thai food

Jag trodde i min enfald att den thailandska frascha maten skulle tilltala min krasna trearing. Sma, fargglada portioner med ris eller nudlar och gronsaker, kanske rakor om hon vill.
Och vi ater pa roliga stallen, under halmtak, kanske pa dynor pa golvet, nastan nere pa stranden.Men nej, nu vill hon bara ata pannkakor (som konstigt nog aldrig varit hennes favoritratt hemma.)

Eller frukten. Exotisk, med allt vad det innebar, saftig, harig (!) farggrann, sot frukt. Nja, da far man smyga in den. Det ar bara de pyttesma bananerna som ar spontant populara.

Konstigt nog smakar allt socker. Aven sa kallad naturell yoghurt osv. Aven fast det star "100% apple" pa juicepaketen smakar de varre an BOBs blandsaft (ur sockersynpunkt.)

Jag hoppas att farska fruitshakes innehaller tillrackligt med farsk frukt och inte tillsatt socker, for det vill iallafall barnen ha. Men da maste man vara noga med att veta huruvida isen ar fran kranen eller flaska, och alla thailandare forstar tyvarr inte tap water respektive bottle water.

 

Det ar verkligen en Egen Strand, har dar vi bor. Inte privat eller sa, men helt enkelt valdigt fa badare och andra passerande. Det sags att Koh Lanta ar som Kanarieoarna, men det ar inte alls sant.

om jag inte syns på bilden har jag bara inte klivit ut från mitt hus 50 meter därifrån

Thailand

årets kock-ackompanjemang

Min sambo tittar på Årets Kock på SVT, och jag fascineras förstås över hur alla lyckas med att få något så läbbigt som rentunga att se frestande ut. Men jag undrar också vem som lägger den minst lika smakfulla bakgrundsmusiken. Hittills har vi fått höra bl.a. Detektivbyrån, Koop och Jens Lekman. Svensk indiedisco, som troligtvis inte spelas på någon av de tävlande kockarnas restauranger...

vilket är ordinarie sätt?

Så här står det fortfarande rätt ofta på pappersfakturor:
"Vid betalning på annat sätt, exempelvis via Internet, var god och ange OCR-numret..."

Till och med från renodlade näthandlare som adlibris. Precis som att man beställer böcker via nätet men sedan traskar upp till Svensk Kassaservice (eller Nordea är det va) för att betala.

sofis mode is proudly presented by...

Pevaryl? Eller någon annan svampmedicin. Det är säkert var och ens ansvar om man vill vara fin & lida pin. Men vilka läser Sofis Mode, är inte det tonåringar? Hoppas att dagens högstadieelever är tillräckligt upplysta för att se ett samband mellan underlivsklåda och ett par nya lackleggings...

when the sky falls and the earth quakes, we gonna put this back together, we won't break

Kändisgalan Hope for Haiti Now visades på alla möjliga kanaler i helgen, och än lever den vidare, t.ex. på iTunes. Jag köpte hela albumet för 81 kronor, som naturligtvis går till de drabbade människorna. Många fina, cleana låtar (vissa artister tycks sjunga så mycket bättre när de inte sjunger sina egna låtar!) Men jag är mest förvånad över att jag faktiskt tycker att den Nyskrivna Stöd-låten med Superstjärnor som Samarbetar Över Gränserna är så pass bra! Brukar inte såna sånger vara lite...cheesy?

Stranded (Haiti Mon Amour) framförs av Jay-Z, Rihanna, Bono och The Edge (underligt att just The Edge är nämnd, det såg verkligen ut som att även U2:s trummis spelade på låten - uncredited.) Det är värt att påpekas att Rihanna redan hunnit med en välgörenhetssång för Haiti - Bob Marleys Redemption Song (Bono måste känna sig stolt över Rihanna!)

Man behöver ju inte köpa alla 20 låtarna, utan kan handplocka efter sin smak, vilket många har gjort. Därför ligger just nu Justin Timberlake etta på iTunes (åtminstone i Sverige och USA) - med sin version av Hallelujah. Gäsp. Ständigt denna Hallelujah. Till och med Leonard Cohen själv sa så sent som i fjol "I think it's a good song, but I think too many people sing it.", och Timberlake tillför inget nytt. Smakfullt på en stödgala, javisst, men etta på Top Song Chart, njaä.

Ett i-landsproblem, eller ett nordlandsproblem: det skulle vara roligare att sponsra Haiti om Steven Spielberg, Jennifer Aniston eller dr McDreamy tog emot samtalet. Motsvarande kan ju inte hända här. Ska man ringa E.M.D eller Carola, liksom?

för SVT:s räkning?

Så länge folk orkar intressera sig för kungliga kärlekshistorier finansierade av offentliga medel, så kommer jag att orka klaga.

Jag tycker inte att jag gör en alltför vild gissning när jag antar att det är tv-licenspengarna som från och med nu avlönar Ebba. Hon sägs vara anställd ett halvår, och förvisso är en blogg ett bra sätt att redovisa för tittarna hur hon tänker hushålla med medlen och lägga upp arbetet. För jag är inte så dum att jag tror att det skulle räcka att anställa henne en vecka i juni.

Ebba är säkert optimal för jobbet - det är såklart att det finns en sån här tjänst överhuvudtaget som jag har problem med. (Undrar om Ebbas uppdrag var tänkt för hovreportern Catarina Hurtig - innan det börjades skriva om Catarina på Flashback.) För det har tidigare funnits en annan kunglig blogg på svt.se, Prinsessbloggen. Men Catarina Hurtig bloggar numera på finest, kallar sig Ladylike (fortfarande hovreporter dock, som fortfarande partar med socitetet & kungligheter.) Det låter väl utmärkt - för finest, inte SVT. Här gör de rätt ju.

För trots att SVT kallar sig Fri tv och ska representera det riktiga Sverige, så är det som handlar om kungligheterna knappast objektivt. All inspelning, förberedelser, bloggande osv inför bröllopet lär garanterat bli vinklat.Vinklat som i fjäsk.

Det coolaste skulle vara om en kvinna som Ebba - som har många läsare, varav flera gärna följer hennes goda råd - kom ut som republikan.

Planerna på att marknadsföra det kungliga bröllopet i juni som LOVE2010 har åtminstone blivit JO-anmält.”Det låter som ett underhållningsprogram i TV3 eller TV4” skriver anmälaren. Är det inte precis det som SVT tänker visa då..?

Vissa ska då bre ut sig här i livet.

Som videorna i förra inlägget. Alltså jag fattar inte varför vissa youtube-klipp har hela fyra storlekar att välja på, men den minsta är 480 x 295. Det är döstort. Min spalt blir skymd.

fin musik från våra grannländer

Först, danske Thomas Holm med Nitten. En sån där liten rak poplåt som faktiskt brukar dyka upp lite senare på vårkanten - lite AndersGlenmark-aktig? - som det är lätt att nynna med i (även om den är på danska.) Jag är rätt övertygad om att nitten är en nitlott, alltså att ha dragit nitlotten i livet, inte 19. Man måste vara rätt självsäker på sin poposkyldighet om man sjunger "min mor får mere sex end mig".



Sedan norska Donkeyboy. Jag utfärdar en liten varning för att videon är lite äcklig (om man, som jag, måste blunda i varje avsnitt av sin favoritserie Grey's Anatomy.) Dock är videon rätt kentig.

hjälp på kredit?

Jodå, jag har sms:at in pengar till Haiti. Men hur länge måste Röda Korset sitta och vänta på att just mina pengar ska fylla en pott, tillräckligt stor för en hjälpinsats? Kan man inte hjälpa i förväg, och anta att bidragspengarna faktiskt kommer in efteråt?
Om jordbävningen är den värsta på 200 år...då kan vi väl hoppas att det är det värsta av allt, som händer världen i år, och nästa år, och nästa år. Kan man inte bara bestämma nu att alla bössor/postgiroinsättningar/medlemsgåvor mm från 2010, 2011 och 2012 kommer att fylla i Haitipotten, som behövs just nu?

Det är säkert bra att såna som jag känner stress att verkligen trycka iväg det där sms:et, och att vi triggar varandra (till sånt vi inte har en aning om) att aallllllaaa måste messa nu innan lunch så att vårt plan (vårt plan?!) kan lyfta redan ikväll.
För det finns alltid såna som tror att bidragen inte hjälper, och låter bli. Men det är ju ännu mer synd om man faktiskt var inställd på att skänka lite pengar, men nu känner att det är för sent!

Eller vad vet jag. Det kanske är precis så Röda Korset (och liknande organisationer) arbetar. De ser till att ha en buffert för oförutsedda utgifter.
Det säger min mamma att jag ska ha (och det svarar jag förstås att jag har.)

salvador dali i sista sekunden

Var det ekande tomt i citybutikerna idag? Och i pulkabackarna och på skridskobanorna? Det var för att nästan samtliga invånare i Stockholm (plus några utsocknes, t.ex. min mamma) befann sig på Moderna Muséet för att ta allra sista chansen att se Salvador Dali-utställningen.

Blandningen av verk var förstås representativ för Dali. Här fanns tidningsomslag och foton från filminspelningar. Stora och små målningar, smycken och klänningar. Parfymflaskor, schackspel och videovisningar.
Men jag ville se mer av det som jag tycker mest om med Dali, de riktigt stora, suspekta, färgglada målningarna eller skulpturer.



I så fall hade nog utställningen varit än mer barnvänlig också. Klart att det inte var någon familjeutställning (och idag såg barnen bara ryggar) men jag var ännu mer nyfiken på hur min treåriga dotter skulle reagera på konsten, än vad jag personligen kände inför den faktiska utställningen.
Vid några stora målningar kunde vi stå en stund och prata om vad som var "fel" - och varför! - han har ju inga ögon, varför behöver han en klocka då då? Och varför är hans rumpa så lång, men inte "lika" lång?!

we & lisa

Ibland träffar man på folk som får en helt annan respekt för musik när de får reda på att det är svenskar som ligger bakom. (Som när det blev känt att Max Martin var en vanlig svensk hårdrockare som var född på sjuttiotalet.) Jag minns fler tillfällen när jag känt precis tvärtom.
Som med Basshunter. Det kanske fanns nån barmhärtig ursäkt som vi inte kände till, att han blivit känd. Men när jag fick reda på att det var en svensk välmående liten grabb så hatade man honom och hans verk ännu mer. Han bor i ett land med gratis skola och gratis tandvård, han behöver inte komponera otäcka technolåtar om chatt-moderatorer för att komma i kontakt med sina känslor.

Ikväll har jag lyssnat på We & Lisa. Musiken, eller framför allt sången, skulle kunna passa in på finaste skivetiketten Labrador (men är alltså inte utgiven där) och själva synthbakgrunderna påminner om Pet Shop Boys, i synnerhet deras jullåt faktiskt - fast snarare att man har använt färdiga trumljud från en ganska billig keyboard.
Det skulle vara en bättre story om det var arkitektstudenter från Kanada, eller i alla fall konstskoleelever från England som låg bakom. Men, för att återkoppla till början på inlägget, det är vanligt tråkiga svenskar, några lundensare som spelat fotboll tillsammans, och som nämner några enstaka nationer som sina enda gig. Och det finns ingen Lisa, utan tre eller fyra killar på bilderna (varav en har en trevlig, krullig frisyr.)

Så väl albumet (där det finns två versioner av låten Ana, sånt gillar vi!) som två ep:s finns på Spotify. Dessutom finns nyaste Winter EP (plus några fler spår) helt gratis för nedladdning via hemsidan. Vem sa att allt var dåligt med vintern?

hur kan det komma sig att han fortfarande är singel?

baby hosta...

Lilla Isobel har hostat de senaste nätterna. Det låter ganska otäckt, mer som en 90-årig tant som röker gula Blend än en niomånaders supermjuk bebis. Men hon vaknar inte själv av det, inte lika ofta som jag gör iallafall.
Hur som helst tycker jag att det är lite konstigt att hon är tämligen frisk om dagarna, men hostar på nätterna. Det enda som finns att göra är att googla (nej Vårdguiden är inget alternativ för mig. Jag hatar Vårdguiden.)

Kändes inte så kul att få upp den här rubriken i träfflistan
Why did baby hosta shoot die?

Men man lär sig nåt nytt varje gång. Hosta är även en botanisk glosa. En bladväxt. Isobels hosta däremot, ska behandlas ungefär som en förkylning, med böcker under spjälsängbenen så att huvudänden kommer upp.

modellen för taniga romantiska pop-luggar

Jag glömde ju klistra in en bild på Owl City i förra inlägget.
Antingen har Håkans stylist åkt på utbytesår till USA, eller så är den där poppojkelooken medfödd.

i'd get a thousand hugs from 10.000 lightning bugs as they tried to teach me how to dance

Var har Owl City varit hela mitt liv?

Jag fick aldrig nog av The Postal Services intelligenta indie-electronica. Deras (ENDA!) album Give up ligger på mest spelade-listan i alla iPodar vi någonsin haft i hemmet. Men den kom 2003, och nu är det fem år sedan The Postal Service släppte något alls.

Och Owl City har säkert inget med dem att göra. Förutom soundet. Och att mannen bakom Owl City, Adam Young, sjunger ofantligt likt Ben Gibbard.
Ja, och kanske att låttitlarna är lika coola. Visst kan Vanilla Twilight, The Saltwater Room och Dental Care matcha sånger som heter t.ex. Recycled Air?

Owl City hamnade nyligen på listan BBC Sound of 2010. BBC utser årligen ett antal artister som spås få ett stort genombrott under det nya året. Förra året tippade de rätt med bl.a. Lady GaGa, Empire of the sun, La Roux och Little Boots.

Nästan allt med Owl City finns på Spotify. Det tackar man för.

sponsrad vård. Hur Har du MAGE att tacka ja?

Såklart att jag inte skulle tacka nej till att vara en sådan bloggare som blev överöst av gratisprylar och bjuden på resor osv för att förhoppningsvis skriva om företagen i bloggen sen. Fast det känns inte särskilt ovanligt. Om man läser om samma hårprodukt eller barnmöbel på minst två ställen räknar jag med att det ligger sponsring bakom.

Om man är något annat än politiker finns det väl ingen anledning att tacka nej till sponsring/gåvor/mutor heller? Några ganska kända bloggare & mammor har fått årskort till en privat barnklinik. Hur politiskt korrekt man än försöker leva, kan jag inte tänka mig många som i slutändan skulle avstå från fler möjligheter till bra sjukvård för sina barn! (det var väl en demokratisk mening, som inte syftar till att privat vård nödvändigtvis är bättre än landstingets?)
Jag vågar påstå att det är en gemensam nämnare för alla föräldrar, hur mycket det svider och smärtar när ens små barn är sjuka eller har ont.

Den enda "förmånstagaren" vars egna ord jag har läst är Pernilla Wahlgren (även Magdalena och Hanna Graaf och Alexandra Pascalidou fick varsitt årskort på barnsjukhuset Martina.)
Det är verkligen blandade kommentarer Pernilla får från sina läsare, trots - eller just för att - hon dessutom lottar ut 5 likadana medlemskap till läsarna. Många tycks mena att rika människor går förbi kön till (barn)sjukvård, före de riktigt sjuka och behövande barnen.
Det är inte många ord jag håller med om där.

Om t.ex. Volvo hade delat ut varsin ny bil till dessa bloggerskor, så hade det kvittat om bilen någonsin kördes eller ej, x antal tusenlappar var ju ofrånkomligen uppslösade (som i bortskänkta) hur som helst. Men varken barnsjukhuset Martina eller någon annan förlorar ju något om inte Pernilla eller systrarna Graaf går dit och utnyttjar vården.

Men på vilket sätt går de förbi sjukvårdskön? Jag vet inte hur det funkar med riktigt svåra operationer, men för vanligare barn-åkommor, som att behöva penicillin eller en salva till något kliande exem, så lämnas väl tvärtom plats i den kommunala kön?

Och även om man har fått ett sponsrat årsabonnemang på ett barnsjukhus eller bara är sådär orättvist rik av sig själv - så inte f-n hänger man hos läkaren eller sjuksystrarna varenda vecka bara för att man kan och har råd - och tar upp platser för Fattigare Familjer.

Förresten, varför skulle låginkomsttagarna i Sverige vara de som har sjukast barn och behöver allra mest läkarvård? Inte hänger hälsa och samhällsklass ihop på det viset i Sverige 2010.

Jag tycker att man är ute på ett ganska snävt spår, när man [som vissa kommentatorer] påstår att "kvalitén på läkare generellt är lägre" eftersom privata alternativ existerar. Kanske stämmer det att de skickligaste läkarna arbetar privat (hur man nu mäter och bevisar det) men det är inte så att det hade varit dubbelt så många doktorer anställda på vårdcentralerna annars.

Och det är ännu värre att knorra för att "läkarna utbildats för våra skattepengar, men att nu dess kunskaper bara kan nyttjas av en privat marknad". Vem tror ni finansierar t.ex. teaterhögskolan då? Vissa skattebetalare har aldrig har råd eller möjlighet att gå på stadsteatern och beundra skådespelarnas färdigheter.

Så mycket som jag har länkat nu, så verkar det väl som att jag åtminstone har varit på Barnsjukhuset Martina. Men det har jag inte, än mindre har mina barn ett årsabonnemang. Jag gillar tanken dock på alternativ. Alla kanske inte tycker att Alvedon är lösningen på precis allting...

mahna mahna?

Det här är en afrika-butik i tunnelbaneuppgången Hötorget. Där inne säljs en mängd fina burkar med cocoa butter (och dessvärre tydliga skyltar intill: det finns inga prover. Klart man inte köper nåt man inte får prova!)

Men jag är så fascinerad av huvudskyltningen, dessa enorma big pack med AXA Mannagryn!

Jag lagar mannagrynsgröt av endera märket minst en gång om dagen, mina barn älskar det. Men jag har nog inte tänkt på mannagrynsgröt som nåt annat än svenskt (har aldrig sett det på nåt annat språk, som t.ex. vid hotellfrukostar.) Så vad har mannagrynen för funktion i en afrikansk affär (dvs, som gör att dess kunder inte bara kilar in på COOP när de är sugna på gröt)?!