Fritz's Corner

För första gången i sommar var vi uppe på Kulturhusets tak (Stockholmsterassen) där Fritz's Corner hade klubb med sex liveakter 'som alla borde få upp ögonen för'.
Jag var mest intresserad av Maia Hirasawa, det måste vara för att hon spelar med Hello Saferide! som jag inbillat mig att hon skulle ge mig samma aha-upplevelse som just Hello Saferide. Riktigt så blev det inte. Maia är duktigt, och låtarna är fina, men det känns lite för mig som Lilith Eve:are att sådana sångerskor går det 13 på dussinet av. Dessutom ändrade hon rösten lite beroende på om hon spelade piano eller gitarr. Weird. Jag tror att jag kanske helt enkelt inte gillar när vuxna kvinnor sjunger på det där barnsliga sättet som Stina Nordenstam (eller t.o.m Björk ibland). Fast jag vill absolut inte såga Maia, det var definitivt värt att kolla in, och det skulle inte förvåna mig ifall hon blir något, kanske inte på Laleh-nivå men ändå!

Nästa band, Don't be a stranger, var i så fall en roligare överraskning. Jag hade läst något om dem i nån tidning för inte alls länge sedan, eftersom jag visste att bandnamnet kom från en replik i Bästa lilla horhuset i Texas. De både ser coola ut och låter coola. Sen kan man inte låta bli att gilla ett band som på sin inte-så-avancerade-hemsida länkar till något de kallar Jättefula barn (bebisar klädda i bla skunk-, fjärils- eller grodoutfits!)
Ladda ner några smakprovs-mp3:or här.

Kvällens första band Tar…feathers var inte alls bra, konstigt när de fått den här underbara beskrivningen: Fint och smutsigt på samma gång. Skev indie när den är som bäst.

Andra bloggar om: musik, Maia Hirasawa, Kulturhuset