Britney har kort hår. Och jag har ett öga på tån.

Under tiden jag var internetlös i Turkiet har världens coolaste Britney klippt håret. Eller så har hon bara slutat använda extensions. Lika bra det. Långt hår är något överskattat. (Tänk så gammalt håret är längst ute i topparna, det lär vara tvättat typ 750 gånger! Om man tvättat en tröja lika många gånger, hur skulle den se ut då? )

Idag började Kanal5 om för femtioelfte gången att visa Vänner från allra första början. Kan naturligtvis inte låta bli att titta IGEN. Det är inte speciellt bra i början. Eller som vilken sitcom som helst. Den där fantastiska dynamiken som gör Vänner till den bästa underhållningen i TV-historien växer inte fram förrän efter första säsongen. Dessutom är det en massa fel. Manusförfattarna borde kunna anteckna väsentliga saker som karaktärernas andranamn, födelsedagar osv. Men det är fortfarande världens bästa serie. Och ja, jag gråter varje gång jag ser det sista avsnittet. Fast nu var det nästan sorgligare att se Jennifer Aniston agera totalt omedvetet om att hon skulle bli mrs Brad Pitt och bli fett bedragen och lämnad pga fröken beige-läppar-Jolie. Ska Angelina adoptera en etiopisk flicka som ensamstående även om hon är gravid med Brads baby? Ska de ha två jämngamla barn varav bara den ena får ha Brad som farsa? Och vad hände egentligen med Gleb från Ryssland? Kul att bli omskriven över hela jorden för att man ska bli Maddox lillebror och sen skiter det sig totalt. Var det Glebs 15 minuter i rampljuset eller?

Jag borde kanske sluta bry mig om kvällstidningarnas rapporter och koncentrera mig på att bevara mina kulturupplevelser från Side till eftervärlden. Varför jobbar inga kvinnor någonstans i Turkiet? Kvinnorna jag kommit i kontakt med var massörerna på hamam, EN som sålde vatten i ett supermarket och så en tjej som gjorde pedikyr. Jag gjorde enbart pedikyr för att vi gick till en salong för att A. skulle få en äkta traditionell turkisk rakning. (Den avslutas med att eventuella öronhår bränns bort med en flammande trästicka!) Pedikyr känns nästan pinsamt...att nån annan jobbar nere vid ens fötter. Känns som att man tror man är något. Särskilt eftersom det är så billigt (men vi dricksade rejält.) Konstigt nog känns det bättre att få något billigt om man inte är helnöjd, för "som väl är" fick jag fruktansvärt fult rosa nagellack, som jag ändå inte kunde remova resten av veckan. Som kronan på verket målar hon dit ett öga på stortånageln! Ett öga! Why?

Idag har vi varit på Fåfängan och fikat för att min mamma var här med sin sambo, och det är väl en av stans mäktigaste utsikter? Fast det allra mesta man ser är skitstora kryssningsfartyg som antingen lagt till eller kör så himla sakta att man ser mer av inredningen i hytterna än vad man ser av Djurgården. Usch jag saknar mamma när hon åker, och saknar de andra i min familj också. Jag låter det alltså gå ut över dem, genom att inte hälsa på dem, för att jag är skitförbannad och sårad över att ett stort antal människor vägrar förstå att jag faktiskt bor här i Stockholm av fri vilja. Jag är så superduper******trött på att behöva svara på kommentarer som "ska du åka ner till Skåne nu direkt?" så fort min semester närmar sig. Vad är det för fråga? Jag har tillbringat drygt 20 år i Skåne, det är väl snarare de som behöver åka ner dit, inte jag. Så skulle man väl aldrig hålla på till t ex en invandrad, "ska inte du åka till Jugoslavien snart"?

Om 104 timmar har jag Kalle och Chokladfabriken i datorn. Det är väl lika länge som till DVD-releasen... Det var min favoritbok när jag var liten. Och med Johnny Depp som Willy Wonka kan den väl inte bli dålig?