Quit playing games with my piano

Jag behöver blogga för det var rekordlänge sedan. Men det är för att jobbsituationen känns enormt stressig. Inte så mycket hur lång tid det tar som själva ovissheten. Och varför slutar mina elever? Ska jag inte låta dem ha sommarlov för att det blir för långt uppehåll och då hinner de glömma att de gillar att spela piano? Eller är jag alldeles för hård på lektionerna? Egentligen tycker jag inte att det är så konstigt att det är omsättning på barn, herregud man hade ju tusen aktiviteter i skolåldern. Jag höll på med (dock inte samtidigt) simning, gymnastik, fotboll, basket, pingis, rytmik, schack, kör, 4H, flöjt, piano, gitarr, rockband, skridskor, plus alla andra kreativa idéer som jag och Zickis sysslade med, typ teater, radioprogram, tidningar och Uppfinningar (vad var det för uppfinningar egentligen!) Dessutom var jag elevrådsordförande.
Så jag fattar mycket väl att man inte kan hålla på med alla saker man börjat på, för allt är inte lika roligt och absolut inte lika roligt hela tiden. Men mina kollegor råkar uppenbarligen aldrig ut för det här, för de är liksom -Va!? Har FYRA slutat!? och det är dessutom en underdrift för ännu fler har slutat nu. Eller rättare sagt kommit på att de inte vill spela denna terminen.

Nej nu ska jag laga tonfisklunch till A. som tålmodigt jobbar hemma idag.