kent

Så kom Dagen D till slut. Kentkonsert i Stockholm. Jag hade fått biljetten i julklapp, så gissa hur länge den har suttit upphängd här på väggen precis ovanför datorn.
Jag är fortfarande skitarg på mina kompisar, som jag kommit överens med redan när biljetterna släpptes i höstas att vi skulle gå tillsammans just på lördagskonserten. Vad hjälpte det att jag och pojkvännen var på plats kvart i sju på avtalad mötesplats när ingen annan dykt upp ens när förbandet Anna Ternheim börjat spela?! Hrmm. Nästa gång ska jag antingen stanna hemma i värmen så länge som möjligt, alternativt ta plats långt fram nära scenen om jag ändå är där i god tid. En spontan, och väldigt barnslig tanke som slår mig flera gånger under konserten är "kan det inte finnas en speciell sektion för bara killar"!!! (Redan i 15årsåldern är killar ofta alldeles för långa för att högst normalväxta flickor som jag ska kunna få se en skymt av vad som egenligen händer där framme på scenen.)
Men självklart ska vi stå samlade! Vi är mer united än någonsin, med den gemensamma nämnaren att vi gillar, nej ÄLSKAR kent! Hade hört lite avskräckande rykten att storbildsskärmarna bara skulle visa animerade filmer, och jag hade Stadion-spelningen i minnet. Fast detta var bättre. Visst är kent ett band man ska HÖRA - eller ska jag skriva uppleva - men jag vill SE, och inte bara Jocke, jag vill se trummor och gitarrer, jag älskar helhetsupplevelsen av kent live.
Ljudet var helt fantastiskt. Av ren självbevarelsdrift har jag alltid öronproppar med mig, men faktiskt behövdes det inte. Man kanske skulle slängt en liten ros till ljudteknikern.Men det allra bästa, mest utmärkande för denna konserten var låtvalet! För att ha ett 2 månader gammalt album med sig var det en ytterst smakfull blandning som kent bjöd på! Åh, jag undrar hur de gör när de skriver låtlistan...

Ingenting var dålig, ingenting var INTE bra, men det som var underligast enligt mig var varför de spelar både Kevlarsjäl och Kungen är död, som både tempomässigt och stilmässigt är ganska lika.Helt lyckat var kanske inte heller idén om att göra "Cowboys" till en svulstig 70-talshårdrocksballad (även om låten håller toppklass). Fast det var en underbar kommentar av Jocke angående att mobilerna har ersatt cigaretttändarna "...det var bättre förr när man rökte mer och pratade mindre".
Det finns ingen anledning att ändra på saker som redan är fulländade, därför är 747 naturligtvis finallåten i det ordinarie setet. Kändes som en extra bonus att Jocke sjöng "du håller mig vid liv, jag håller dig vid liv". Gåshud. Det fick mig nästan (men bara nästan) att längta till min egen begravning, som ska avslutas med just 747.
Extranumren var ju inte så enormt överraskande, alla kentfans visste ju vid detta laget att Jocke skulle dyka upp någon annanstans i tältet och spela lite akustiskt. Att han inte lurade oss alla och dök upp i korvståndet med ett dragspel..! Vad som kändes som en superbonus var att i stället för Järnspöken inledde han med att spela underbara Utan dina andetag! När det blåser på månen var också ovanligt fin, den kändes fräsch även om den lät som den ska.Ingenting någonsin tycker jag hellre borde ingått i den ordinarie delen av konserten. Avslutningen var lika fenomenal som det ryktats, Mannen i den vita hatten är absolut en farlig konkurrent till 747. Nya verser,som dock var lite svårt att uppfatta från min plats i tältet. Och så slutar det med att publiken mässar "vi ska alla en gång dö". Det är nog inget annat band som kan åstadkomma något sånt. Till och med Morrissey borde bli imponerad.
Det skulle vara kul och intressant att höra någon i kent recensera publiken från denna konserten (och i allmänhet.) Hur det känns att ha så evigt lojala fans som har åsikter och analyser om precis allting, men vars benhårda kärlek till kent aldrig vacklar...