A.I.Ö = Artistiskt informationsöverflöd

Den första kulinariska upplevelsen jag fick i Stockholm håller faktiskt måttet än idag, tusentals portioner, restauranger och experiment senare. Jag var ca 8 år, och familjen hade bilat upp till huvudstaden från Malmö, vi brukade komma hit i alla fall nån gång per år. Min farbror och faster bjöd alltid på delikat mat, men hur det nu var åt vi lunch i city, len fisksoppa med skaldjur och aoli, och jag minns att man faktiskt fick ta påfyllning, det är ju inte särskilt vanligt. Mina föräldrar blev störtförälskade, och vi köpte en hel hink med djupfryst fisksoppa med oss hem till Skåne. Åren har gått och mycket har ändrats, men jag hittade själv dit redan första gången jag var i Stockholm ensam, och det var ganska bra jobbat eftersom jag inte visste att saluhallen låg vid Hötorget, ännu mindre att det hette Hötorgshallen. Och nu har jag bott här i många år, men varenda gång mamma, pappa eller Bebban (min lillasyster) hälsar på är det ett självklart val. Jag har ätit luch med kompisar där, till och med någon dejt har jag dragit dit, fast han beställde pasta (och nej, vi blev aldrig tillsammans).
Nu är det väldigt sällan någon ber mig om tips på matställen men jag skulle verkligen rekommendera Kajsas fisk. Tyvärr är det ju bara öppet på dagtid, så någon supé blir det inte tal om (fast man kan köpa hem och värma, det har jag också provat.)
En del av mig skriker högt tyvärr, den ganska stora delen av Anna som tycker det är helt fel att äta fisk, kanske inte i länder där man måste fiska för att överleva men åtminstone i Sverige, där vi har massor av fina alternativ. Jag försöker tysta mig själv med att fisk är nyttigt. Och att fiskar (förhoppningsvis) får simma fritt och ha roligt så länge deras liv varar.

James Blunt, säger det er något? På onsdag ska han spela på Mondo i Stockholm. James är en engelsk kille som sjunger ganska fint faktiskt, inte så mesigt som, låt oss säga Brian McFadden, men kanske inte med så mycket smärta som Damian Rice. Hans skiva Back to Bedlam släpptes här i våras, och 2004 i UK, men nästa vecka släpps exakt samma sak fast i new version (lite färggrannare omslag, det är det enda). You're beautiful har spelats en del på MTV. Öppningsspåret High påminner starkt om The Cars 80-tals-tryckare Drive (ni vet: -Who's gonna drive you home tonight), och Cry låter som en mix av Stings Fragile och versen i I still havent found what i'm looking for. Tyvärr finns det bara en enda mp3:a, en demoversion dessutom, som smakprov på James hemsida.

Den mest promotade grejen om James är att han varit i brittiska armén i flera år, stationerad i Jugoslavien. Sedan upptäckte Linda Perry honom. (Linda som skrivit Christina Aguilera's Beautiful, och själv varit one-hit-wonder med 4 Non Blondes 1993.)
Lite skönt är det ju med nån som inte påstår att de 'alltid vetat att de skulle hålla på med musik'...men det kan också bli jättetjatigt med "askungesagor" som ska berättas om och om igen. Det kan verkligen få mig att tröttna på en artist orättvist tidigt. Som tjejer som bimbofieras, blir bedömda som talanglösa för att de är snygga och blonda - fast precis tvärtom! Till exempel de svenska tjejerna Sara Löfgren och Elin Sigvardsson. (De är inte ett dugg lika varandra stilmässigt!) De skriver sina låtar själv, de kan hantera en gitarr och de har helt okej röster. Men alldeles för många gånger har man läst eller hört hur Sara levde som ensamstående mamma i Varberg, och hur Elin lämnat in ett ljudprov för att bli körsångerska bakom Lars Winnerbäck - som hellre ville producera Elins debutalbum! Känns som att det blir för mycket promotion! Åtminstone funkar jag så, att jag vill vara mer bekant med själva musiken, än med den som råkar stå bakom micken...

James får vara dagens musiktips iallafall. Och kanske en Beatles-låt - som inte finns på något ordinarie album, men på Past Masters Vol.1: I'll get you, ursprungligen baksida på mycket mer spelade She loves you. Jag gillar den självsäkra, lite kaxiga texten:

It's not like me to pretend,But I'll get you in the end,

Yes I will, I'll get you in the end, oh yeah, oh yeah. //...//

Well, there's gonna be a time,Well I'm gonna change your mind.

So you might as well resign yourself to me, oh yeah.