Anna går på lina

Idag har vi haft en annorlunda personalfest. Eftersom det var säkert 1500 "behöriga", eller inbjudna låter trevligare, fick man välja dag- eller kvällspass. Jag var i Ekebyhovs slottträdgård mitt på dagen i strålande sol. Förutom att det var säkert 20 kockar som stod och wokade jättegod lunch, och en trubadur som kunde behöva lite fler gitarrlektioner, så var Cirkus Cirkör där med instruktörer och redskap. Jag misslyckades med att komma upp i en hög trapets (jag har alltså 60-åriga kollegor som klarade det bättre, hrmm...) och det irriterar mig för jag gillar verkligen höjder. Man fick prova att jonglera med käglor, och spinna tallrikar, och det där andra trickset med pinnar med ett snöre och en "spole" som snurrar. Och så fick man gå på lina! Inte särskilt högt upp, men ändå. Den där stålvajern gör lite smått ont i ens bara fötter efter ett tag. men vad kul det var. Eftersom alla blev så eld och lågor började vi till och med prata om att köpa in en egen anordning. (Fast vi behöver en flygel ännu mer!) Här är en exklusiv bild på min lindans.

Kom hem tidigt och slötittade på ett gammalt Beverly Hills-avsnitt från 1998, där en blott 17-årig Jessica Alba gästspelade (som en tonåring som lämnat bort sin nyfödda baby.) Förutom den mörkbruna 90-talsfrillan såg hon faktiskt precis likadan ut. Det är nästan det roligaste med att kolla på daytime-TV...att se nuvarande stora filmstjärnors brödföde-rollprestationer.

Det blir ett stort kliv i musikgenrer jämfört med igår, men alltså, lyssna på Amy Diamond! Hon sjunger ju jättebra! If I aint got you var betydligt roligare att höra med henne än med Alicia Keys. Amy heter naturligtvis inte diamant egentligen (utan Deasismont, enligt Micke) men Alicia Keys heter fan inte TANGENT! Amy låter som en liten flicka eftersom hon är det, och det är skööönt, det är bara läskigt med barn som låter som vuxna (ja eller ser ut som sådana). Som den där scenen i Bullerbyn, när nioåriga flickor sjunger om falukorv och har äkta tantvibrato. Det är creepy! Fast det kan vara så, att jag inte bryr mig om Amy Diamond egentligen, utan att jag bara längtar efter mina egna fantastiska pianobarn! När man nu ser barn på skolgårdarna lite här och var så är det klart att jag saknar dem lite...