now my heart is full

Morrissey är helt lovely! Han sjunger som en gud, mycket finare än andra gubbar-som-varit-med-ett-tag, tex Dylan och Mick Jagger! Vilken konsert han bjöd på på Hovet igår! Jag är nöjd med låtvalet också. Naturligtvis hade man velat ha ännu fler Smiths-låtar och åtminstone någon Vauxhall-låt, men man kan ju inte få allt, och det är varken en avskedsturné eller greatest hits-konsert, snarare en promotion för Ringleader of the Tormentors, som han spelade 6 av 17 låtar från. Fyra låtar var från förra You are the quarry, eller fem om man räknar ett av dess bonusspår. Och inte mindre än fyra The Smiths-låtar (fast inte There is a light... som han avslutat konserterna med de senaste åren). Still ill är en tidig låt (från albumet The Smiths) som jag aldrig har varit jätteförtjust i, men bandet lyckades få till det karaktäristiska Smiths-gitarrsoundet, vilket är mer än vad man kan säga om How soon is now? som var en av de första Smithsfavoriterna jag fick, men den slarvades bort lite, anser jag (men jag är djupt tacksam över att ha fått höra den!). De andra är faktiskt också sådana som var mina tidigaste Morrissey-upplevelser, Girlfriend in a coma (sååå bra men sååå kort!) och extranumret Last night I dreamt that somebody loved me (som Weeping Willows också brukade avsluta med!) båda från fantastiska albumet Strangeways here we come.

Eftersom förra Morrissey-konserten endast erbjöd ståplats (Hultsfred 2004) så hade vi köpt sittplatsbiljetter nu. Jätteskönt, och man slipper komma så tidigt. Väldigt rutinerat och förutseende hade jag tagit med en liten teaterkikare. Och vilken snygging han är, Stephen Patrick Morrissey. Man kan inte tro han är 47 i år. Riktigt stilig och manlig.

Andra bloggar om: Morrissey, The Smiths, musik, Hovet