ett speciellt sätt, bara för att den är rättvisemärkt? Om man som jag, exklusivt bara dricker O'boy (varenda dag genom hela livet) och faktiskt inte gillar något annat fabrikat?
Kan inte O'Boy helt enkelt göras på rättvisemärkt kakao?
Kraft Foods skriver mycket om Bättre förhållande för kakaobönder på sin hemsida, men den där lilla fairtradesymbolen (som alltså saknas!) säger väl mer än tusen ord?

artistkavalkad?

2010-10-19T00:31:00.000+02:00

Imorgon kväll ska jag coacha/koordinera/presentera 46 små pianister på en konsert. Det blir, som alltid, minst dubbla uppsättningar av både Für Elise och My heart will go on. Men också Månskenssonaten och The Entertainer, och låtar av Green Day och ur Twilight-filmerna och "Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars". Jag är en very eklektisk pianofröken.

Fast det är ändå allra flest låtar som enbart är hits för den lilla krets som spelar i samma (piano-)bok. Men vänta bara, om ett decennium kanske det sitter någon nybakad Idol-deltagare som nostalgiskt berättar om sin första konsert "Då var jag tio år och spelade Ananasarna".

jay of helsingborg

2010-10-18T00:37:00.000+02:00

Vi hörde en kille i odefinierbar ålder göra en väldigt bra Nirvanalåt i fredagens Idol. Efter framträdandet skulle det eftersnackas (med Peter Jidhe.)
- Man hör ju inte vad han säger, fnyser min sambo (som alltså levt med en malmöit i sex år.)
Nej, för precis så där låter helsingborgare. In fact, den här Jay, som helt klart är begåvad, har goda chanser att bli för Hbg vad Håkan är för Göteborg, åtminstone om han håller sig kvar i tävlingen en månad till.

När jag var liten (läs 20) hade jag en pojkvän som var bördig från Helsingborg. Just han hade väl (ännu) inte anammat hela den här stilen, men väl hans kompisar och/eller bandkamrater.
Alla mumlade, alla hade luggtestar hängande ner i ögonen och den där goa luddiga stilen av tjocka tröjor, flanellskjortor och jackor i murriga färger. (Nej, grungen var inte inne fortfarande, men det var väldigt hett med altcountry i Skåne i slutet på nittiotalet.) De här killarna var visserligen äldre än mig men knappast mycket mer än 25. Ändå redan...gubbrocksgubbar. (Men jag menar inte det som negativt. Flera var väldigt duktiga på den musik de spelade, och det är väl inget fel med att anpassa sig till genren då.)

Undrar om Jay är kungen därhemma nu? Eller om han blir förlöjligad, och kallas kommersiell.

Och förresten, på tal om sångare från Helsingborg, så är det ju bra att det finns ett undantag som bekräftar regeln.

alvedon pocket pack

2010-10-10T00:16:00.000+02:00

På de allra största reklamplatserna i t-banan får jag samhällsinformationen att Alvedon numera finns i fickformat! Jag har ett svagt minne av att jag faktiskt har placerat en del pensionssparande hos GlaxoSmithKline, och detta var alltså den vettigaste produkt de kunde ta fram?
Nu är det slut med tufsiga och tillplattade Alvedon®-paket i väskan eller avrivna tabletter i blister med vassa kanter som gör hål i fickan, skriver de själv.
Va? Den största, eventuellt den enda, fördelen med Alvedon i dess vanliga plast-blisterkarta är väl att det är enkelt att fördela ett par tabletter till varenda handväska/necessär/arbetsplats man rör sig kring, och att de ändå håller sig fräscha!?

Det hade varit mycket vettigare att utveckla en - av vården lika ivrigt rekommenderad! - värktablett som faktiskt botar huvudvärk, även för folk över 10 år.

Och pocket pack. Är det någon konsument som fortfarande luras in i ett köpbegär av sådan svengelska? Vad är det i så fall för fel på fickförpackning?

den efterlängtade uppföljaren..?

2010-10-05T00:25:00.000+02:00

Nästa månad kommer (äntligen?) Duffys nya album. Jag funderar på om det går att vänta hur länge som helst med en uppföljare. Hinner det inte alltid komma nya intressantare saker, mellan artisters första och andra album?
(det är enbart efter debutskivan man kan släppa en uppföljare. Nuförtiden kallar alltid media allt annat för en comeback, även om artisten bara är 25 och haft paus i max två år!)

Jag tyckte att Rockferry var ett bra album, sönderspelade Mercy var nästan den sämsta låten, konstigt nog. Men jag kan inte säga att jag längtar efter mer Duffy, varken av någon slags saknad eller att smakprovet Well, well, well ger mersmak.

Lily Allen klarade att göra en intressant uppföljare med massor av hits (som jag personligen verkligen längtat efter) men är det någon som ens kommer ihåg vem Adele är längre?
Jag tror också att Amy Winehouse väntar snäppet för länge med sina nya låtar, som sades skulle komma 2010, (hon har visserligen släppt två album redan, men det var ju Back to black som blev genombrottet), även om hon lyckas hålla sig aktuell genom andra bedrifter.

Det känns som att det är annan sång, annan musik som "gäller" nu. Lady Gaga*)-epoken tar aldrig slut - och visst känns den som mycket senare än Duffy-tiden, fastän såväl singlarna Mercy som Just Dance släpptes samma vår, 2008. Men vad vet jag, världen kanske kommer omfamna Duffy ännu en gång...

*) både Lady Gaga och Duffy har ju "fuskat" lite med nysläppen, genom att ge ut en utökad version av sitt debutalbum, jämför Rockferry Deluxe med The Fame Monster.

comic sans - smakar precis som hembakat

2010-10-04T22:16:00.000+02:00

Svenska Dagbladet hade ett intressant reportage om typsnittet comic sans, som tydligen är typografivärldens fula ankunge. Jag känner inget hat mot comic sans, tvärtom är det bra med en teckenuppsättning som direkt visar att innehållet i en text är ganska informellt (precis som exemplen i artikeln, lappar i tvättstugan eller från klassföreståndaren.) Men jag fattar inte varför man skulle köpa produkter med ett tryckt typsnitt som verkligen ser hemmagjort ut.

Barnen som använder Namnnappen ser ju ut att ha kreativa påhittiga föräldrar som printat & klistrat själv.

Självklart borde hela detta inlägget varit i comic sans, men det ingår inte i Bloggers standardteckensnitt. Antar att de ska ha nån slags kredd för det...

wake me up when September ends

2010-10-01T00:05:00.003+02:00

och när September tar slut om fem minuter tar även den sista smulan pappaledighet slut. Alltså ska jag jobba jämt, han ska jobba jämt och småsystrarna ska vara på dagis jämt.

Det är den här typen av vardag man ska prova ett tag innan man bestämmer sig för att skaffa ett tredje barn.

när alla vakna i Sverige gillar samma facebookgrupp samtidigt

2010-09-20T01:19:00.001+02:00

För varje minut börjar ca hundra nya facebookanvändare att Gilla samma sida;
När Lars Ohly vägrade sminka sig samtidigt som Jimmie Åkesson. Just nu drygt 8000 fans.

Snyggt - och pr-mässigt - statement av Lars. Men det hade ju varit ännu roligare om
* Lars Ohly vägrade sminka sig till Jimmie Åkesson
* Lars Ohly vägrade sminka sig likadant som Jimmie Åkesson.

I min facebook-newsfeed är alla bedrövade och chockade, hur kunde detta hända/man skäms över att vara svensk, skriver i princip alla (alla som inte bara skyller på Skåne rakt upp och ner.) Men det är ju inte vårt fel, vi som verkligen gick och röstade idag (på något annat parti alltså.)
Val.se har serverat imponerande detaljrik statistik hela sena kvällen. Det är 21 personer i mitt valdistrikt som röstade på SD. "För många", kan man såklart säga, men jag tycker inte att det är ett så högt antal. Jag funderar mer över vilka det är. Någon jag brukar möta på Coop? Någon i min trappuppgång?

Det är typ bara jag i hela huset som har ett blatteefternamn på brevlådan.

swingers? sörjande? nykära?

2010-08-29T00:32:00.000+02:00

Inför morgondagens söndagsbilaga kan man nästan välja själv hur man vill att Zlatanfamiljen lever. Det skulle vara jättesorgligt om deras barn dött efter en vecka, men ärligt talat, hur kul är det att läsa om ett gift par som fortfarande är som nykära?
Hoppas Aftonbladet säljer några exemplar till kunder som trodde att "Därför lever vi som swingers" är ett citat från Zlatan.

storasystern i skymundan

2010-08-23T23:39:00.000+02:00

Jag kan inte bestämma mig för huruvida det är lättare eller jobbigare att vara SNYGG, om man per automatik ändå är eftertraktad av paparazzifotografer. Jag hade faktiskt ingen aning om hur Isabella Cruise såg ut, men det här är en helt färsk bild, från nu i helgen.

Blir denna artonårig stalkad av fotografer? Hon kanske har kvaliteer som jag inte känner till. En spalt i en amerikansk tidning, en modeblogg, en egen talkshow, vad vet jag?

Hon lär ju inte vara ensam om att ha en adorable syster, det är det många som har, men dessutom är både hennes föräldrar och hennes styvmor skitsnygga. Är det en lättnad eller är det besvärligt?

and/or

2010-08-09T00:36:00.000+02:00

Observera att det faktiskt inte står "köpte även". Nu står det visserligen inte heller "köpte i stället", men jag kan inte låta bli att spekulera i hur en entusiastisk förälder tänker, som klickar in på cdon för att köpa en lovordad pedagogisk bok till sitt lilla barn (som förmodligen ska bli storasyskon), men sen ändrar sig och bara "äsch jag lägger slantarna på en mysig julskiva med Lotta Engberg i stället".

en riktigt viktig valfråga

2010-08-08T23:27:00.000+02:00

Innerst inne vet vi ju att de flesta varelser gör lite nytta för kretsloppet. Åtminstone att pollinera växter eller att tjänstgöra som mat till andra större varelser.
Men inte fästingar va? Jag kan inte komma på något funktionellt med fästingar.
Fästingar borde FÖRBJUDAS.

Med 42 dagar kvar till valet känns det helt okej att lägga min röst på det parti som i sitt program LOVAR att förbjuda fästingar. Inte utrota, det känns inte det minsta tidsenligt eller miljövänligt. Bara...olagliggöra fästingar.

lyxproblem

2010-07-27T22:01:00.000+02:00

Jag har några presentcheckar på ticnet, som jag har vunnit och fått i present. Nu närmar sig utgångsdatumet för en av checkarna. Inte för att jag inte har gått på konserter, utan för att jag alltid lyckas vara intresserad av såna evangemang som av nån anledning kräver direktbetalning via internet.

Så nu sitter jag här och vet inte vad jag ska boka! Det enda som finns är i så fall Håkan Hellström på Hovet i november. Ja eller möjligen Jill Johnson men jag tyckte faktiskt att hon var lite dyr.
Popaganda är ju klockren i år, men naturligtvis använder de sig av ett annat biljettförsäljningssystem, liksom Debaserkonserterna. Suck.

tivo

2010-07-27T01:08:00.000+02:00

Eftersom söndagskvällar uppenbarligen är den viktigaste tv-kvällen i USA blir det
motsvarande på måndagar för oss framför datorerna i Sverige. Idag kan den som har tid frossa i True Blood, Entourage och - äntligen! - Mad Men. Efter kärleksfull övertalning av min sambo blev vampyrerna högprioriterade här hemma. Själv tycker jag att True Blood har tappat i intensitet. Alldeles för långa scener, rena sömnpillret ibland.
Nu längtar jag mest efter att se hur det går för Don och Betty Draper som nyskilda.

semester on/off

2010-07-25T20:58:00.000+02:00

Det finns två slags facebookstatusar som totalt dominerat den här helgen (eller kanske allra mest i fredags.)

1. Åhh ÄNTLIGEN semester ska bli så skööönt att slappa/bada/resa hem till släkten blablabla.

2. Åhh NEJJJ tänk att semestern redan är slut, nu är det ett helt ÅR till nästa gång.

Den stora andelen av mina fb-vänner som är gamla musikhögskolebekanta skriver förstås aldrig så. För antingen blir man musiker, utan fast semester. Eller så blir man någon form av musiklärare, med minst åtta veckors semester på sommaren.
Det är ingen stor hemlighet att loven är den kanske största fördelen med att vara lärare. Men det står det förstås inget om i ansökningshandlingarna.

sumpad egentid

2010-07-24T20:59:00.000+02:00

Jag har inte varit ifrån barnen längre än en timme på hela semestern, så idag tog min sambo tjejerna och stack till Skansen. Jag hade två nya pocketböcker och en tonfiskmacka och såg fram emot en dag på en inte alls barnanpassad badplats. Men plötsligt ville vädret annorlunda, det regnade. Och jag hade ont i magen, kanske av stressen av att till slut ha egentid och vara hemma och egentligen lika bra kunna ta tag i disken eller den osorterade tvätten. (Fast jag vägrade, och bara slösurfade - men inte ens internet var särskilt underhållande idag.) Till slut pallrade jag mig iväg för att återlämna en hyrfilm på Buylando. Snabba cash. Oj vad dålig filmen var, jämfört med boken. Var tog kokainlangandet vägen?

parenthood

2010-07-23T00:02:00.000+02:00

Det är tillräckligt svårt att följa tablålagda tv-serier i vardagliga fall, och nästan omöjligt på sommaren. TV3 ska ha lite cred för att de visar en utmärkt serie som Parenthood under semestertid, och jag förmodar att det är ett upphovsrättsligt hinder som gör att de inte lägger upp serien på TV3 Play (annars är de blott elaka.)

Till min förvåning kunde jag faktiskt titta på ett sommarstuge-missat avsnitt på NBC:s hemsida, helt lagligt, utan att mötas av en tråkig skylt om att "klippet kan inte visas i ditt land". Hela första säsongen ligger uppe för gratistittning (for a limited time). Om man står ut med FEM reklamavbrott i ett 44-minutersprogram.

Två av barnen i Braverman-klanen, kusinerna Max och Amber, kan även ses i en annan tv-serie nu i sommar, In treatment. Där spelar de syskon med en psykologpappa. De ser likadana ut i båda serierna, Max heter Max i båda (liksom killen som spelar honom.) Finns det verkligen så få barnskådisar i USA?

den här stan gör mig galen ikväll

2010-07-22T23:42:00.000+02:00

Det gör fysiskt ont att Kent spelar i Stockholm i kväll, dessutom närmare min lägenhet än någonsin (fast dock inte på öppna-fönstret-och-lyssna-avstånd).

För att plåga mig själv extra mycket har jag systematiskt kollat låtlistorna under denna sommarturné. Och inga kvällar kan väl bli bättre än en kväll som ramas in av Utan dina andetag och 747?

Lite hoppas jag nog att det var mycket mygg på Långholmen.

they say 2 wrongs don't make a right

2010-07-10T00:40:00.000+02:00

och konstigt nog är det samma sak åt andra hållet. Oswald uppmärksammade idag att Martin Stenmarck gjort en cover på Keanes fina Everybody's Changing.

Martin Stenmarck har så många rätt. Han har en bra röst (betydligt bättre än Tom Chaplin som sjunger i Keane), och han är snygg. Inte minst är han riktigt snäll, han erbjöd mig hjälp med barnvagnen ner för den branta trappan vid Slussens t-bana på Götgatan. (Om han är stark vet jag dock inte, eftersom jag faktiskt inte skulle ner.)
Det som en till synes välkammad artist nästan alltid faller på är låtmaterialet, men det går ju inte att skylla på i detta fallet, eftersom Martin nu har den goda smaken att tolka en fantastisk låt, som hamnade högt på min personliga nollnolltalets bästa låtar-lista.

Ändå blir resultatet inte helt hundra. Visst, blir detta en liten radiohit som jag kan zappa fram på köksradion då och då är det ju bara trevligt. Men ändå. Det fanns så goda förutsättningar. Bra låt, bra röst. Men kanske inte fina råvaror automatiskt blir en god middag..?

Lyssna hellre på Lily Allens version av Everybody's Changing. Betydligt mer avskalad, men ändå intressantare.

mina Grumme Tvättsåpa-kids

2010-07-09T01:39:00.000+02:00

kvinnliga ackord och manliga anslag

2010-06-30T23:53:00.000+02:00

En av Så ska det låta-pianisterna gråter ut i pressen eftersom SVT funderar på att kvotera in kvinnliga pianister.
Jag har aldrig tyckt att det har funkat bra med inkvotering (inte i något sammanhang) när jag själv var betydligt mer aktiv i musikbranschen, så på den punkten håller jag med Putte, som ju säger Om jag blir sjuk och måste opereras vill jag ha den bästa läkaren. Sedan spelar det inte någon roll om det är en tjej eller kille.

Men han berättar också om när han själv fick ta över Robert Wells jobb: vi hade en audition för fem år sedan där de bästa valdes ut.
Ja men det var fem år sedan! Det har hänt massor sedan dess. Många nya pianister har blivit rasande bra - och många nya låtar har dykt upp, som kanske inte alla Gamla Bra Pianister kan.

SVT borde våga ha en öppen audition à la Idol, för nya pianister, och skita i att inkvotera. Just i underhållningsprogram som Så ska det låta väger nog "utstrålningen" in en hel del, för annars kunde de helt enkelt använda den gamla orkesterprovspelnings-varianten, där den sökande spelar upp anonymt bakom en skärm, vilket måste vara den mest demokratiska anställningsintervjun i världen.

Förresten har programmet gått tio säsonger för länge. Det vore roligare om pianisterna var de tävlande (och alltså var olika i varje avsnitt.)
Fast jag kan fatta att han Putte blir UPPRÖRD för det är nog ett roligt jobb (som ger bra PR och leder till många inbokade spelningar) och jag tror knappast att han måste jobba på SVT varje fredagskväll en hel termin. Det verkar mer relevant att de spelar in en hel säsong på dagtid under någon vecka i sträck.

skärgårdsångest light

2010-06-28T00:54:00.000+02:00

Alltså jag vill så gärna vara en sån mamma, en sån person, som tycker att det är skitenkelt att packa ihop familjen i en barnvagn och ett par ryggsäckar och dra ut i skärgården. Jag vill verkligen inte vara en naiv stadsbo som inte klarar av att ledigt byta miljö. Och jag älskar havet, älskar vatten (och därmed öar.)
Men de här punkterna (ej rangordnade) alltså, jag vet inte...

Fästingar. Detta omtalade lilla kryp som jag aldrig sett i verkligheten. Jag kanske helt enkelt är en sån som inte får fästingar (en sån person är det iof sig inte så dumt att vara heller!) men det kan också bero på att jag aldrig vistas i fästingmiljöer. I Skåne/Malmö finns inte alls fästingar i vanliga naturmiljöer. Och fästingarna kanske kommer att lockas till mina barn, ja det är t.o.m. sannolikt. Min fasa är egentligen inte att de ska få TBE eller borrelia, utan att jag inte ska hitta fästingen på jättelänge (min treåring har sjukt mycket hår) och framför allt att jag skulle misslyckas med att dra ut den. Dra rakt ut, vrid motsols, vrid INTE, instruktionerna är många.

Utedass. Say no more. Eller jo. När jag ändå besöker skärgårdsöar får jag intrycket av att man bara ska göra de allra största behoven på dasset, och småskvätta i det fria. (Ja, på ett utedass på Runmarö fanns en skylt: Pissar gör vi i skogen, detta är ett skithus!) Skönt att lyfta på kjolen och sätta sig på huk i gräset - det är som att be fästingarna jump on board.

Resan dit. Det är alltid buss till jordens (eller SL:s) ändhållplats och därifrån en Waxholmsbåt med två avgångar per dygn (en i gryningen, den andra så man kommer fram lagom till läggdags.)

Men jag ska såklart åka ändå imorgon. Vad hette nu ön? Svartsö? Nä?
Nej, nu ska vi ha trevligt.
Det blir säkert tid för mamman att ligga på bryggan och läsa en god bok. Nu har vi iallafall ordnat flytvästar till småsystrarna. Alltid en trygghet.

utan dina andetag. och dina. och dina.

2010-06-19T22:14:00.000+02:00

Jag såg spridda skurar av den välgjorda present-konserten från Konserthuset igår, som bland annat innehöll Lisa Nilssons tolkning av underbaraste kärlekslåten Utan dina andetag (yes Kent.) Lisa gjorde ett ypperligt framförande, och Joakim Milder ska också ha cred för sitt orkesterarrangemang, som verkligen tog tillvara alla fina beståndsdelar från originalet (t.ex. gitarrsolot, vars melodi han behöll men fördelade den på olika instrumentgrupper.)

Men egentligen, hur många gillar att höra sina favoritlåtar i mainstreamtv-program med en miljon tittare? Den låten betyder otroligt mycket för mig, inte bara för mig utan många andra, men dock inte hela svenska folket. Jag har såklart tänkt att den är en gjuten låt på mitt framtida bröllop (men eftersom just att planera musiken är det enda som känns roligt med ett bröllop så lär jag förbli ogift).
Inte visst jag dock att såå himla många andra haft just Utan dina andetag som sin låt på sin stora dag! När jag gjorde en snabb youtubesökning (efter Lisa Nilssons version) så kommer det upp otaliga videos med coverversioner framförda vid vigslar. Känns inte ett dugg speciellt längre, utan snart som Älska mig och Det vackraste (som jag själv har spelat på minst ett dussin bröllop.)

Festkonserten ligger i sin helhet på svtplay, och Utan dina andetag kommer efter 1 timme och 26 min. Det är lite småkul att se publikens reaktioner på låten - eller snarare icke-reaktioner. De verkar ju knappast ha drabbats av ett musikaliskt hallelujah moment, utan ser mest likgiltiga ut. Det kanske är lite synd om de utländska gästerna, de förstår ju faktiskt inte den fantastiska texten, om nu inte Lisas röst och den vackra melodin var tillräckligt breathtaking. Men även vår svenska kungafamilj, inklusive Madeleine, såg rentav uttråkade ut (inte Victoria dock. Men hon är nog bäst i landet på att se uppskattande och intresserad ut av allting.) I så fall är Fredrik & Filippa Reinfeldt känslosammare - de tittar på varandra med miner som tycks säga "åh, inte det bandet nu igen". Kanske deras barn spelar för mycket Kent hemma i Sagerska palatset?

Oljud

2010-06-16T19:58:00.001+02:00

Förut var 3åringen rädd för Gamla T-banan. Nu vågar hon åka, men tycker att det låter för mycket. Tur att hörselskydden är med. Vi är på väg till kungsan för att lyssna på timotej. Inte på mitt initiativ,men en trevlig mamma-dotteraktivitet.

ännu ingen eric eller bill

2010-06-15T23:44:00.000+02:00

Trots min uttalade längtan har jag fortfarande inte sett nya True Blood-avsnittet. Jag tyckte jag var så klyftig som skrev in det i familjekalendern bland dagisutflykter, jobbkonserter, teaterrepetitioner och bvc-besök, då blir det nämligen bekräftat och oundvikligt. Men tydligen finns det ständigt någon fotbollsmatch eller Sopranosrepris (!) som är än mer lockande.

Klart att jag kan titta på egen hand, men nog är det lite kul när man faktiskt har någon gemensam aktivitet med sin sambo, som man ser fram emot (även om tv-tittande framstår som banalt jämfört med...golfspelande? segelflygning?) Nu får han sitta själv i tv-soffan med sin mobils hands-free i örat - och följa radions fotbollskommentatorer. Jag vägrar fotbollsljud i vardagsrummet, vägrar det här fruktansvärda instrumentet vuvuzela.

Under tiden kände jag för att lyssna på tjugo år gamla sommarhiten Still got the blues. Och gissa vem som också har spelat in den? Peter Gallagher! Namnet säger inte så mycket, men det är alltså O.C.-pappan Sandy, nu senast aktuell i tredje säsongen av Californication, som den rätt roliga karaktären Stacy. Peter Gallagher har alltså gjort en hel skiva!

Nu så. Nu blir det äntligen vampyrdejt.

hundratusen röster skriker efter något mer

2010-06-15T00:46:00.000+02:00

Vilken dag! Nytt True Blood-avsnitt, mycket efterlängtat, och dessutom, men inte ett dugg efterlängtat...

...två nya Kentlåtar! Det hade jag ingen aning om (och det är just därför jag inte längtat, alltså.) Det verkade faktiskt inte någon ha, och det är kanske Kents nya metod - att skapa uppståndelse genom att inte skapa uppståndelse i förväg (för Töntarna visste man ju heller inte om.)

Även nyheten om att ett nytt Kent-album kommer om ett par veckor släpptes idag. En plats i solen kommer att ha ett ironiskt romantiskt, men ack så snyggt, omslag, och jag vacklar förstås om huruvida jag kommer att tveka i mitt konsumtionsbeslut. Kents förra cd Röd, är fortfarande den senaste fysiska cd:n jag köpte, och jag bestämde att det även fick bli den sista (fysiska) cd:n jag köper. För det är ju inte lönt. Lägger in låtarna i hushållets iPods och bläddrar förstrött i konvolutet. Det senaste året har jag inte ens hunnit lägga in nya skivor i mjuka plastfickor och ställa dem på rätt plats i dj-väskan, och då går det utför med skivsamlingen.

De nya låtarna då? Båda är helt okej men inte fantastiska. Skönt med upptempolåtar, som jag förmodar valts ut så att de ska funka med publikallsång på sommarens turné.
Skisser för sommaren har lite av tempot som var ganska genomgående på Vapen & Ammunition. Positivt med jättesnyggt pukspel i slutet, annars kunde låten gärna slutat en minut tidigare. Några lalalalalaa är väl så cyniskt att det blir roligt i en Kentlåt, men så många som det blir nu är för jobbigt.
Gamla Ullevi har genom hela låten ett sånt där typiskt konstgjort fotbollstrummaskinbeat (nej det är inget ord och definitivt ingen vedertagen musikterm men den som hört låten förstår) och faktiskt riktigt snygga synthljud. Men naturligtvis är det nödvändigt att lägga in lite ångest-textrader, samt det där gnället som dominerat kenttexterna de senaste åren. Klockrent exempel: Jag behöver en ny medicin och ett nytt land.

På konserten i sommar lär jag tycka att det är kul när de här nya låtarna spelas, men samtidigt, om detta är det läckraste och mest representativa smakprovet för nya cd:n känns den inte direkt särskilt lovande.

Och att kalla detta dubbla låtsläppet för "en singel med dubbla a-sidor" är ju urtöntigt i denna digitala tidsålder!
Är det för att båda låtarna ska kunna hamna på Trackslistan och Svensktoppen? Eller innebär det bara, att eftersom båda spåren finns med på En plats i solen, att Kent slapp bjuda på nån bonuslåt till alla som först köper singeln, sedan albumet?

minikeso

2010-06-08T11:47:00.000+02:00

Minikeso. Är det ens ett ord? Eller heter det Keso Mini? Inget att ägna en sekunds fundering åt egentligen. Men när jag pingat mitt förra inlägg klickade jag förstrött på den här bloggen (och kom ihåg varför jag inte står ut med den.) Det står minikeso säkert fem gånger, bara på första sidan.

say no to love

2010-06-08T11:35:00.000+02:00

Twee-bandet The Pains of Being Pure at Heart känns som ett band från skivbolaget Labrador (men det är de inte, de är från New York), lite mix av The Radio Dept.-sprak, nittiotalsindie-vibbar och sommarharmonier. Man kan undra om bandet faktiskt befann sig i Stockholm när de inspirerades till nya singeln Say no to love.

Det räcker ju uppenbarligen inte med prinsessbröllop, utan helst ska alla andra också gifta sig i år. Jag fattar faktiskt inte varför, eller vem som tjänar på det i längden (men jag förstår att det inte är Daniel & Victorias eget önskemål!)

Kanske delar la vie sportive mina åsikter i frågan, eftersom de skriver att det "vore fint om de kommande månaderna blev just The Summer Of Say No To Love?"

Ni som trots allt vi bli en betydelsefull del av LOVE Stockholm 2010, kan bege er till Slussens Lustgård (!) där det utlovas såväl olycklig kärlek som kärlekscoacher.

it takes TWO to tango

2010-06-05T23:09:00.000+02:00

Sex and the city 2 gav mig precis vad jag var ute efter - 2,5 timmars fantastisk, färgsprakande fredagsunderhållning. Den förändrar inte mitt liv och lämnar mig inte med några större extensiella frågor. Dock är det en sak jag funderar över. Var tog Samanthas danske flirt Rikard Spirit vägen när Samantha blev anhållen?

Hon sa själv att det enda hon sysslat med på stranden var kissing, vilket tydligen var tillräckligt att bli arresterad för i Abu Dhabi. Men gäller det bara den ena parten i kyssduellen? Är det tillåtet för en man att kyssas offentligt (en straight man alltså)?
Eller blev Rikard, som var en stamgäst på hotellet [á $22 000/natt.] också anhållen och fråntagen alla förmåner? Han kanske bara lade benen på ryggen och stack när de blev påkomna?
Om inte hans försök att stötta Samantha bara blivit hänsynslöst bortklippta var detta något av det mest ojämställda i hela filmen. Och då tycker inte jag att det räcker (för filmskaparna) att förutsätta att alla tittare själv ska dra slutsatsen att "aha, mmm, men det är ju en helt annan kultur där".

Ingen av SATC-kvinnorna ifrågasätter vad som hände med Rikard heller. Och de fäller inte ens minsta bittra kommentaren om att shejken Khalid inte bara tagit tillbaka en flott invitation, utan även ställt in ett affärsmöte. För gud bevare att låta någon som hånglar på stranden sköta PR-kampanjen för sitt hotell...

klå-ee

2010-06-05T22:12:00.000+02:00

Jag känner mig ganska nollställd angående intervjun med Chloé Schuterman. Fast jag skulle snarare tippa på att hon skulle uppge Gossip Girl som sin favorittv-serie, snarare än Sex & the city. Men det är nånting som skaver när klippet diskuteras i Schulman Show. Programledaren Alex förhåller sig neutral men hans lillebror Calle säger sig definitivt bojkotta butiken Natalie Schuterman för alltid.
Sen kom jag på vad det var som kändes lite dubbeltydigt, en frågestund som Alex haft i sin pappablogg.

var köper ni bebiskläder till Charlie? hur stor är er lägenhet, rum samt kvadratmeter? shoppar Amanda mycket och var shoppar hon?
- Vi har fått otroligt mycket kläder från andra, särskilt gudmor, så vi har inte köpt så mycket alls.Vår lägenhet är 90 kvadrat. Amanda shoppar väldigt mycket, och hon måste alltid gå till en och samma butik, som heter Natalie Schuterman, tydligen något ställe inne i stan.

Okej, nu ser jag själv att det egentligen lika bra betyder att Amanda (Alex fästmö, dessutom passande nog krönikör på loppmarknadssajten loppi.se), som alltid handlar till sig själv just i den butiken. Men det går också att tolka som att när Amanda faktiskt handlar kläder till sin (då 2-månaders) dotter så sker det på Natalie Schuterman. Och det borde väl vara värre än att en elvaåring ekiperas därifrån?

Jag fattar bara inte att alla de här stora modehusen gör kläder och skor som passar elvaåringar! Tänkte nog att små flickor i så fall fick nöja sig med Burberryrutiga kjolar och ett och annat Juicy Couture-set.

Och tänk vad skönt att vara mamma/dotter som har samma smak! Inte för att kunna låna varandras kläder - det känns tacky! - men för att slippa klädbråken. Min treåriga dotter har länge haft starka åsikter om vad hon ska ha på sig, ständigt klänningar, gärna med tyllkjol, och som måste kunna SNURRA (det får alltså inte vara alltför raka modeller.)

ingen ch-ch-ch-ch-cherry bomb

2010-06-05T13:29:00.001+02:00

Intervjun med Joan Jett i dagens SvD måste ju vara enbart för att det är dags för filmen om The Runaways att få svensk premiär, tänkte jag. Så himla förvånad och besviken jag blev när det står att filmen släpps på DVD i Sverige den 13 oktober. Svenskan brukar ha rätt, men jag googlade ändå runt lite, men det verkar tyvärr stämma. Filmen tycks sakna en svensk distributör och kommer alltså inte att visas på bio. Underligt.
När kan det bli ett lämpligare tillfälle att lansera en film med Twilight-skådespelerskorna Kristen Stewart och Dakota Fanning än just nu, när alla fans (och det är många) har värsta adventskalender-nedräkningen till den 30 juni, då Eclipse har premiär.

Annars kanske det skulle funka bättre att lansera filmen som den fiktiva berättelsen om Sahara Hotnights (alla i Sverige tycks ju älska Sahara Hotnights.) som tycks vara väldigt inspirerade av just The Runaways.

it's understood that Hollywood sells Californication

2010-05-31T23:59:00.000+02:00

Det tog tid tills tredje säsongen av Californication började att visas på svensk tv, på grund av bristande tittarsiffror, läste jag någonstans. Lite konstigt, för både första och andra säsongen var betydligt mer underhållande än trean. Kanske alla förutsåg det.

Jag saknar Mia, även om det var ganska onaturligt hur ofta hon såg till att korsa vägarna med Hank Moody, efter ett enda one-night-stand i det allra första avsnittet, samt ett diffust avlägset (och sedan även avbrutet) familjeband. Det var säkert logiskt att hon lämnade L.A. för att plugga, men det hade säkert funkat att utveckla hennes författarkarriär (en egen, inte en stulen), inte minst samarbetet med Charlie Runkles blonda lilla inappropriate assistent.

Men jag gillade lilla Becca Moody mer, och tänkte att hon skulle bli lite som Mia, eller fast mer eftertänksam. Fast nu är hon mest sur, och när hon väl pratar är det med en gäll och pipig röst. (Dessutom har hon plötsligt en jättestor näsa. Är det helt säkert att det är samma skådespelerska, inte bara en jättebra lookalike-casting?) "Delar sin pappas intresse för att röka på", heter det i programbeskrivningen, fast jag undrar snarare vad hon är intresserad av överhuvudtaget. Vad hände med rockbandet hon frontade, Kill Jill? Och ännu viktigare, vad hände med den här killen Damien, som i princip är hela orsaken till att pappa Hank fick stanna i L.A. i stället för att leva lyckligt kärnfamiljsliv i New York med Beccas mamma? HANK separeras från sitt livs kärlek på grund av sin sura tonårsdotters puppy love som uppenbarligen inte stannade över säsongsuppehållet...

Fast värst är ju Hanks alla brudar. Inte att de finns, inte ens att man är trött på att se nakna bröst i varenda episod. Utan att de verkar totalt naiva. Efter en enda, om än aldrig så het natt, är det då läge att oanmäld och naken under en trenchcoat knacka på Hanks dörr en morgon och förklara att "jag accepterar dig för den du är, vi borde vara tillsammans"? Och seriöst, behöver man tillbringa mer än en kvart med Hank för att fatta att han inte är personen man ska lämna sin man sen 20 år tillbaka för?

bloggtorkan beror på det stundande bröllopet.

2010-05-25T23:59:00.003+02:00

Näst intill alla bloggposter jag påbörjar nuförtiden(ibland bara på planeringsstadiet i mitt huvud, ibland som ett färdigskrivet vasst inlägg som deletas i sista stund) handlar om hur irriterande det är med Det Kungliga Bröllopet, och de förfärliga proportioner det antagit.

Det är inte på något vis hemligt att jag är republikan, men jag ville verkligen hålla isär min uppfattning om stadsskicket från faktumet att en med mig jämnårig kvinna, om än med ett underligt yrke, ska gifta sig. Det är så lätt att låta missunnsam och bitter och klagande om man är skeptisk till något som har med kärlek och glädje att göra.

Men det finns ju så enormt mycket att invända mot. Victoria verkar bara vara smart och trevlig, och förutom kungen själv, som ju står för förstklassig humor så fort han talar, så är hon den enda man (jag) kan stå ut med i kungafamiljen.
Det är enormt listigt att bjuda så mycket på sig nu inför bröllopet. Vad roligt att vi får komma kronprinsessan så nära. Eller hur. Det är anti-frågor som vanligt. Som ger antisvar. Ingen av dem ser någon anledning att ens skoja till det, för att krydda tillvaron lite. Av tre möjliga (och positiva!) svar, vilket tror du uppges i tv då?

- Vad hos Kronprinsessan var det du föll för, Daniel?
1) - Hennes vältränade kropp!
x) - Att hon är berest och har smak för fina viner.
2) - Hur lång stund har jag på mig?

Om de åtminstone kunde prata om ofarliga, opolitiska saker kring bröllopet. Varför önskade de sig Carola och Roxette (jag är sjukt besviken på att Per Gessle uppenbarligen tackat ja till inbjudan)? Gillar de verkligen Carola och Roxette eller ville de ha t.ex. Thåström och Green Day men SVT sa nej, eller ville de egentligen att ABBA skulle återförenas just på deras dag (men ABBA sa nej)?

Och är det inte konstigt att två till synes vettiga människor, som säger sig uppskatta naturen etc. inte tycker att det är det minsta genant hur stort detta kommer att bli? Kan man sitta lugnt och tycka att man självklart förtjänar att ens bröllop kostar 20 miljoner?*) Är det inte direkt pinsamt? Och att det ska vara godtagbart att pappan betalar hälften (vem betalar hans lön?)
Det är väl bara att rycka på axlarna om någon vanlig civil medborgare råkar ut för ett brott den 19:e, eftersom 2000 poliser ska finnas på plats kring bröllopet (och 3000 militärer!)

Jag antar att de på allvar aldrig själv kilar in på Coop eller Åhléns. För det är ju skämskuddevarning på att se sig själv fronta Delicato-kakor och stormlyktor. Det finns tydligen ingenting som inte kan få Det Kungliga Bröllopet-prefix. Det Kungliga Bröllopet-hårbalsam, Det Kungliga Bröllopet-SL-remsa, Det Kungliga Bröllopet-munsårsplåster, Det Kungliga Bröllopet-badlakan.

*) Dock, icke att förglömma som bör räknas bort från 20 miljonersfakturan: Slottet kommer att gå miste om tre veckors intäkter! - De tre veckorna svider naturligtvis, sade Carin Bergström, chef för husgerådskammaren, men hovet ska ordna en särskild utställning i september där en del av brudparets lysningspresenter visas upp.

jo vi ÄR en sån familj som köper en dyr termos och åker ut i skogen!

2010-05-17T00:41:00.000+02:00

ett konkret svar nu, please

2010-05-17T00:36:00.000+02:00

Det är IS på mina rädisor i kylskåpet.
Alltså tycks vi ha det för kallt. Fast mjölken är inte för kall, smöret är inte för hårt.

Men hur ändrar man egentligen temperaturen i kylskåpet?
Vi har en ratt med siffror från 1-6. Nu står den på 3 (vilket alltså bildar isskorpa på vattnet.) Men är 1 ännu kallare?
Eller är sexan kallast, för att då står inställningen på max, som borde vara högsta effekt. Eller är ettan kallast, eftersom ett är lägst, och låg temperatur är själva grejen med att kyla saker?

Och nej, vi har ingen liten termometer i kylen, som ni förstår.
Jag undrar mest om det finns någon vedertagen regel för kylskåpsvalmöjligheten.

anna vill bara komma ihåg sitt namn

2010-05-12T13:05:00.000+02:00

Det är aningens sent att raljera över This is my life. Först var jag bara så enormt förvånad över att folk faktiskt verkar tycka att Rätt Låt Vann, men nu känns det som att det är tämligen tyst om låten (och Anna Bergendahl) i media, och det tolkar jag [positivt] som att alla till slut insåg att det var en urtråkig låt man bara orkar höra ett par gånger.

I en Aftonbladet-chatt säger sångerskan själv: Jag tyckte att jag fick en underbar låt, och älskade den på en gång! Hade inte låten passat hade jag inte sökt in, men allt klaffade verkligen!

Okej, så texten passar henne. Låt oss börja från början, i första versen, när Anna går längs floden. I slutet sa hon till mig Varför är du här med höstlöven? Vem är "hon"? Är det floden?
Anna svarar att "Detta är mitt liv, min vän", säkert tio gånger sjunger hon så. Hon delar uppenbarligen inte min åsikt att låtar där man sjunger "my friend" borde bannlysas redan från början.*)
Låten fortsätter med samma intetsägande fraser. Som copy-paste:ade ur 20 andra låtar.
Fast det blir värst i sticket.
Jag vill inte vinna, jag vill inte förlora, jag vill inte leka (eller möjligen spela)

jag vill bara komma ihåg mitt namn.

Say no more.
Nej, Sverige kommer inte att vinna ESC.

*) med undantag för The Beatles We can work it out.
Life is very short and there's no time for fussing and fighting, my friend, är - i jämförelse med TIML - rena visdomsorden, och spelar betydligt större roll för hela låttexten.

och jag tycker inte ens OM musikaler!

2010-04-26T22:58:00.001+02:00

Ibland tänker jag att trots alla fantastiska konsertupplevelser jag haft, och då menar jag med riktiga favoritartister som sjunger mina (alltså sina) bästa låtar,
så kanske det mest fulländade musikaliska ögonblicket var i slutet av någon föreställning av Kristina från Duvemåla, den allra första säsongen någonsin, på Malmö Stadsteater.

Och jag tycker egentligen inte om musikaler.

Men Helen Sjöholms röst, alltså.
(Jag skulle precis skriva att detta var innan Du måste finnas var sönderspelad. Men sen ångrade jag mig för den är möjligen söndertolkad, men Helens version är lika gåshudsframkallande varje gång.)

vem är den skrattande kvinnan på gröna linjen?

2010-04-20T00:03:00.000+02:00

Först var de enda filmfilerna i min iPod Madicken och diverse andra egenhändigt konverterade Astridfilmer, för att underhålla lilla B på långa resor. Men så upptäckte jag att det fungerade utmärkt - och lagligt - att ladda ner podcaster från SVT Play. Det började med Uppdrag Granskning, vilket sällan är något att skratta åt.

Men sedan letade jag lite längre bort än svt, och vips hittade jag min favorit-sitcom (favorit av sådana som fortfarande produceras, alltså) How I Met Your Mother i trevligt handhållet-format.
HIMYM har lite samma roll som Seinfeldt för mig; man har sett de flesta avsnitt men det finns ändå luckor.
Min resa till jobbet tar nästan exakt ett avsnitt, och jag strävar numera självmant efter de mörkaste sittplatserna mitt i "dragspelet" i de blå bussarna.

Och folk får tänka vad de vill när de ser mig fnissa högt (åt vad de måste tro är en playlist på iPod-displayen.) Men hallå, hur rolig är Metro dag efter dag då?

miss American dream since I was 17

2010-04-15T13:38:00.000+02:00

Det här är väl knappast en retuscheringsskandal att smälla upp i tidningen?!
Britney är ändå snyggare än nästan alla i hela världen, även på originalbilden till vänster.

maria berättar om silver kniparen

2010-04-15T13:14:00.000+02:00

Men älska att Maria Montazami börjat blogga! Och det är knappast en spökskrivare hon anlitat - för att berätta om hur tokigt hennes liv kan vara ibland - utan man riktigt hör hennes karaktäristiskt släpiga röst i huvudet när man läser.

Det finns inget bättre än gele hallon ifrån Grand Hotel i Stockholm. Visst ser det gott ut? Jag älskar den lilla silver kniparen som man tar upp hallonen med. Lyxigt!!! *)

*) jag har överseende med särskrivningar från nån som inte bott i Sverige på 23 år.

lunchmötet

2010-04-12T23:19:00.000+02:00

Idag har Herr Dryck gästat min arbetsplats. Dock inte som egenskap av föreläsare för kulturskoleeleverna, trots att han visade sig ha enorma kunskaper om musik. Nej, jag bjöd in honom för att botanisera bland de tusentals vinylskivor som vi fått av en lokal radiokanal. Han tog med sig några kilo skivor med ofattbara, horribla och ibland politiskt inkorrekta omslag, som förhoppningsvis så småningom kommer att visas i en av tidernas roligaste bloggar, Katastrofala omslag.

ser du vad bilden föreställer?

2010-04-12T23:02:00.000+02:00

Rätt svar: en kanna rabarbersaft rakt uppifrån. Och den svarta pricken..? Det är mögel! Saften har möglat under påsklovet. Jag har aldrig tänkt mig att helt flytande produkter kunde mögla, möjligen att det skulle komma mögelludd på insidan av kannan i så fall. Jag ser det som en garanti för att den godaste saften (från Brunneby Musteri) precis som utlovat faktiskt inte innehåller några konserveringsmedel. En kanna Fun Light eller "blandsaft" från valfritt märke skulle säkert vara i perfekt skick efter ett helt sommarlov.

ett välplanerat skämt

2010-04-12T22:56:00.000+02:00

Småbåtshamnen i fina Limhamn.

varför har jag mössa på mig i september?

2010-03-31T22:27:00.002+02:00

Det är såklart hemskt innerst inne. Men förhöret med Mats Alm är ju förstklassig komedi.

Åklagare Niclas Eltenius försöker sammanfatta alla märkliga omständigheter som Mats Alm själv inte kan förklara.

Dels ska kidnapparna alltså ha hittat Mats Alms gamla telefon med kontantkort som han inte använt på länge. De ska sedan med den ha köpt internettid till hans dator.

Sedan ska de ha kopplat upp sig på Mats dator på en buss på väg till Stockholm, sökt på bland annat Mats ex-fru på nätet och även släpat med sig en drogad Mats på bussen för att kunna ta kort på honom i Stockholm och få honom att skriva under en lapp på Stadsbibilioteket i Stockholm som SKL:s namnteckningsexpert kunnat säga är underskrivet med Mats handstil.

Kidnapparna ska sedan ha gömt bevisen hos Mats föräldrar i ett pannrum.

Mats själv minns ingenting av detta.

– Det är ett oerhört omständligt förfarande måste man säga. Och enda syftet skulle vara att få dig att framstå som misstänkt? säger Niclas Eltenius.

Åh, jag önskar på något sätt att han var åtalad för något mildare brott än mord. Kunde han inte bara förskingrat 70.000 kronor och skrivit en bok om det i fängelset? Han är ju så otroligt kreativ och uppfinningsrik, den där spanskläraren...

efter så många timmar tillsammans

2010-03-31T12:04:00.000+02:00

är det konstigt att inte Spotify känner mig bättre...

det ska inte bli någon vana

2010-03-31T12:00:00.000+02:00

Mitt hotmailkonto tycks ha blivit kapat. Jag märker att jag har skickat ut ett kort mail på engelska där jag tipsar om en shoppingsajt. Eller, jag har försökt skicka iallafall - jag har fått tjugo Postmaster Failure-mail, att det inte funkat, som tur är.
De flest sunda människor ser ju att det inte är ett avsiktligt skickat mail, och som tur är var det inget lockande i mailet (det finns väl ingen som verkligen klickar på länkar i mail?) Men det är lite pinsamt att man inte rensar bland kontakterna oftare. Nu skickades mailet till folk i föreningar jag lämnat för länge sen, föräldrar till elever som spelat hos mig för typ sju år sedan, killar jag dejtat nån gång, samt andra som jag absolut inte har kontakt med idag och kanske undrar varför jag hör av mig just nu. Hoppas inte typ min husläkare fått mailet (fast det handlade iallafall inte om att köpa v1agra billigt online.)

Varför har man ens kvar sitt hotmailkonto, undrar man ju? Men det är ju bra till MSN och sånt där (som man använder vartannat år...) Och till bloggen! En vacker dag skulle man logga in med sin hotmail-adress i stället. Varför hotmail är ett google-konto fattar jag inte. Det borde vara den största konkurrenten till deras gmail.

Hur som helst, jag ber om ursäkt till alla som fått ett spam av mig!

i feel better

2010-03-28T23:47:00.000+02:00

Videon till Hot Chips I Feel better ska tydligen vara rolig. Kommentarsfältet under youtube-klippet flödar av "OMG! Hilarious" och "LAMFAO" och så vidare. Bara för att det är en parodi på ett pojkband (är inte det väldigt gjort redan?)
Jag tycker att den är sjukt obehaglig. Varför kommer där in en cancer/hiv-sjuk man och sjunger? Eller är han redan död? Det passar så grymt bra med den ljusa rösten som sjunger I only want one night. Som att hans sista önskan är att få uppträda med pojkbandet inför de skrikande tjejerna. Underligt nog, trots att han förintar bandmedlemmarna med någon slags laserspya (!) så är han helt plötsligt med i bandet.

Det är något (ehh, huvudpersonens kläder och frisyr..?) som får mig att tänka på Mobys Natural Blues.

Moby - Natural blues
Uploaded by julia.

By the way läser jag på Hot Chips myspaceblogg att The XX's är förband på deras spelningar nu i april. Vilken toppenkonsertkväll va! Fast det är bara i USA - såklart. Båda banden är säkert för stora i Sverige för att inte vilja ha en egen spelkväll.

att skapa ett monster

2010-03-19T00:50:00.000+01:00

Den här hemska personen Martin Ezpeleta. Är det Aftonbladets nya försök att skapa en blogg-som-blir-ett-monster? Nej, jag går inte på det. En sån där Martin kan inte vara sann. Möjligen ett alter ego (evil twin.)

De senaste dagarnas inlägg handlar om att CSN har fräckheten att kräva honom på pengar, alltså en helt vanlig återbetalning av en studieskuld, som tydligen aldrig börjats betala på (eftersom Martin stolt upplyser om att han ändå inte öppnar breven.) Beskrivningen av hur han sitter på natten och går igenom vilka kostnader han i så fall måste dra ner på är skrattretande. Hembiträde, trädgårdsmästare, psykoanalytiker och massör. Med mera. Och asado för 2200 kr i månaden. Asado är kött. Vem fan äter kött för över tvåtusen i månaden? Det borde han dra ner på i vilket fall som helst.

Det känns som att det är något lurt med det här. Att om det var seriöst borde det vara mer...omtalat. (Jo för vi är inte bra på att sätta saker i perspektiv i Sverige.) Om Anna Ankas uttalanden möttes av så många åsikter bör Martins krönikor (och bloggposter) också göra det. Om han nu är en verklig person. Han kanske är skapad av en pr-byrå?

Kan en seriös kille anse att just han ska slippa betala sin skuld (han ser inte det som återbetalning på lån. Han tror att CSN bara Vill Ha hans pengar) samma vecka som han skriver så här i en krönika:

Att ha någon åtta timmar om dagen som städade, diskade, lagade mat, hämtade barn på dagis,
plockade hundbajs, storhandlade, strök kläder.
Men jösses, så snabbt man vänjer sig!
[...] För det är inte den som mest behöver det som har hembiträde.
Utan den som kan betala för det. Jag kan det. Utan Rut-avdrag.

Kissi/Dizzy (?) och den där videobloggtjejen som gör pipiga mm-ljud framför spegeln framstår ju som hjärnkirurger i jämförelse.

om man inte får NOG av filip&fredrik?

2010-03-15T23:53:00.000+01:00

Jag ä l s k a r Filip & Fredrik. När det gäller tv-inslag verkar de aldrig få nog av underfundiga påhitt. Men varför är de så osynliga i sociala medier, ja på nätet överhuvudtaget?
Kanal5 håller Boston Tea Party-sajten igång nu under säsongen (även på Vem kan slå Filip & Fredrik-sidan finns det en god stunds förströelse om nu det var ens favoritshow) men det är ju ingen av programledarna själva som ligger bakom där.
Jag börjar undra om både jag (och min google) har missat nåt. Finns det överhuvudtaget nån officiell sajt? Det närmsta jag hittar är en inofficiell fakta/hyllningssida med intervjuer och lite nyheter (senast uppdaterad inför semifinalen i På Spåret i januari.) Jag antar att de trots allt registrerat några domännamn eftersom denna sajten heter Fredrik och Filip.se (låter så konstigt i den ordningen. Ungefär som att säga McCartney/Lennon.) Förmodligen är det samma fan (alltså beundrare) som ligger bakom "Filip & Fredriks" twitter (inte uppdaterad sedan augusti vilket är lika med döden), och eventuellt även myspace-sidan (där det finns massor av youtube-klipp upplagda.)

Det måste vara nån princip som gör att de inte bloggar eller twittrar själva. De kanske skulle känna för stor press att uppdatera riktigt ofta, om de gör något vill de kanske göra det till 100%. Men de skulle lätt få hur många followers som helst (inte mig dock. Jag vägrar också twitter, både givande och tagande.)

Det närmsta man kommer deras dagsfärska upplevelser är i så fall Karin-tantens blogg, eftersom hennes man ständigt jobbar bakom alla deras program. Man kanske kan säga att han är den tredje Filip&Fredriken (jämfört med den femte beatlen.)

nischat

2010-03-12T00:44:00.000+01:00

Som så många andra [bloggare som jag läser] är jag mäkta förtjust i tidningar. Det är nästan lite upphetsande att gå in på Press Stop, eller välsorterade Pressbyråer (som den i Gallerian, invid Axelsons Spa.) Men även en vanlig livsmedelsaffär som avsatt en vägg till tidningar. För konstigt nog är det roligare att köpa en gammal vanlig tidning (typ Elle) om man väljer ut den av hundra snarare än tio alternativ! (Det är säkert att man luras att tro att man gör ett aktivare val, eller nåt.)

Jag förstår mig inte riktigt på mitt kvarters-Coop. De håller sig inte med fina lilla Filter, som vi alltid köper (och när vi frågar får vi motfrågan - Kaffefilter?) Detta trots att många i Filters målgrupp bor och handlar här i området.
Däremot finns det lätt tio olika hem&trädgårdsmagasin. Och inte bara Residence och Elle Interiör, utan såna titlar som Lantliv, House&Garden, Timmerhus & Interiör, Hemträdgården och så vidare. Tyckte t.o.m. att jag skymtade något i stil med Livet med pelargoner men det kanske bara var ett specialnummer.
Grejen är att inom vår Coop-radie har typ ingen större lägenhet än vi ändå, det verkar mest finnas ettor och tvåor här, och inte ens särskilt många balkonger. (De som ändå har stora bostadsrätter bor närmare Ica Maxi i så fall.) Behöver ändå folk i grannskapet verkligen veta det senaste om tulpanlökar eller altanväggfärger?

en äkta hottentott

2010-03-10T11:58:00.000+01:00

Jag läser en notis om att underhållningen på en finlandsfärja stoppats för att den var rasistisk. Kanske man kunde förvänta sig det när det var det främlingsfientliga partiet Sannfinländarna som kryssade. Hur som helst uppträdde en riksdagsman, Pertti Veltto Virtanen med Hottentottvisan. Jag känner...

Nostalgi! Jag trodde inte att någon annan kom ihåg Hottentottvisan! Jag hade den på kassett när jag var typ fyra-fem år - och jag hittade bandet nu imorse, när jag ville visa låten för min sambo! Klart att den inte är politiskt korrekt ur dagens mått men det är heller inte Pippi Långstrump i Söderhavet, eller visan från kända skolsångboken Nu ska vi sjunga som handlar om doktor Pillerman (i Niggerland händer ibland...)

Långt ner i mörka Afrika
vid floden Chikahdoa
där bodde det en negergrabb
som hette HoaHoa
Och han gick inte klädd som vi
nej, kläder struntade han i
Men detta gjorde inte nåt
för han var en äkta hottentott

Han bodde i en negerkral
för det gör hottentotter
Där bodde också kungen själv
och kungens fru och dotter
Han var en tjock och munter man
och ring i näsan hade han
Det tyckte han var riktigt flott
för han var en äkta hottentott.

Sedan följer ytterligare sju verser. Här sjunger Margareta Kjellberg visan (det var hon som skrev den.)

man kan säga att Isobel gör en Hammerfall

2010-03-09T01:08:00.001+01:00

a working class hero is something to be

2010-03-07T23:44:00.001+01:00

Jag har ju börjat jobba igen. Inte bara skrivandet alltså, utan även kulturskolan. Fast jag mjukstartade med sportlov hela veckan. Men imorgon är det dags att infinna sig till slut.
Jag borde kanske vara mer entusiastisk, men jag känner mest ingenting. Möjligen en svag upprymdhet över att på en utsatt tid faktiskt få sitta ner och äta en hel (och varm) lunchmåltid, med båda händerna.

Förra gången jag skulle börja jobba hade jag mycket mer ångest. Jag fattar inte själv varför, för det var ju trots allt ganska sannolikt att jag skulle föda ett andra barn (och därmed bli föräldraledig igen) inom en överskådlig framtid. Och dessutom hade jag varit hemma lite längre, 14 månader jämfört med 11 nu.

Och egentligen är det väl kul att träffa mina arbetskamrater. Men det är ingen som har hälsat på Isobel, ingen har ens ringt (några enstaka reply:ade mailet i april där jag berättade att hon anlänt). Fastän de är som tokiga i att samla in typ en tjuga från alla, nästan varje vecka (vi bara måste skicka något till Gunnars frus katt som ska operera tassen, osv.) så är tydligen inte min lilla baby värd något... Okej, då vet jag det, men jag är inte särskilt sugen på att svara på en massa frågor heller då.

Men jag får en anledning att ständigt ha snyggt målade naglar, det är ofantligt många som tittar på mina fingrar varje vecka.
Och så måste jag nog lyssna in alla melodifestivalfinalisterna, även om jag tyckte att det var så befriande att vara bortrest under alla deltävlingarna...

2010-03-03T14:32:00.000+01:00

Den här bilden illustrerar perfekt ett av nutidens största i-landsproblem.

Hittat hos 30+.

världens bästa Chopin

2010-03-02T00:07:00.000+01:00

Även om det är lite fånigt att fira födelsedagsjubileum av döda personer, så är varje tillfälle att få någon att lyssna på Chopin ett bra tillfälle. Han föddes just idag för 200 år sedan, men hela 2010 har utropats till Chopin-året av Polska Institutet - som gör det med den äran, får jag säga, det har redan getts flera intressanta Chopinkonserter i Stockholm nu i vinter.

Så, även om jag älskar Kent och Britney och The Postal Service och Band of Horses och Beatles och alla dom andra, så har jag ett tvångssyndrom om att upplysa mina pianoelever om att Frederic Chopin var den obesegrade mästaren bland kompositörer. För det finns ingen som skrev så vackra melodier och tog tillvara på tonerna från världens vackraste instrument (pianot alltså) så som Chopin gjorde.

Det går kanske inte att säga att Chopin är anledningen att börja spela piano, men väl att fortsätta spela. För det är en enorm förmån att kunna framkalla denna underbara musik själv med mina egna fingrar. Genomsnittligt är det rätt svåra notbilder, men även de enklaste valserna fungerar som terapi ibland, åtminstone för mig. Några minuter vid pianot med t.ex en vals i moll eller Regndroppspreludiet kan räcka för att sortera lite jobbiga tankar och intryck.

Och det funkar också att "bara" lyssna! Jag är förbluffande dålig på att veta vilka klassiska musiker som framför musik bäst, och vet inte heller vem som är världens främsta Chopintolkare. På Spotify finns tiotusentals Chopintracks, som funkar som middagsmusik, städmusik, pluggmusik, skrivmusik, och att bara lyssna ytterst koncentrerat på. Jag sätter på Relaxing Chopin ibland till kvällsgröten när mina barn behöver varva ner, och samma effekt garanteras i en trång t-banevagn med Chopin i iPoden.

Här är det kanske allra vackraste stycket genom tiderna (alla genrer) Fantasie Impromptu, som Chopin skrev som 24-åring. (På youtube finns videos med lågstadieelever som spelar detta. Amazing.)

Här finns noterna till Fantasie Impromptu.
Länk till sajten om Chopinåret
Dagens 'Under strecket' i SvD om Chopin (och hans sjukdomar. Eller inte.)
Bloggpost om Xbox360-spelet Eternal Sonata om Chopin

kent och ålderslösheten

2010-03-01T21:16:00.000+01:00

Jag kanske borde förklara mina reflektioner om kentpubliken i inlägget nedan. Eller rättare sagt, om Kentpublikens ålder. Vi anlände sent till konserten, och skippade dessutom förbandet. Såväl i garderobskön som på "puben" i Annexet var det blott fullmogna människor runt omkring oss. Det kan bero på mycket, framförallt säkert - som både jag själv och den anonyma 16-åringen kommenterade - att den yngsta publiken redan stod på plats längst fram vid scenen. Tråkigt nog blir man aningens...bekvämare när man blir vuxen, och har inte varken tid eller lust att bokstavligen sitta av en massa dötid för att få en bra ståplats sen (det är därför jag numera föredrar numrerade sittplatser, men det var ju inte möjligt här.) Sen tål det att påpekas att detta var tredje konserten - vi vuxna kanske inte var tillräckligt snabba för att få biljetter till turnépremiären (jag vet ju inte hur publiken var den kvällen.)

Jag var på min första Kentkonsert som 18-åring, helt ovetandes om hur det skulle knocka mig totalt (det var på Lollipopturnén, jag var nog mest där för D.A.D:s skull.) Sedan dess har Kent alltid varit ett av mina favoritband, om än inte alltid det allra främsta. (Jag har berättat flera gånger på bloggen om att jag födde mitt första barn till Dom andra och gav henne riktigt kentiga förnamn.)
Och jag antar helt vilt att de flesta trettio-fyrtioplussare på konserten också har varit fans länge. (Även om det skulle vara ganska roligt med ett medelålders par utan barn som skaffat Tillbaka till samtiden efter ha hört någon låt därifrån på Melodikrysset eller i något Sommarprat, och sedan fastnat, och aldrig mer missar en kentspelning.) Det är väl underbart att kunna inte bara växa upp utan snarare åldras med ett band, Kent har ju också växt upp på sitt sätt, även om de fortfarande inte börjat besjunga bröllopsresor och radhusleda som typ Bo Kaspers.

Alltså, tonåringarna som lyssnade på Kent har växt upp men behövde inte gå vidare i någon annan riktning. Jag jobbar med barn och tonåringar, och visst har jag haft elever som insisterat på att sjunga/spela kentlåtar (bara tjejer!) men det är i så fall gamla låtar (jämfört med när eleverna föddes) som Utan dina andetag eller Kärleken väntar. Det jag verkligen skulle vilja veta är hur dagens tonåringar hittar Kents musik. Är det för att man kan ladda ner Töntarna som mobilringsignal? Eller är det genom att botanisera i föräldrarnas skivsamling? Kort sagt, vilken kent-epok (dvs vilka skivor) får en att börja gilla Kent om man inte varit med från början?

Nästa anonyma kommentator skriver, "i universum finns ingen ålder".Det låter rätt flummigt, men det gör även varenda formulering jag försöker komma på för att beskriva typ att "alla kan mötas över generationsgränserna och förenas till riktigt bra musik". Men jag hoppas att jag fått fram min poäng i inlägget.

kent på Annexet

2010-03-01T00:33:00.000+01:00

Det ska erkännas, jag var sjukt opeppad på en Kentkonsert nu. Jag har nog inte lyssnat på hela Röd ens 10 gånger, och jag visste att jag behövde lyssna in mig lite. Men det gick helt enkelt inte i Thailand. I det stora huset vi hyrde de första veckorna fanns det en fin stereo, och det var underbart att sätta på iPoden och öppna glasdörrarna ut mot terrassen på kvällen, mellan-bada-och-middag. I princip allt blev ett perfekt soundtrack; Rolling Stones samlade katalog. Maxwells nattsvarta svettiga soul. Club 8:s halvakustiska fuskbossa. Allt passade bra - utom Kents senaste skiva, med sina bistra bittra gubbiga kyliga rader om Detta Jävla Landet (och då menar de Sverige, inte Siam.)

Jag behövde bara ett dygn på stockholms snöiga trottoarer för att komma i stämning. Fortfarande tycker jag inte att hälften av låtarna på Röd är något uppseeväckande. Men "som tur var" spelade de inte gnällpsalmen nummer ett, Det finns inga ord.
Taxmannen, som fick inleda hela lördagskonserten är min favorit på Röd, och Idioter gjordes mer rättvisa live, så den tycker jag betydligt mer om nu än förut. Jag kan sällan hålla mig från att läsa låtlistor innan, men man vet också att den ena konserten inte är den andra snarlik (säkert för att hardcorefansen ska behöva gå på alla konserterna!)

Det var inte direkt några tidiga låtar, i så fall Saker man ser, och näst-äldst Musik Non Stop (och det måste väl vara ironiskt när J.Berg dansar på scenen? Som om kent skulle ha en manager som råder bandet att lära sig en enkel koreografi, alternativt anställa två dansare.)
Nu gillar ju jag Vapen & Ammunitionlåtarna (som annars ibland beskylls för att vara det sämsta Kent släppt.) Socker är skitbra, och VinterNoll2 passade utmärkt och har ett rätt drivande gitarr-riff. Den franska refrängen på FF sjöngs på svenska igår (fast jag har redan glömt vad han sjöng.) Jag har absolut inga problem med att sätta samman låtar men jag har problem med för mycket tempoändringar, och gubevars vad Dom andra gick snabbt - och därmed tappade sin tyngd - när den nu sammanfogats med Krossa allt. Fast alltså, Kärleken väntar. Denna överskattade radiodänga. Nu har jag hört den på varenda jäkla konsert sedan 2003. Ibland är det bara att konstatera att Kent och jag inte har riktigt samma smak...

En trevlig överraskning var Palace & Main från Du och jag döden. Lördagens största händelse var dock att (ordinarie) konserten inte avslutades med 747, som sig bör. Det finns ingen bra anledning att hoppa över 747, vissa traditioner är för bra för att strykas helt. Och låten är ett mästerverk.

Min bästa vän hävdade idag att jag sagt att jag växt ifrån Kent. Det kanske jag sa just vid släppet av Röd, och visst, jag hade snarare en Trevlig konsert än en total extasupplevelse. Men jag tänkte också att man kanske ska åldras med Kent (tycker nytillkomna tonåringar att det är spännande att sätta tänderna i Kentboxen?) Jag såg inte till någon under trettio igår (fast de kanske stod längst fram), men däremot många som lätt är födda på sextiotalet. INGEN kanske slutar gilla kent, någonsin. Och Kent kanske aldrig slutar spela, så om 25-30 år är det som ett svenskt Stones.

kent

2010-02-27T20:55:00.001+01:00

Det är alltså kent som spelar Taxmannen där framme. Tiden då man stod långt fram är förbi...

tage i all ära

2010-02-26T21:17:00.000+01:00

men jag förstår ändå inte varför just jag rekommenderas bli ett fan. Bara för att jag gillar en jazzpianist? På vilket sätt är det samma sak?

lustigkurren på elektro helios

2010-02-26T17:12:00.000+01:00

Jag älskar att ha diskmaskin, och rekommenderar glatt till alla barnfamiljer, eller blivande sådana, att önska sig en sådan som present. Det finns få saker som underlättar för familjelivet som en diskmaskin.

Förutom när den går sönder, på något odefinierbart sätt. När man diskat och återdiskat en och två gånger, och till slut måste ge upp (= handdiska.) Jag får ingen riktig vägledning av bruksanvisningen heller (vad menar de med sköljmedel? Menar de spolglans?)
Fast jag diggar den smått cyniska skribenten, som piggar upp sitt arbete som översättare av bruksanvisningar med lite egna värderingar.

Två skedblad som ligger i varandra kan bara inte bli rena.
Alltså, spolvattnet måste komma åt all disk.

Aluminium mattas och missfärgas vid maskindiskning.
Det blir alltså rent men fult.

Om det inte framgår att plasten klarar maskindiskning
återstår bara att chansa eller handdiska.

skrämselpropaganda

2010-02-26T14:40:00.000+01:00

I stället för de svenska slentrianmässiga uppmaningarna av typen Om du slutar röka löper du mindre risk att få dödliga hjärt- och lungsjukdomar så visar de bilder på the real thing på thailändska cigarettpaket. Sen om det hjälper vet jag inte. Kan inte påminna mig om att jag sett en enda thailändsk man utan en cigg (av endera slaget) i mungipan. Ytterst få kvinnor, dock.

starstruck av Starbucks?

2010-02-26T14:29:00.001+01:00

På hemresan spenderar man lika mycket bath på en kvällsfika på Starbucks Coffee, som man gjort på all mat och dryck under inte bara ett utan två genomsnittliga dygn i Thailand.

Obs att denna mocca frappuccino intogs på Suvarnabhumi Airport, Bangkoks internationella flygplats. Det hade gått mig helt förbi att Starbucks öppnat på Arlanda.

thai food

2010-02-09T08:49:00.000+01:00

Jag trodde i min enfald att den thailandska frascha maten skulle tilltala min krasna trearing. Sma, fargglada portioner med ris eller nudlar och gronsaker, kanske rakor om hon vill.
Och vi ater pa roliga stallen, under halmtak, kanske pa dynor pa golvet, nastan nere pa stranden.Men nej, nu vill hon bara ata pannkakor (som konstigt nog aldrig varit hennes favoritratt hemma.)

Eller frukten. Exotisk, med allt vad det innebar, saftig, harig (!) farggrann, sot frukt. Nja, da far man smyga in den. Det ar bara de pyttesma bananerna som ar spontant populara.

Konstigt nog smakar allt socker. Aven sa kallad naturell yoghurt osv. Aven fast det star "100% apple" pa juicepaketen smakar de varre an BOBs blandsaft (ur sockersynpunkt.)

Jag hoppas att farska fruitshakes innehaller tillrackligt med farsk frukt och inte tillsatt socker, for det vill iallafall barnen ha. Men da maste man vara noga med att veta huruvida isen ar fran kranen eller flaska, och alla thailandare forstar tyvarr inte tap water respektive bottle water.

2010-02-09T08:32:00.000+01:00

Det ar verkligen en Egen Strand, har dar vi bor. Inte privat eller sa, men helt enkelt valdigt fa badare och andra passerande. Det sags att Koh Lanta ar som Kanarieoarna, men det ar inte alls sant.

om jag inte syns på bilden har jag bara inte klivit ut från mitt hus 50 meter därifrån

2010-02-02T01:48:00.000+01:00

Thailand

årets kock-ackompanjemang

2010-01-28T21:37:00.000+01:00

Min sambo tittar på Årets Kock på SVT, och jag fascineras förstås över hur alla lyckas med att få något så läbbigt som rentunga att se frestande ut. Men jag undrar också vem som lägger den minst lika smakfulla bakgrundsmusiken. Hittills har vi fått höra bl.a. Detektivbyrån, Koop och Jens Lekman. Svensk indiedisco, som troligtvis inte spelas på någon av de tävlande kockarnas restauranger...

vilket är ordinarie sätt?

2010-01-28T00:31:00.000+01:00

Så här står det fortfarande rätt ofta på pappersfakturor:
"Vid betalning på annat sätt, exempelvis via Internet, var god och ange OCR-numret..."

Till och med från renodlade näthandlare som adlibris. Precis som att man beställer böcker via nätet men sedan traskar upp till Svensk Kassaservice (eller Nordea är det va) för att betala.

sofis mode is proudly presented by...

2010-01-26T23:30:00.001+01:00

Pevaryl? Eller någon annan svampmedicin. Det är säkert var och ens ansvar om man vill vara fin & lida pin. Men vilka läser Sofis Mode, är inte det tonåringar? Hoppas att dagens högstadieelever är tillräckligt upplysta för att se ett samband mellan underlivsklåda och ett par nya lackleggings...

when the sky falls and the earth quakes, we gonna put this back together, we won't break

2010-01-26T00:07:00.001+01:00

Kändisgalan Hope for Haiti Now visades på alla möjliga kanaler i helgen, och än lever den vidare, t.ex. på iTunes. Jag köpte hela albumet för 81 kronor, som naturligtvis går till de drabbade människorna. Många fina, cleana låtar (vissa artister tycks sjunga så mycket bättre när de inte sjunger sina egna låtar!) Men jag är mest förvånad över att jag faktiskt tycker att den Nyskrivna Stöd-låten med Superstjärnor som Samarbetar Över Gränserna är så pass bra! Brukar inte såna sånger vara lite...cheesy?

Stranded (Haiti Mon Amour) framförs av Jay-Z, Rihanna, Bono och The Edge (underligt att just The Edge är nämnd, det såg verkligen ut som att även U2:s trummis spelade på låten - uncredited.) Det är värt att påpekas att Rihanna redan hunnit med en välgörenhetssång för Haiti - Bob Marleys Redemption Song (Bono måste känna sig stolt över Rihanna!)

Man behöver ju inte köpa alla 20 låtarna, utan kan handplocka efter sin smak, vilket många har gjort. Därför ligger just nu Justin Timberlake etta på iTunes (åtminstone i Sverige och USA) - med sin version av Hallelujah. Gäsp. Ständigt denna Hallelujah. Till och med Leonard Cohen själv sa så sent som i fjol "I think it's a good song, but I think too many people sing it.", och Timberlake tillför inget nytt. Smakfullt på en stödgala, javisst, men etta på Top Song Chart, njaä.

Ett i-landsproblem, eller ett nordlandsproblem: det skulle vara roligare att sponsra Haiti om Steven Spielberg, Jennifer Aniston eller dr McDreamy tog emot samtalet. Motsvarande kan ju inte hända här. Ska man ringa E.M.D eller Carola, liksom?

för SVT:s räkning?

2010-01-20T00:57:00.001+01:00

Så länge folk orkar intressera sig för kungliga kärlekshistorier finansierade av offentliga medel, så kommer jag att orka klaga.

Jag tycker inte att jag gör en alltför vild gissning när jag antar att det är tv-licenspengarna som från och med nu avlönar Ebba. Hon sägs vara anställd ett halvår, och förvisso är en blogg ett bra sätt att redovisa för tittarna hur hon tänker hushålla med medlen och lägga upp arbetet. För jag är inte så dum att jag tror att det skulle räcka att anställa henne en vecka i juni.

Ebba är säkert optimal för jobbet - det är såklart att det finns en sån här tjänst överhuvudtaget som jag har problem med. (Undrar om Ebbas uppdrag var tänkt för hovreportern Catarina Hurtig - innan det börjades skriva om Catarina på Flashback.) För det har tidigare funnits en annan kunglig blogg på svt.se, Prinsessbloggen. Men Catarina Hurtig bloggar numera på finest, kallar sig Ladylike (fortfarande hovreporter dock, som fortfarande partar med socitetet & kungligheter.) Det låter väl utmärkt - för finest, inte SVT. Här gör de rätt ju.

För trots att SVT kallar sig Fri tv och ska representera det riktiga Sverige, så är det som handlar om kungligheterna knappast objektivt. All inspelning, förberedelser, bloggande osv inför bröllopet lär garanterat bli vinklat.Vinklat som i fjäsk.

Det coolaste skulle vara om en kvinna som Ebba - som har många läsare, varav flera gärna följer hennes goda råd - kom ut som republikan.

Planerna på att marknadsföra det kungliga bröllopet i juni som LOVE2010 har åtminstone blivit JO-anmält.”Det låter som ett underhållningsprogram i TV3 eller TV4” skriver anmälaren. Är det inte precis det som SVT tänker visa då..?

2010-01-18T23:53:00.000+01:00

Vissa ska då bre ut sig här i livet.

Som videorna i förra inlägget. Alltså jag fattar inte varför vissa youtube-klipp har hela fyra storlekar att välja på, men den minsta är 480 x 295. Det är döstort. Min spalt blir skymd.

fin musik från våra grannländer

2010-01-18T23:47:00.002+01:00

Först, danske Thomas Holm med Nitten. En sån där liten rak poplåt som faktiskt brukar dyka upp lite senare på vårkanten - lite AndersGlenmark-aktig? - som det är lätt att nynna med i (även om den är på danska.) Jag är rätt övertygad om att nitten är en nitlott, alltså att ha dragit nitlotten i livet, inte 19. Man måste vara rätt självsäker på sin poposkyldighet om man sjunger "min mor får mere sex end mig".

Sedan norska Donkeyboy. Jag utfärdar en liten varning för att videon är lite äcklig (om man, som jag, måste blunda i varje avsnitt av sin favoritserie Grey's Anatomy.) Dock är videon rätt kentig.

hjälp på kredit?

2010-01-18T00:36:00.000+01:00

Jodå, jag har sms:at in pengar till Haiti. Men hur länge måste Röda Korset sitta och vänta på att just mina pengar ska fylla en pott, tillräckligt stor för en hjälpinsats? Kan man inte hjälpa i förväg, och anta att bidragspengarna faktiskt kommer in efteråt?
Om jordbävningen är den värsta på 200 år...då kan vi väl hoppas att det är det värsta av allt, som händer världen i år, och nästa år, och nästa år. Kan man inte bara bestämma nu att alla bössor/postgiroinsättningar/medlemsgåvor mm från 2010, 2011 och 2012 kommer att fylla i Haitipotten, som behövs just nu?

Det är säkert bra att såna som jag känner stress att verkligen trycka iväg det där sms:et, och att vi triggar varandra (till sånt vi inte har en aning om) att aallllllaaa måste messa nu innan lunch så att vårt plan (vårt plan?!) kan lyfta redan ikväll.
För det finns alltid såna som tror att bidragen inte hjälper, och låter bli. Men det är ju ännu mer synd om man faktiskt var inställd på att skänka lite pengar, men nu känner att det är för sent!

Eller vad vet jag. Det kanske är precis så Röda Korset (och liknande organisationer) arbetar. De ser till att ha en buffert för oförutsedda utgifter.
Det säger min mamma att jag ska ha (och det svarar jag förstås att jag har.)

salvador dali i sista sekunden

2010-01-18T00:17:00.001+01:00

Var det ekande tomt i citybutikerna idag? Och i pulkabackarna och på skridskobanorna? Det var för att nästan samtliga invånare i Stockholm (plus några utsocknes, t.ex. min mamma) befann sig på Moderna Muséet för att ta allra sista chansen att se Salvador Dali-utställningen.

Blandningen av verk var förstås representativ för Dali. Här fanns tidningsomslag och foton från filminspelningar. Stora och små målningar, smycken och klänningar. Parfymflaskor, schackspel och videovisningar.
Men jag ville se mer av det som jag tycker mest om med Dali, de riktigt stora, suspekta, färgglada målningarna eller skulpturer.

I så fall hade nog utställningen varit än mer barnvänlig också. Klart att det inte var någon familjeutställning (och idag såg barnen bara ryggar) men jag var ännu mer nyfiken på hur min treåriga dotter skulle reagera på konsten, än vad jag personligen kände inför den faktiska utställningen.
Vid några stora målningar kunde vi stå en stund och prata om vad som var "fel" - och varför! - han har ju inga ögon, varför behöver han en klocka då då? Och varför är hans rumpa så lång, men inte "lika" lång?!

we & lisa

2010-01-14T02:39:00.000+01:00

Ibland träffar man på folk som får en helt annan respekt för musik när de får reda på att det är svenskar som ligger bakom. (Som när det blev känt att Max Martin var en vanlig svensk hårdrockare som var född på sjuttiotalet.) Jag minns fler tillfällen när jag känt precis tvärtom.
Som med Basshunter. Det kanske fanns nån barmhärtig ursäkt som vi inte kände till, att han blivit känd. Men när jag fick reda på att det var en svensk välmående liten grabb så hatade man honom och hans verk ännu mer. Han bor i ett land med gratis skola och gratis tandvård, han behöver inte komponera otäcka technolåtar om chatt-moderatorer för att komma i kontakt med sina känslor.

Ikväll har jag lyssnat på We & Lisa. Musiken, eller framför allt sången, skulle kunna passa in på finaste skivetiketten Labrador (men är alltså inte utgiven där) och själva synthbakgrunderna påminner om Pet Shop Boys, i synnerhet deras jullåt faktiskt - fast snarare att man har använt färdiga trumljud från en ganska billig keyboard.
Det skulle vara en bättre story om det var arkitektstudenter från Kanada, eller i alla fall konstskoleelever från England som låg bakom. Men, för att återkoppla till början på inlägget, det är vanligt tråkiga svenskar, några lundensare som spelat fotboll tillsammans, och som nämner några enstaka nationer som sina enda gig. Och det finns ingen Lisa, utan tre eller fyra killar på bilderna (varav en har en trevlig, krullig frisyr.)

Så väl albumet (där det finns två versioner av låten Ana, sånt gillar vi!) som två ep:s finns på Spotify. Dessutom finns nyaste Winter EP (plus några fler spår) helt gratis för nedladdning via hemsidan. Vem sa att allt var dåligt med vintern?

hur kan det komma sig att han fortfarande är singel?

2010-01-14T00:26:00.003+01:00

baby hosta...

2010-01-12T00:45:00.001+01:00

Lilla Isobel har hostat de senaste nätterna. Det låter ganska otäckt, mer som en 90-årig tant som röker gula Blend än en niomånaders supermjuk bebis. Men hon vaknar inte själv av det, inte lika ofta som jag gör iallafall.
Hur som helst tycker jag att det är lite konstigt att hon är tämligen frisk om dagarna, men hostar på nätterna. Det enda som finns att göra är att googla (nej Vårdguiden är inget alternativ för mig. Jag hatar Vårdguiden.)

Kändes inte så kul att få upp den här rubriken i träfflistan
Why did baby hosta shoot die?

Men man lär sig nåt nytt varje gång. Hosta är även en botanisk glosa. En bladväxt. Isobels hosta däremot, ska behandlas ungefär som en förkylning, med böcker under spjälsängbenen så att huvudänden kommer upp.