These boots are made for walking

Såg en liten SKANDAL-, eller var det SEXCHOCK-bild i nån kvällstidningsbilaga från Jessica Simpsons nya video. Den ska tydligen liknas vid Paris Hiltons überporriga hamburgerreklam (såna man aldrig får se i Sverige, bara höra talas om). Jess är ju en gift kvinna, det är väl upp till henne, och möjligen Nick, vad hon gör och i hurdana vinklar. Poängen går helt förbi; varför varför varför har hon spelat in These Boots Are Made For Walking? Totalt överflödigt, originalet är fortfarande helt överlägset. Jag uppmanar alla som inte är välbekanta med Nancy Sinatras version att bli det nu på störten! Och ja, den är värd pengarna om man köper den, men sök annars upp den på DC++ eller något, bara ni lyssnar på den! Jessicas film The Dukes of Hazzard kanske blir skitstor och då kanske hennes TBAMFW också blir succé. Huvva. Och hur fick de med underbara Willie Nelson i videon? Jag har inte sett den i sin helhet, men hört och sett klipp på Jessicas offentliga sida. Även om man inte vill, sätts musiken igång. Om man inte orkar stänga av den får man höra ett litet medley av Jessicas låtar. Just nu vet jag faktiskt inte om jag lyssnar på låt nr 33 eller samma 3 låtar för elfte gången.
Varför är Jessica så stor? Seriöst, alltså? Är det någon som lyssnar på hennes musik?

Igår pallrade jag mig iväg till Kulturhuset, något som jag alltid framhäver som fantastiskt och unikt med Stockholms kulturresurser, men i själva verket bara besöker några gånger om året (det är faktiskt bara pundare och turister som orkar gå omkring vid Sergels torg!) Och så var Läsesalongen stängd!!! Det var inte ens måndag. Men det förekom något golvbyte. Konstigt där inte var en enda arbetare inne. Så försökte vi gå till Medelhavsmuséet men där var också stängt (men det gör inget, jag har precis badat i Medelhavet en vecka!). Slutade på Dansmuséet, där A. blev så inspirerad av ansiktsmaskerna, att vi fick gå raka vägen till Panduro Hobby för att köpa gipsgasbinda, vilket vi inte köpte, utan papier maché-pulver (som var billigare) och så skulle vi försöka avgjuta våra ansikten på kvällen. Jag gav upp och rev itu min. (klaustrofobi! Redan i förskolan tillät jag bara en gipskopia av min hand!)

Jag sitter och bläddrar i Pride Magazine. Jag har aldrig varit inne på Pridefestivalen. Men jag tittar på paraden, dock med blandade känslor. Dels med avsmak för mig själv och de andra som tittar iakttar, som att det är någon slags avarter som visas upp. Men framförallt blir jag så himla förbannad på att det ens ska behövas en kategori med t ex Regnbågsbarn eller Stolta Föräldrar. På 2000talet, i Sverige. Förra året började jag lipa och var nära att svära att jag skulle tillbringa resten av mitt liv med att själv smygadoptera ett dussin små gatubarn eller övergivna kinesiska babyflickor, som jag kunde vidarebefordra till jättetrevliga bögpar som skulle bli underbara föräldrar. Men då hamnar jag säkert i kategorin människohandel, och det är säkert klassificerat som grövre än hbt-förtryck.
Om siffrorna 10% stämmer, alltså att var tionde människa är bi/homo, tycker jag det är väldigt underligt att jag inte känner eller ens har känt fler. Ändå är det något som berör mig jättestarkt. Jag har hört att homosexuella inte får donera organ. Letade lite på livsviktigt.se för att se om det är sant, men hittade inget. Fast i Pride Magazin säger stadsministern i en intervju, och Folkpartiet i en annons, att 'bögar borde få ge blod och donera'. Så säger man väl inte om det är självklart?! Är det inte enklare om de som inte kan tänka sig att få transplanterat organ av någon med 'avvikande sexualitet' fyller i det i registret!? Det kan väl bara handla om en promille!? Föreställ er en allvarlig olycka, och din partner/ditt barn behöver blod eller kanske en njure eller ett hjärta (ett hjärta!!!!). - Jo, vi kan rädda livet på honom, men vi har tyvärr bara ett bögorgan. - Äsch, attan, en bögnjure går inte för sig, då är det bättre att han dör.
Om man trots allt ska på Stockholm Pride i år, så missa inte Dolly Parton-tributen på fredagen 5 august. Jag såg den på Kulturbolaget i Malmö i julas, och det var suveränt. Dolly rules, så är det bara. Vem annars skulle kommentera president Bush's åsikter om homoäktenskap så här:
"I'm all for gay marriage, why shouldn't they suffer like the rest of us?"