På Tradera finns en speciell underavdelning (i barn&ungdomsböcker) för indianböcker. Endast en av drygt 50 indianböcker till salu har ett bud. Kanske för att indianböcker är urtråkiga, eller att det ska vara en vampyr i år. Eller helt enkelt för att ingen hittar dit.
Jag tror att man ska passa sig för att kategorisera för mycket. Indianböcker är förvisso tydligt - till skillnad från kategorin Indie Rock på ticnet. Om man ville gå på Evan Dando-konserten var det faktiskt i indie rock man skulle leta biljetter - inte i Pop/Rock. Det är ju helt självklart. Duh.
Jag blev helt knockad av Thomas DiLevas version av Luciasången, som finns på två av Min Skattkammare-skivorna (för barn.) Hittar tyvärr inget att länka till på nätet, varken Spotify eller youtube eller nåt. Men jag hamnade på en inofficiell sida om dileva, som även hade en forumdel.
Det senaste inlägget skrevs alltså av DiLevas fru.
Zinat Pirzadeh Di Leva skrev 27 september 2009:
Min man är den vackraste av alla män i alla tre världar*
Han är vacker hela han, hjärtat, själen och kroppen*
Vi speglar oss i andra och vi ser oss själva*
Ljus och Lycka*
O-kay. Så skulle ju inte min kille skriva här i min blogg (även om jag förutsätter att han anser att jag är helt och hållet vacker i hjärtat och själen) eller ens på min Facebook. Såna som skriver en, knappt två personliga ömhetsbevis i statusraden hamnar i DÖLJ eller åker ut. "Jessy saknar sin fine gullesnutte"
Men sen gör Zinat en rar insats för en okänd femtonåring som ville se Di leva i uppsala i fjol, men hade ingen att gå med. "Alla jag frågat anser att han är äcklig -.- vilket jag tycker är omoget sagt. Jag är ett fan av honom. Och är 15 år... ngn som vill gå? adda min msn om ni e intresserad"
Zinat Pirzadeh svarade 20 september 2008: Hej Sofia!
Du får följa med mig, du får en biljett också. Maila mig om du är intresserad. Kram, Zinat
Ja det kan inte vara kul att läsa att folk tycker att ens stora kärlek är äcklig, även om det är bara på högstadieskolorna. Men hon kunde också nöjt sig med att peppa Sofia att stå på sig.
Fast idag fick jag höra att DiLeva nyligen förstört en kristallkrona på Cirkus, då han traditionellt kastat frukt från scenen på en shakti-matta-fest.
Hur som helst. Sankta Lucia alltså. med många fina verser, även de mer sällan sjungna. Trollsejd och mörkermakt ljus du betvingar och så vidare.
Jag försöker komma på varför Queens helt enastående Don't stop me now har blivit en [större] hit de senaste åren. När jag spelade den på fester osv. åren runt millenieskiftet var det ingen som brukade bli särskilt peppad eller energisk, eller snarare visa minsta tendens till att känna igen låten. Då var det en 20 år gammal hit, nu har den minst trettio år på nacken, och man har hört den nånstans varje dag de senaste tusen dagarna. (och nu ligger låten/videon som fjärde alternativ om man skriver "queen" på youtube.)
Visst har DSMN varit i en del tv-reklamer osv - senast tolkad av Fibes, Oh Fibes här i Sverige för Unibets räkning, men det räcker liksom inte, och det finns ingen tillräckligt känd coverhit heller. (Kanske nån Idoltävlande som sjungit den? Det tror jag ju om alla gamla låtar som blir nya hits...) Hjälpte det att BBC-tittare röstade fram den till "The Greatest Driving Song Ever"? (vilket jag nog inte håller med om.)
Hur som helst tror jag att det är en av de tio bästa poplåtarna ever.
Ikväll zappade vi förbi ett program som kändes väldigt osvenskt, Vi ber för dig!
Två alldagliga herrar i pensionsåldern satt vid ett bord och läste upp böneförfrågningar, och höll varann i hand/sträckte handen i luften, medan de bad allt ivrigare. I rutan visades ett telefonnummer man kunde ringa (fast det var ett vanligt lokalt nr, inget 071-nr som kostade 40 kr/minut). Önskningarna kunde vara vardagliga (fast nog så viktiga!) av typen "bed för min son som har uppkörning i morgon".
Det visade sig att detta var Kanal 10 - kristen tv i Sverige, som tydligen funnits i comhem-utbudet hela månaden (det finns redan en God Channel, men bara om man betalar extra.) Antingen finns det ju faktiskt ett tittarunderlag, eller så är Kanal10 lite independent & våghalsiga (det finns även webb-tv som verkar fungera bra!)
Att kanalen visar en egen julkalender med start imorgon känns ju naturligt, men det är lätt att göra sig lustig över programtitlar som Sånger med Alf Lax, Day of Salvation med Pastor Reza Safa eller Jesusfestivalen 2007. Däremot ligger väl alternativ medicin ständigt i tiden, och det finns ett program som heter Alternative Health. Och en av Sveriges kändaste religiösa utövare har en egen show i morgon bitti, Ulfekman.nu.
Om jag slår på kanalen planerat, så lär det bli när sångerskan Candi Staton har sitt program. Ja precis, fina soulsångerskan - som sjöng You got the love i sista Sex and the city - har även gjort gospelskivor. Då hon "återföddes som kristen" (förmodligen efter en dekadent era med diverse substanser) på åttiotalet, ledde hon programmer Say yes (mellan 1986 och 2004).
Tänk att jag har tillbringat en halvtimme med att recensera en hel tv-kanal som jag bara sett tre minuter av.
Hela kvällens Debatt handlade om klimatkriser. Och som vanligt fick konsumtions-hetsen sig en känga. "Julhandeln förväntas bli större än någonsin."
Andra hands-marknaden har ju blivit helt rumsren nu. Barnfamiljer har länge köpt merparten av grejerna begagnade, och sajter som Tradera och Blocket visar att även förra årets vinterjacka eller denna säsongens modeplagg är lika eftertraktade även om de haft en ägare.
Men varför är vi så rädda för att ge bort begagnade presenter?
Jag tror att det anses allt för snålt. Att mottagaren inte skulle vara värd en gåva till fullt pris.
Och jag vet inte vilket som skulle vara mest ofint, att ge bort något som jag själv haft eller att shoppa begagnat från början.
Jag kanske köpte en parfym på resan, som efter två användningar visade sig vara helt fel för mig? Eller att jag köpt och läst ut två av årets nyutkomna romaner, fortfarande i gott skick. Eller DVD:n jag såg en gång och inte gillade nåt vidare? Tröjan som var för liten redan?
Helt okej att sälja på Tradera - men no no att ge bort i present.
Jag brukade tycka att CD var den ultimata presenten. För 12-15 år sedan, ja. Sen kändes det bara onödigt och dumt att mina stackars släktingar skulle jaga runt efter skivor till mig - när jag förmodligen hittade det billigaste alternativet själv. Jag hängde massor på SkivEsset i Malmö när jag bodde där, och nu är ju Record Hunter min hovleverantör av fysiska skivor. En ny CD kostar som två (eller tre, eller fyra) begagnade. Vad vill du helst ha i julklapp? Splitterny musik eller mer musik?
Någon borde skriva en stor artikel om det här. (Ja, jag borde förstås göra det själv, men tiden, tiden...) Konsumtionen behövs inte nödvändigtvis stoppas, men nyproduktions-konsumtionen!
Ett kinesiskt barn sitter i en hög av kablar och el-avfall.
Idag tog jag mina små tjejer på bio för att se This is it. Jag hade lovat min Michael Jackson-tokiga treåring, och det passade bra med en så kallad barnvagnsbio, som ju har en kort paus mitt i (men alltså, barnvagnsbio, man får inte ta med vagnen in, utan jag fick slita upp den sovande babyn, som förvånat fick sitta på egen röd biostol och titta på dansaudition i stort format.)
Michael Jacksons bortgång kommer såklart uppmärksammas snart igen, när året ska sammanfattas. Jag orkar inte uppbringa mer ilska över att han faktiskt aldrig blev rentvådd, och att alla pedofilkraxare nu bölar och ska överrösta varann i hur mycket Michael betytt för just dem. >>Bad var min första skiva. - När jag var åtta ville jag kunna dansa som Michael. Bla bla bla.<<
Men aldrig har något rykte om Michaels roll som musikalisk ledare nått mig. För vilken fantastisk, enastående och ödmjuk perfektionist han var. Det är säkert svinkul att spela med MJ - men det gäller att kunna skivorna utan och innan. - Nej jag vill inte att basen ska spelas så. Den ska låta Som Jag Skrev Den.
Och han avbryter värsta funkiga jammet för att säga att det inte är tajt nog. Men, till varje kommentar tillägger han "said with love", för att inte sätta sig över någon, och han förklarar också att det gör ju inget att man får ta om några gånger, 'det är ju därför man repar'.
MJ är (var) verkligen det gängse tilltalsnamnet, inte bara en internetförkortning som jag trodde. Eller "sir", för alla hade vett att behandla Michael med den största respekten. Någon sa Mike, och det kändes bara så fel, som nån all american collegekille i baseballjacka.
Det tog ett par månader innan jag fick klart för mig hur Bianca menar när hon allt som oftast talar både om Den Döda Michael Jackson respektive Den Vanliga Michael Jackson. Det har inget alls att göra med att MJ verkligen dog i somras - det var ju inte förrän alla hans videos började visas överallt som hon blev intresserad. Men Thriller tittar hon på med skräckblandad förtjusning, nästan mellan fingrarna. Så, som Michael såg ut på Thriller-tiden, det är Den Döda Michael Jackson, oavsett varulvsmundering eller inte. På framsidan av skivan (med den vita kostymen) är det ju ingen större fara, dock har dubbel(samlings)albumet The Essential Michael Jackson en omslagsbild som alltså är portad hemma hos oss.
Bara förklara varför det finns en massa ringsignaler på Spotify! Hundratals 20-30 sekunder långa snuttar (av tvivelaktig konstnärlig kvalitet), framför allt technoremixar på hitlåtar, men även julvisor och ljudeffekter som Lazer Gun eller Annoying Beeps.
Till skillnad från ganska mycket annat på Spotify så går det inte alls att köpadessa ljudspår. Vilken otroligt lysande kommersiell idé.
Alternativet är väl att lägga in dessa små godbitar som avgränsare i partyspellistor eller i musikquiz.
Här sitter man och är mest glad och förväntansfull för att Thailandsresan äntligen är inbokad senare i vinter, och tycker att det största problemet är trafiken, eller rättare sagt avsaknaden av såväl bilbälten som bilbarnstolar. Så läser man på ett reseforum om en mask som kryper in under huden - hakmasken.
Det är något som kryper in i tårna, under nageln, som växer i kroppen och kommer ut som larvar sedan.
Du blir smittad genom att gå på den, och den tar in sig i din kropp. [...] Masken tar sig sen med hjälp av blodet till lungorna, där den irriterar dig, så att du ska hosta upp den nog mycket för att den ska ta sig från lungan till tarmen, där den lever och bor. Namnet har den fått av hakarna som den hugger sig fast med i tarmen. Där lever den ganska gott och sprider nya larver mer avföringen av den som drabbats.
[...] först röda prickar som kliade, trodde det var vattenloppor eller myggbett. Försvann sedan någon dag för att sedan återkomma som svarta prickar som klia mera, för att sedan övergå till svarta streck i huden och kliar mer än man någonsin kan beskriva med ord.
De mediciner som går åt för detta har diverse spännande bieffekter såsom njursvikt, hallucinationer mm.
Men soft. Om man får masken, så är det genom att gå eller sitta på de vita, härliga sandstränderna - vilka är en stor del av anledningen att man reser dit från början, eftersom katter/hundar bajsar där. Inte nog med att åtminstone barnen kommer vara helt inklädda i solskyddskläder och hattar, måste vi nu ha sandaler hela tiden också...
Varför skriver man (i sin nättidning) att den erkända tidningen POP blir blogg utan att länka? Det borde vara förbjudet. Det är [om inte hela så en stor del med] poängen med att läsa tidningar på webben (och jag har dagens pappers-Expressen här hemma på köksbordet. Oöppnad.) Tycker dags/kvällspressen är snål med länkar. So what att bloggaren inte har rättigheterna (förklaringen att man kan se det som en kärleksförklaring tyckte jag var fin!), är en länk samma som att bli medbrottsling?
Ni vet när man inte kommer på rätt ord, och låter som en idiot? Skulle sms:a sambon och berätta att jag till slut blivit...besprutad. (Vilken tur att jag inte uppgav det som facebookstatus!)
Jag menade förstås att jag blivit vaccinerad. Och jag har inga problem med att vaccinet tagit slut här och var. Bara problem med att det går ut så olika uppgifter - även från en och samma vårdcentral - när man ringer. Ska även småbarn vaccineras numera, ska friska vuxna vaccineras eller går vi då förbi kön som Idol-juryn, och får treåringar bara sprutan på BVC?
Jag tyckte den här bilden var hilarious när jag såg den första gången. Nu när jag har googlat efter den (med sökorden "kanye patrick") så visar det sig att det finns en hel sajt med hemmagjorda Kanye will let you finish-bilder, imaletyoufinish.com (och som sig bör, en Facebookgrupp).
Det är såklart varierande humor-grad på bidragen, men några skratt får man sig. Den här gillar jag också:
Veckans icke-nyhet på nätet har varit att Katrin Zytomierskaär gravid. Man behövde inte ens läsa hennes blogg för att uppfatta att det här är tjejen som är totalt ointresserad av bebisar och hatar att bli fet. Jag blev hur som helst intresserad av hur hon redan i vecka 12vet att det är en babyflicka i magen, och klickade in på en intervju med sajten Gravidlooken.
Nej, det står inte hur hon vet, bara att de vet, så det kan vara en kvalificerad gissning.
Men nästa fråga handlar om namn. - Top tre för tillfället är Valentina, Savanna, Tosca.
Nej. Nejnejnej. Alltså, Katrins kille - tillika nya babyns far - har redan en dotter som heter Nova. Och nu kanske lillasyster kommer att heta Savanna. Jag hoppas fan att det blir en pojke. Min senaste bebis heter Savannah Nova. Isobel Savannah Nova visserligen. Men ändå.
Med anledningen av att Grannfejden (som vi ändå inte tittar på) visades på tv ikväll var jag tvungen att googla Robert Aschberg (för att kolla huruvida han har barn. Det står inte på Wikipedia.)
Nog har man sett Robert på tv sedan sent åttiotal, och nog har han sett ungefär likadan ut i över 20 år? Fylliga läppar och rakad skalle. Därför är den här meningen, om Roberts studier i USA synnerligen intressant: Orsaken till att han lämnade USA skall ha varit att han blivit avstängd från skolan då han vägrade klippa sig.
Yes, det är Agnetha, som jag brukar tycka är en av världens vackraste kvinnor, och som har inte en av utan definitivt världens bästa sångröst. Bilden måste vara långt före ABBA-epoken, när Agnetha var en redig folkparksartist som hade omväxlande bra och dåliga låtar (ofta med häpnadsväckande fula titlar. Vad sägs om Min farbror Jonathan, Snövit och de sju dvärgarna eller Fram för svenska sommaren?
Agnethas outfit skulle platsa i valfri modeblogg 2009, åtminstone tycker jag att det är jättefina kläder (minus gardinomfånget till halsband.) Fast det är något som gör att hon ser lite "styltig" ut, som att överkroppen photoshoppats till bak-o-fram-vänd, med tanke på armarnas/händernas position.
Anyway, bilden kom från inlägget Svartvitt på bloggen la vie sportive. Det var över en vecka sen men jag kan inte låta bli att gå tillbaka och kolla om igen. Älskar vackra sextiotalsfoton. Särskilt på franska kändisar.
En av melodifestivalens hundratals webbjokrar, som fortfarande är med i matchen, och som fortsätter att ligga på topp 20-listan varje dag är It's You. Jag ska inte uppmana till en bombardering av sms-röster på tävlingsbidraget 078. Nej, men ta dig tid att lyssna, en eller två gånger. Bry dig däremot inte så mycket om videon, det är mer som en parodi på en skärmsläckare.
Ett par lyssningar ja, det är det enda som krävs. Sedan kommer du förmodligen upptäcka att du är på ett bättre humör än bara tre minuter tidigare. Och inom kort kommer du att gnola på refrängen - först utan att minnas var du hörde den, var det en radioreklam, eller en tv-signatur, eller nåt med Brand New Heavies eller Agnes -nej vänta nu... Och nu kommer du på att det var en eventuell melodifestivallåt, och att du måste höra den igen. Och bestämmer dig för att skicka några sms med 078 till 72470, det kostar ju bara några kronor.
Nu är jag inte helt opartisk. Jag kände Jessica, artisten, för flera år sedan. Vi började samtidigt på Musikhögskolan, vi var 19 år, yngst i klassen och rätt kaxiga.
Förmodligen har Jessica klarat sig bra på sin musik på lokal nivå - hon bor kvar i Skåne - men det är lite förvånande att hon inte redan slagit genom big-time, bland (eller i stället för) alla Anna Ternheim, Laleh, September, eller Katy Perry och Leona Lewis. För hon är sjukt musikalisk, lika bra på piano och fiol som att sjunga, och uppfyller en hel del på popstar-checklistan. Som att sjunga i ett eurotechnoband på 90-talet, konvertera till buddhismen som tonåring, och att hoppa av Musikhögskolan för att göra lumpen...
PS. Jodå, jag har privata bilder, inte minst från när Jessica och jag var i Thailand 1997. Men vi väntar med dem tills efter hennes stora genombrott!
Förvarning: jag kommer att uppföra mig ganska barnsligt, på gränsen till osportsligt.
Jag har slutat att vänta på kent-samtalet. För vinnaren är utsedd. Det ironiska är vinnarens motivering: Jag såg Kent på Lollipop. 15 år senare är jag lärare och mina elever pratar inte om annat än Röd. Tänk om det var jag som fick åka till konserten. Jag skulle ju bli odödlig.
Damn att jag inte skrev att jag var på Lollipop 1995! Ja inte apropå ingenting, men en av frågorna handlade just om detta. Däremot skrev jag att jag är pianolärare och lär ut kentlåtar till nästa generation. Vad vinnaren undervisar i framgår inte. Kanske bild, eftersom eleverna pratar om Röd (haha)? Jaha, men jag tog Utan dina andetag till Drottningholms Slottskapell redan för 6-7 år sedan.
Om jag inte struntat i att nämna att jag var på Lollipop i Helsingborg (för det är sant alltså) så hade våra motiveringar varit likställda (även om jag fortfarande tycker att min kentbebis väger tyngre). Hade jag också vunnit då? Kan jag komma tvåa ändå, eller ska det vara nån helt annan motivering då, typ "jag är 18 och skriver ett specialarbete om Kent".
Varje gång jag loggar in på Facebook har allt fler av mina vänner anslutit till en grupp som heter Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack. Just nu har gruppen 118 000 medlemmar. Och det är väl bra på sitt sätt. Men inte är det så det går till när ett demokratiskt land avgör vilka som får - och därmed inte får - sitta i riksdagen. Och det vet förhoppningsvis alla vuxna.
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen tror jag att det beror på två saker. Dels förstås om de faktiskt har mångas sympatier, vilket egentligen borde respekteras, för då är det något som är "fel" någonstans, i den svenska invandringspolitiken eller något annat.
Dels kan det bero på ren lättja. Det räcker inte att klicka i Join i en Facebook-grupp, och tycka att man har dragit sitt strå till stacken. Om alla dessa hundraartontusen gruppmedlemmar i stället bestämmer sig för att aktivera sig för något annat (mindre?) parti, så kommer det göra skillnad.
Det var inte så himla länge sedan som man inte pratade högt om vilket parti man röstade på. Det går fortfarande utmärkt att kalla sig liberal eller sosse - och kanske gå med i en facebookgrupp mor Sverigedemokrater - för att sedan ändå rösta på dem den där söndagen i september nästa år.
De här roastarna på Berns. Jag får inte riktigt ihop vilka jag har sett något av, eller vilka som man bara hört talas om som Cecilia Frode då. Vad är det alla klagade på med Cecilia Frode? Var hon för grov, eller för tråkig, eller skrattade hon helt enkelt inte?
Jag ser ingen större skillnad på panelen från gång till gång. Det är ungefär som i Parlamentet. Hur kul är det för paneldeltagarna att dessutom ämna ge varandra en verbal känga i varje program? Skriver Magnus Betnér en hel A4 med David Batra-skämt, som han sedan väljer lite random rader från varje gång?
Ändå riktigt vrider de sig av skratt, alla komikerna som sitter där på rad, när det är deras tur att få sig en liten släng av Talaren. Det är ju oftast inte kul. Kanske inte så man blir arg eller ledsen heller. Kanske lite ljummet kul. Men inte så att man haha-skrattar. Måste de det? Är de sura kärringar annars?
Jag skulle definitivt vara en sur kärring utan humor om jag satt där. Heder åt kvällens gäst, Sofia Wistam, som skrattade artigt. Nivån är så låg nu, så man drar inte ens öronen åt sig efter att Sofia anklagades för att 'haft sex mitt på Stureplan' (platsen/torget alltså, inte med krogklientelet). Och hjälp vilka trötta skämt om att hon varit ihop med Orup. Det är väl alls inget fel på Orup, han byter väl inte fru en gång om året, och han står inte för några svenska dödssynder, han är ju inte Helge Fossmo eller Christer Pettersson direkt. TUR för panelen när roast-offret dejtat andra kändisar, då får de några gratisskämt.
Såklart att det är enkelt att sitta här hemma och tycka att det inte är 'tillräckligt roligt för att vara ett humorprogram'. Men man tycker ju att om man är komiker for living borde man veta huruvida roast är ett svårt format. Och jag tror det skulle vara bättre med tätare mellan skämten. Prata fortare och snälla sluta att lämna pauser för (tillgjorda) skratt!
...är en ganska passionerad bloggare, hemlig låtskrivare, sällsynt DJ, lyckad pianolärare och uppdrags-sökande journalist som bor på Kungsholmen med en baby, en treåring och en pojkvän.
På Tradera finns en speciell underavdelning (i barn&ungdomsböcker) för indianböcker. Endast en av drygt 50 indianböcker till salu har ett bud. Kanske för att indianböcker är urtråkiga, eller att det ska vara en vampyr i år. Eller helt enkelt för att ingen hittar dit.
