måndag, november 07, 2011

men HUR var Britney den här gången?

För ett par veckor sedan var jag på min fjärde Britney-show. Att recensera hennes föreställningar har blivit ganska meningslöst, eftersom Britney råkar vara en artist som det år efter år ger billiga kreddpoäng att såga vid fotknölarna, så till den grad att det knapps skrivs om Sverigekonserterna i papperstidningarna dagen efter, man baserar hellre ett icke ännu framfört arbete på kvällen-innan (oftast Danmark.) Var det inte "en fet lat robot" den danska pressen kallade Britney?

Jag brukar försvara den höga andelen playback med att det knappast kan vara lätt att sjunga med hög kvalité samtidigt som man dansar sig igenom hela kvällen (Fast jag tror att Britney sjunger hela tiden. Bara det att hennes röst oftast även är förinspelad.) Konstigt nog var dansen mindre avancerad i år, inte ens särskilt varierande, mest bestämda steg med vickande höfter i diagonala mönster över scenen. Även alla de (16) projektanställda som enbart är Dansare.

Det var exakt elva år sedan jag såg Britney första gången, på Oops...I did it again-turnén, som alltså bara hade två album att hämta låtmaterial ifrån. Vid konserterna i Globen (2004 och senast bara för två år sedan) fanns det betydligt fler Britneylåtar att välja bland - och jag har vant mig vid att Britney och jag helt enkelt har väldigt skilda uppfattningar om vilka som är hennes bästa respektive sämsta låtar. Big Fat Bass (som är en av de värsta låtar jag hört inom alla kategorier) fick naturligtvis stort utrymme, och med det menar jag att Black Eyed Peas-killen sjöng på biodukar i bakgrunden, och barnprogramslåten How I roll behövde distrahera med en bil på scenen att åma sig runt.

Well, med låga förhoppningar är det rätt lätt att bli glatt överraskad. De tre första singlarna (heter det så fortfarande?) från Femme Fatale är ju starka kort allihop, framför allt Till the words end som var finalnumret och glada I-i-i wanna go-go-go. Senaste radiohitten Criminal framfördes däremot inte, jag skulle gissa på att den har fel tempo - inte tillräcklig dansrökare, men inte en ballad.
En del av de äldre låtarna hade jag aldrig hört live innan, som 3 eller Womanizer, jätteroligt. Och Boys blev ovanligt lyckad i en nerskalad version med en orientalisk melodislinga.

Kvällens ballad då. Tragiskt att skriva så, att det nu för tiden bara är en enda låt som är utan dans och andra visuella effekter, och därmed åtminstone äkta live-sång. Eftersom det var tredje gången nu jag ser Britney sitta högt upp i luften på en gunga antar jag att hon tycker att det är ett riktigt lyckat drag. Fast riktigt ifred fick hon inte sjunga ändå, någon slags akrobat (eller någon mångsidig dansare) gjorde förstås konster hängandes från gungan. Hon kunde hellre tagit en repris på Circus-turnéns gung-ballad Everytime, Don't let me be the last to know är inte lika...känslosam, även om jag tycker att Britney vet att använda sin röst i den. Eller ännu hellre som på 2004 års Onyx Hotel-show; då var gung-balladen Shadow MEN Everytime framfördes också - då spelade Britney själv på en flygel (även om en bakgrundsmusiker "tog över" pianospelet rätt fort.)
Jag, lillasyster & Britney
För även om jag sett Britney fyra gånger, så känns det som det jag allra mest önskar är en Britney-konsert. Inte ytterligare en show. Det är så sorgligt att Britney och/eller hennes turnéproducenter inte tycks lita på att vare sig sångrösten eller ens låtmaterialet är tillräckligt. Allt måste gömmas bland effekter, klädbyten, lapdances, videoföljetonger eller laserstrålar. Som jag mer än gärna sluppit.
Jag är övertygad om att vad som helst hade varit värt att lyssna på - Britney & symfoniorkester, Britney & en stråkkvartett, Britney & en jazztrio eller Britney Unplugged med några halvakustiska gitarrer och basar. Men då hade låtarna ändå behövts arrangeras om till något alldeles nytt, och det är inte riktigt meningen. Undantaget är om Britney I SMYG blivit riktigt jäkla bra på gitarr eller piano och spelade helt solo..!

Nej, det hade räckt med en konsert med ett normalstort band, på låt oss säga 5-6 musiker och kanske 2-3 körsångare. Om man nödvändigtvis vill ha visuella effekter ändå så kan det funka om det sker sparsamt och smakfullt, jag var på en utmärkt - äsch vilken underdrift, bedövande vacker! - Sade-konsert i samma Glob för några månader sedan, med snygga bildinstallationer i såväl bak- som förgrunden, utan att ge avkall på kvalitén i rösten och musiken. Hoppas att Britney får se den konserten. För hon kan SÅ mycket bättre med SÅ mycket mindre medel (en arbetsgivares dröm?).
Och nog är siffran två lite sorglig i sammanhanget:

It's all in the numbers. 
140 workers, 125 crew members, 
23 trucks, 14 tour buses, 
16 dancers, 2 band members and
1 artist to make the Femme Fatale show happen!

3 kommentarer:

Adam Thomas sa...

Nice blog..

CD pressen

Linnea Viidas Nordqvist sa...

Hej, själv ska jag till globen och kolla på Justin Bieber men jag har två olika platser i arenan och jag vet inte vilken plats jag ska ta. Därför undrar jag var i arenan som din bild är tagen, det skulle underlätta jättemycket om du svarade. Tack på förhand :)

annalin sa...

Hej Linnea,
vi satt på sektion B9, rad 9.

Ledsen att svaret dröjt men hittade inte informationen först...man sparar ju inte fula pdf-utskrifter på samma sätt som man sparade små glansiga biljetter förr...