Nåja...vad är en bal på slottet?

Eller ännu värre; vad är en Lauryn Hill-konsert på Skeppsholmen, inom en halvtimme? Den kan ju vara alldeles tråkig, och dötrist, och tråkig, och alldeles underbar. Jag är hemma och mår illa till ingen alls nytta. Jag vill stå framför scenen och sjunga med i Ex-factor och Everything is everything och alla de andra låtarna. Nu tänker jag elaka saker i stället, jag hoppas t ex att det ska regna igen, och att hon kör lika mycket långa tråkiga mellansnack om the lord som på Unplugged-skivan (världens konstigaste uppföljare till vad som visade sig vara världens bästa R&B-skiva.) Om jag har så mycket mag-åkommor av att inte gå på den här konserten vågar jag ju knappt tänka på vad för flunsa jag ska ha när jag inte ska se U2 om en vecka...

I torsdags, 14 juli, var det en viktig födelsedag (nej inte den som firas på Öland), mp3-formatet fyllde nämligen 10 år! Och det måste ju vara något av det viktigaste som hänt vår generation!
Här är en helt laglig present till alla som ännu inte upptäckt underbara Postal Service. Och det är faktiskt ännu bättre än Lauryn Hill. Eller kanske inte. Nej. Jo. Fan. Jag borde kanske gå och lägga mig nu.