guns n roses

Guns N Roses i Globen igår. Jag försökte motstå länge men det gick inte. De har för stor del i min musikaliska bakgrund, i hela min populärkulturella uppväxt. Jag såg riktiga G'n'R på Gentofte Stadion i Danmark 1993.

Även om det bara är Axl kvar nu så var det värt det. Han sjunger faktiskt lika bra som förr, och jag tycker att det nya bandet var trogna originalen. Det är inte så många band på senare år där alla medlemmarna är så enskilt kända som just i G'n'R, och även om Slash inte var den mest tekniska av gitarrister så hade han en enastående förmåga att göra melodiska solon. Han var väl något av en högstadieidol för mig iallafall. Så det var tur att de mest klassiska gitarrslingorna var med nu också, även om det behövdes tre gitarrister, som fick turas om att visa hur de hade plankat Slash. Alla deras egna utspel kunde man klarat sig utan däremot. Varför står två gitarrister och "duellerar" på Christina Aguileras Beautiful? Och varför får jag aldrig höra Don't Cry som den ska vara, utan det var en sologitarrist (som då inte ens är originalmedlem) som spelar HELA låten själv. Och varför spelar Dizzy HELA Abbas S.O.S som pianosolostycke? För att han är i Sverige?

Förra gången hade jag stått upp i solen i 9 timmar för att få höra en 40min konsert. Nu kom jag kl 21 och bandet 21.50 så det var okej. Och nu var det nästan för långt, 2 1/2 timme, man kunde klarat sig utan den sista perioden (fast inte utan Paradise City och Patience!)
Fast några av de nya låtarna var helt okej faktiskt, jag befarade att det skulle vara skitdåligt.
Men det är ju Welcome to the jungle och Sweet Child o mine och sånt som är den verkliga behållningen, som är så bra låtar att man nästan börjar gråta!

Det var absolut värt det. Och det är kul att se alla andra 35-åriga fans, som måste ha haft sin G'n'R-last liggande latent i garderoben i tio år för att sen blomma ut så här.