to me you are a work of art

Idag har alla skivrecensenter hyllat Morrissey, och dissat Marie Serneholt. Jag är inte finkulturell nog för jag gillar båda. Inte alls lika mycket, dock! Maries album har jag inte hört, och det lär knappast bli ett föremål för investering utan Swebits ger nog mig en tillräckligt bra version. Men Marie sjunger lika bra som vem-som-helst, och A*teens var [seriöst!] ett trevligt sällskap av ungdomar som studsade runt till glad musik i fräsiga färgglada kläder! Jag fick betala 300 spänn för att se dem på Annexet för några år sedan. Alla andra i publiken var ca 120 cm långa...

Morrisseys Ringleader of tormentors har jag lyssnat på massa gånger i iPoden, och jag är nöjd och imponerad av albumet, förutom att jag inte är så förtjust i de alltför långsamma låtarna (men så brukar det vara). Måste köpa CD:n för det ser ut precis som gamla LP:s med klassisk musik, och så var det urdålig kvalitet på mina mp3:or. Men det är ju konsert på söndag, klart man vill vara lite inlyssnad tills dess! Expressens Quetzala Blanco beskriver "Ringleader..." som 'en resa tillbaka till Strangeways, en resa tillbaka utan att aldrig bli nostalgisk' och det kanske inte är så jag skulle beskriva det, men Strangeways here we come är mitt favoritalbum med The Smiths! Tydligen bor Moz i Rom, jag spanade lite efter honom nu när jag var där (men som alla vet sprang jag bara på påvar och sånt!)

Egentligen blev resultatet av detta inlägget likadant som allt recensenterna skrivit...

Andra bloggar om: Morrissey, Marie Serneholt, recensioner, musik