Varannan vecka

Vi såg Varannan Vecka på bio, allra första kvällen (kallas det fortfarande premiär? tjusningen har definitivt försvunnit) och trots att det varit mycket smartare om jag verkligen gått till Debaser och lyssnat in Irene istället för att se en film som kommer gå i minst två månader så kunde jag inte hålla mig, man längtar efter Herngrensk underhållning när det gått alltför många år. Filmen är lika givande som jag hade väntat mig, det är lite som att läsa Rocky, fast shit vad brorsorna har blivit gamla. Men reklamfilmerna är lysande, "varannan vecka barnen och varannan vecka fest". Nu handlar den inte om problem med att få umgås med sina barn, utan mer om förälskelser och svartsjuka, och som romantisk komedi är det inte en fullpoängare. Men det är som sagt hur de beskriver vardagar, och de underliga behov man skaffar sig efterhand som stockholmsbo. Och framförallt, att precis alla är skilda, det är det normala. För så är det ju, kollar jag runt bland våra närmaste bekanta i nästan-30-klungan, så känner jag en eller två som har föräldrar som lever tillsammans med varandra. Men kolla absolut in filmens hemsida här, då får man se en hel del roliga scener...

Fast har någon verkligen tagit reda på en gång för alla hur lång Cecilia Frodes näsa är..?