Podcastad pop

Om det fortsätter så här kommer jag inte kunna underhålla min gyllene solbränna. Det regnar minst en gång i halvtimmen. Det blir många timmar framför datorn.
Jag har inte riktigt satt mig in i podcasting-grejen, även om jag förstår syftet. Men idag klickade jag mig till en väldigt odefinierbar - men trevlig - musiksajt, it's a trap. Därifrån kan man hämta olika små mp3:or, från band man hört talas om fast som inte är jätteetablerade. Men de har också filer som de kallar PodCasting, i mp3-format, men som enbart innehåller musik, säkert utvalt av personerna bakom sajten. (Kolla i Articles archive - spalten till höger) Jag visste inte att det var lagligt att ha musik i podcastingar, och verkligen inte enbart musik. Även om man köper redan sända Sommarpratare från Sveriges Radio, är ju musiken borttagen av rätighetsskäl. Visst har lagen knappast hindrat mig från att lyssna på vad jag vill, i vilken iPod jag vill, men hela nedladdningslagen förlorar verkligen det enda lilla syftet den ändå hade, om man kan kringgå den på detta sättet, genom att bara uppfinna ett nytt verktyg. Fast det är väl så hela internet fungerar...
Men här i it's_a_traps mixar, som man tydligt kan läsa vad de innehåller, är det det ändå signade artister inklippta. T ex Anna Ternheim, och hon skrev ju under på det där töntiga brevet som STIM eller om det var IFPI upprättade i våras. Vill hon ändå medverka här? Eller är det okej när det inte är hennes STIM-pengar (When tomorrow comes är en gammal Eurythmics-låt, , från fantastiska albumet Revenge.)

Det finns såna som gör tvärtom också. The Shore, ett fortfarande okänt band åtminstone för mig, låter alla ladda ner en fantastiskt superexklusiva låt här. Haken är, att för att det ska gå att lyssna på den alls, måste 30000 ladda hem den. Oj oj oj, jag tror jag ska sätta mig och kedjemaila alla jag nånsin har gått i skolan med, alla jag nånsin spelat med, alla jag nånsin bott i samma hus som, alla som är födda i april...så jag snabbt får lyssna och njuta! Det är nästan, men bara nästan, lite rörande, att nån PR-snubbe måste ha fått en snilleblixt och försökt skapa en snackis, en hype, utan att det kostar honom något.