måndag, februari 27, 2006

departure

Om bara en liten stund ska jag åka till Rom! Italien är min lucka, fast jag har varit i många städer. Så här går flygbussarna till Skavsta: 03.50, 03.55, 04.00... 07.00. Jag måste alltså åka från Cityterminalen kl fyra. Är inte det den värsta tiden? KLockan två eller tre är bättre, då hade jag inte behövt försöka sova alls, men det måste jag nu, för det är en alldeles för kort resa för att vara trött en av dagarna!
Största fördelen med att undervisa är trots allt alla trevliga lov...

onsdag, februari 22, 2006

elitlistan

Jag är inte ett dugg förvånad över att mailinglistan Elit blivit avslöjad! Nej jag hade aldrig hört talas om den, men trots allt verkar personer som inte "levt upp till kraven" åka ut från listan med huvudet före, och DE borde väl ha yppat något för länge sen, som hämnd! Konstigt inte det hänt tidigare. Vet inte om detta är sant, men detta påstås vara (av mig förkortat) mejlet där Alexander Bard tvångsrekryterar DN:s chefredaktör Jan Wifstrand till elitlistan.


Kära vänner!
Vi vet alla att Elit är en lista full av goda människor (förutom möjligtvis en förvirrad liten läckande knäppgök med mindrevärdeskomplex) och jag tror även att Dagens Nyheter är full av goda människor med de allra bästa intentioner.
Eftersom det inte finns något forum på Dagens Nyheter där människor kan mötas (DN lever ju fortfarande kvar på 1800-talet och har missat interaktiviteten) som radikala jämlikar och prata med varandra så ser jag ingen annan bot än att härmed i stället, åtminstone tillfälligt, välkomna fem stycken DN-medarbetare som medlemmar på Elit.
Alltså hälsar jag välkommen till Jan Wifstrand, Maria Schottenius, Mustafa Can, Helena Lindblad och Hanna Kjöller. På Elit är vi alla nämligen radikala jämlikar med varma hjärtan och de bästa intentioner. Uteslutningar sker enbart på rent meritokratiska grunder.
De som inte anstränger sig att vara just varmhjärtade och engagerade människor får förr eller senare gå. Men just nu har vi gott om plats för dessa fem DN-medarbetare och ger er gärna chansen att visa vad ni går för. [...]
Jag läste detta på det inte fullt så exklusiva skvallra.se. Man blir möjligen lite nyfiken på vem som levererar vilket förtal. Den så väna Per Sinding-Larsen tillexempel, eller Mikael Tornving. Ska bli spännande att höra om Fredrik Virtanen kommenterar detta i Studio Virtanen ikväll, men det gör han säkert, han brukar vara aktuell. Både Jessika Gedin och Jonna Bergh-Wahlström som sitter i hans TV-panel finns också på listan. Studio Virtanen är den bästa talkshowen jag har sett, eller det känns som om det görs bara för mig, men jag har faktiskt funderat över hur både Aftonbladetanställde Fredrik och alla hans blandade mediagäster från konkurrerande tidningar kan vara så enormt tjenis med varandra...undrar om det beror på hemliga elitistiska listor...

OBS! Den fantastiskt duktiga personen på bilden har inget med texten att göra!

måndag, februari 20, 2006

melodifestivalen

Eiiyk! Jag är en dålig pop-bloggare. Jag glömde skriva om melodifestivalen. Men det gick ju rätt till, alltihop. Andreas Johnson var och är helt klart bäst, men Linda Bengtzing hade en lika klockren schlager som förra året (den var lite väl lik Alla Flickor, tillochmed...) Electric Banana Bands låt lär väl växa, den är jättebra för barn, och säkert en fin upptakt om de tänker sommarturnera i år, däremot vill jag inte att vi skickar dem till Grekland. Magnus Bäcklund sjunger fint och The Name of Love kändes folklig á la Roger Pontare och Nick Borgen, även om jag inte gillar sådana låtar. Skitkul däremot att han skyllde att han trots allt inte går direkt till final på Bert! vad vore Magnus utan Bert? ingenting alls!!!

Den allra första tävlingslåten, samban, var så dålig att det kändes som nån typisk multikulturell inledning till hela showen (det skulle varit typiskt public service-tv!) Pandang kändes fritidsgård och Anna Sahlene är ju grymt överskattad, vadå Lady Marmalade, liksom? Men Lena Ph var visst jättebra! Jätteförvånad att "majoriteten" klagar! Hon var skitsnygg och rolig!

Förresten. Hämta alla lördagens bidrag här. Ni har väl betalt TV-licensen ändå?

Andra bloggar om: , , , ,

världens bästa coverband

Ibland får man bara en oövervinnlig längtan att lyssna på Pet Shop Boys. Förutom deras egna fantastiska låtar så tolkar de ju andras låtar helt fenomenalt! Hur många gör Elvis bättre än Elvis själv!? Och hur kommer man på att göra en så helt annorlunda Always on my mind!? Go West är isåfall mer trogen Villages Peoples original, fast mycket mycket bättre och pampigare och den (ryska?) manskören är underbar! I U2:s Where the streets have no name kryddar de lite med delar av Can't take my eyes off of you på ett sätt så det låter helt självklart. (Bör påpekas att detta var innan Lauryn Hills solodebut där hon faktiskt sjunger C.T.M.E.O.Y ungefär vackrast i världen!)

Men Pet Shop Boys egna låtar är lika fantastiska dom. Kanske har jag starkast relation till It's a sin, jag fick den singeln av mamma när jag hade dragit ut en tand i typ trean! Sen är ju What have I done to deserve this? - duetten med Dusty Springfield kanon, och So Hard (däremot är Being Boring något överskattad!) och förstås Suburbia. Och så är jag förjust i Se a vida est (Thats the way life is) fast det verkar ingen annan vara! Mest snabb pop alltså, men en jättefin ballad är Jealousy från Behaviour-albumet.

PSB har ett nytt album på väg, Fundamental, men deras skivbolag EMI har av någon anledning skjutit upp releasen till den 22 maj, hmm, det kan väl aldrig vara bra. I höstas kom ett annorlunda album där Chris och Neil tillsammans med en Dresdner sinfonietta gjorde musik inspirerad av filmen Pansarkryssaren Potemkin. Sen har det gjorts en Mamma Mia, (haha!) det spelas alltså en musikal baserad på enbart PSB-låtar i Australien just nu, Seriously.

Saker man undrar är förstås:

  • kommer svenska popduon West End Girls, (vi gillar dem!!!) som alltså bara spelar PSB-låtar även göra covers på PSB:s covers? (Svar nej, enligt mina efterforskningar, inte på kommande albumet iallafall)
  • om Ang Lee nu jobbar på en film om Dusty Springfield (med Charlize Theron av alla! i titelrollen), vem ska isåfall spela Pet Shop Boys i filmen, de har ju samarbetat en del...

onsdag, februari 15, 2006

stupfull okänd kändis

Okej sånt här tycker jag är jäkligt störigt. När (kvälls-)tidningarna skriver om en händelse om en enskild icke namngiven person och publicerar en suddad bild. Som i Aftonbladet idag. Jag tillhör visserligen dem som vill ha namn och bild på våldtäktsmän och andra grova brottslingar i tidningen. Men denna artikel handlar om den kända kvinnliga 40-åriga artisten som var stupfull på planet och hotade personalen! Sådant måste ju förekomma ganska frekvent, iallafall från destinationen Goa som i detta fallet. Så det intressanta med att ens rapportera det som en nyhet är väl just att det var en kändis. (obs! att adjektivet folkkär INTE nämndes!) Jag tror iallafall att det är nån i Afro-Dite, fast...Blossom är ju värsta toppformade julaftonsvärden och skulle nog kallas programledare. Men Titiyo har väl rakt hår nuförtiden, och Caroline Wennergren är bara 19.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, februari 14, 2006

hejdå putte

Ånej. Putte Wickman är död. Han som var en sån söt gubbe som spelade klarinett, till och med på Allsång på Skansen (det var en av de finaste Bluesette jag har hört!) För typ ett år sedan, i samband med att han fyllde 80 visade SVT en dokumentär om honom, där han kommenterade sin vägran om att gå i pension och istället fortsätta spela med "man får passa på medans man är ung!". Jag har FAKTISKT lyssnat en hel del på jazz, och Putte var en sån man kunde lita på att det blev bra med! Särskilt tillsammans med Red Mitchell eller Dompan.
Nu känner jag mig rutten för att jag verkligen tyckte att e.s.t. förtjänade sin grammis häromveckan. Ja, jo, det gjorde de visst, men det hade ju varit fint om det allra sista som [nominerade] Putte gjorde i sin karriär var att få en grammis.
Provlyssna på Once in a while och Stella by Starlight

Andra bloggar om: , , ,

måndag, februari 13, 2006

Hårdplanerade trender

Idag på Faktum på SVT2, avslöjades det hur det kommer sig att vi (konsumenterna) faller för planerade trender. Tex skulle caffe-latten ha introducerats i Sverige för att det inte såldes/dracks tillräckligt med mjölk. Tydligen hade nån trendanalytiker sagt att tidiga 90-tals-sloganen Mjölk ger starka ben inte var tillräckligt sexig. Latte är visserligen hemtrevligt, men nog är det fan så mycket sexigare med en stark vuxen man som dricker ett glas kall mjölk, eller för all del en kopp starkt svart kaffe?!

Dessutom skulle programledaren visa att med rätt metod går allt att sälja in, så han tog hjälp för att "designa" en lansering av hundkött. De som provsmakade de små fina snittarna gillade dem, men de ryggade tillbaka när de hörde vad det var (om det nu verkligen var hundkött!) Det är så himla feeeegt!!! Kan man äta något kött överhuvudtaget kan man väl inte hålla på och selektera mellan djuren!? Varför är det bättre att äta en gris eller en höna än en cockerspaniel eller en hamster!? (Jag äter absolut inte kött alls. Det är demokrati, det!!)

Mer TV: precis nu på American Idol var det en tjej som sjöng Faith Hills "Bringing out the Elvis". Det är visserligen korrekt, men den skrevs av Louise Hoffsten till hennes egen skiva 6.

Skånska är sexigt

Skånskan har blivit sexig! Det står så i kolumnen i Metro idag. Jag citerar: Häromdagen satt jag på tunnelbanan och hörde en man snett bakom mig tala skånska. Utan att ens behöva vända mig om visste jag att där satt en tiopoängare. Det hördes ju lång väg. Ja men det var väl på tiden. Folk upphör aldrig att fråga om jag ska flytta tillbaka till Malmö, men jag säger som jag alltid sagt; att jag tänker stanna i Stockholm tills antingen Skåne blir ett eget land, eller möjligen som man skrålar i hejaramsorna på MIF Redhawks hockeymatcher, och ibland på självaste MFF:s matcher (till melodin For He's a Jolly Good Fellow):
Förena Skåne med Danmark - förutom Helsingborg!

Fast våren kommer betydligt fortare där nere än här i detta eviga minusgradslandskap. Slår vad om att vintergäcken och snödropparna ligger i startgroparna och bara väntar på att slå ut...

sena reflektioner

Okej, confession, om jag inte är jättesnabb med att Tycka / Kommentera om aktuella händelser så struntar jag hellre i det, vilket säkert är ett tecken på att jag är en sjukt dålig förlorare. Men det är tack vare det som jag inte skrivit alls på länge. För att jag inte hann skriva nåt smart om vare sig muhammedbilderna, Crazy Horse-bråket eller Grammisgalan. Jag missade att läsa kvällstidningen som hade på löpet att SSU hade festat sen fyra på eftermiddagen. Där blev man snuvad i efterhand, för själv var jag MUF:are när jag gick i åttan, för att de ordnade roliga fester. Men det skulle alltså varit ännu bättre att vara ssu:are. När slutar de kallas Unga Örnar? Det är typ världens roligaste klubbnamn!

I år började musikindustrin hojta om att bojkotta Grammisgalan. Nu fick de inte ens befinna sig i samma lokal, samma tid, beroende på musikgenre. Men det är ju bara på deras inbördes firmafester det är en nyhet. För oss TV-tittare har det jämt varit så. Vi får i princip bara se de artister vi redan känner till. Mellan prisen kan man få höra små inslag "tidigare under kvällen delades grammisen för Årets Jazz ut till..." All respekt till vinnarna e.s.t för att de valde att inte ens gå dit, men de borde ju vara rätt vana. Hela trion fick årets-jazz-grammisar både 1997 och 2003, och Esbjörn Svensson himself fick en grammis för årets kompositör 1997, vilket inte heller uppmärksammades direkt. Och det är ju det finaste priset av alla!!!

torsdag, februari 02, 2006

One more time, to kill the pain

Shawn Mullins Lullaby och Tom Petty's Mary Jane's last dance är ganska lika på något sätt. Inte melodiskt kanske. Men det är något i uppbyggnaden. Att det är ganska många "tomma" instrumentala takter mellan sångraderna. Och så handlar båda låtarna om en "she" i tredje person. Som faktiskt inte verkar vara ett objekt för förälskelse, utan mer huvudperson i en fristående lite sorglig historia om någon ung jätteamerikansk flicka. (Och nej jag tror inte att Mary Jane är ett oskuldsfullt flicknamn.)
Att komma på hur bra en gammal låt är som man inte lyssnat på på år och dag...det slår nog känslan av en helt ny jättebra "olyssnad" låt.