when in rome...

Jag är hemma efter några dagars semester i Rom. Där är det vår, och man kan sitta i t-shirt och äta lunch i solen. Jag hade aldrig varit i Italien, och har gjort en hel del intressanta iakttagelser:

• italienare pratar inte bra engelska alls, säkert pga att tv-programmen dubbas. På resturangerna är iallmänhet ordet "salt" helt obegripligt, och de verkar seriöst tycka att det är en bra ide att låta en man som inte förstår "post box" jobba ute bland resenärer på en internationell flygplats.
• det vi kallar italiensk mat, som ingår i vardagsmaten i Sverige, är verkligen det enda som finns att tillgå i matväg. Pizzerior med 20 meters mellanrum, och förstås pasta. Pizzorna är goda, men ger knappast någon aha-upplevelse. Pastarätterna är heliga. Inte blanda i några exotiska konstigheter. Står det fettucine med tomat och parmesan så blir det just det, och inget annat. Man får alltså betala 8-10 euro för sådant vi slänger ihop "när man inte har någon mat i skafferiet". Och GI-metoden kan ju knappast slå igenom i Italien. Bara kolhydrater!
• Vespor och andra mopeder är det enda som gäller! Jag såg totalt 3 vanliga trampande cyklister, och jag höll ändå utkik!
• Det är mest sten, sten och åter sten man tittar på i Rom. Visst är det skitcoolt att hela staden är som ett stort museum, men snacka om att kunna leva på gamla tillgångar, som måste vara avskrivna ur stadsskulden för 3000 år sedan... Jag hann iallafall med Colosseum, Vatikanmuseumet/Sixtinska kapellet, Fontana di Trevi och Spanska Trappan. Men det kostade mig dyrbar shoppingtid.
• Det ska gå ett kritiskt TV-program (Insider eller Kalla Fakta) i veckan om flygbolaget Ryanair, som jag reste med. Se det! För att resa billigt blir verkligen att resa dyrt..!

Men den allra coolaste Rom-upplevelsen skriver jag om i nästa inlägg. Förhoppningsvis redan efter Six feet under!