gravidyoga

Igår var jag på gravid-yoga. Rätt sur var jag när jag gick, för jag anser att det är min sambos ivriga idé (han tror verkligen på sånt!) Jag menar, kasta ut 1150 kronor på något jag absolut inte är intresserad av och dessutom missa Vänner och Idol2006!

Gymmet ligger faktiskt i samma kvarter som jag bor i, så det var ju bra, och det är fräscht och fint där. I styrketräningssalen utanför spelades Klåparen med Kent när jag kom, men vi fick mest höra lite flummigare musikbakgrund (sånt som brukar heta Nature Calls, Silver Wings och sådant.)

"Servicen för pengarna" kanske var att det var en liten grupp, igår var vi bara 6. Hälften var nätta varelser i vecka 18. Varför kan inte de gå på vanlig ashtanga yoga? Jag tänkte att detta skulle vara mag-anpassat, kanske några tricks inför förlossningen. Men det var mest till för att må bra under graviditeten. Jag kommer inte kunna gå alla åtta gångerna heller, för det är meningen att min bebis ska komma ut om 4 veckor, men alla såna här yogakurser har haft sommaruppehåll.

Kan berätta att "ta ett steg fram" när man står framåtböjd på alla fyra i "hunden" i solhälsningen, inte känns alltför smidigt i mitt tillstånd. Och jag som alltid tyckt mig ha en välkontrollerad andning blev lite konfunderad när jag inte kunde andas riktigt lika djupt och långsamt som gruppen - men det var just när vi satt i lotusställning, då trycks ju magen upp mot lungorna.
Nu låter jag säkert jättenegativ men det är jag inte. Faktiskt. Jag fick inte den där "uschnejaldrigigen"-känslan som jag får ibland. Och det kändes lite lyxigt också, att vara så få och så pass länge. Jag tyckte att 75 minuter var ett för långt pass innan, men det tog trekvart för min bebis att lugna ner sig. T ex när vi skulle sitta stilla en lång stund och bara Fokusera På Andningen, då sätter hon igång att hicka. Gissa om det är stressande...