finally

Så idag hände det faktiskt. Efter 271 dagar i välsignat tillstånd.
Klockan halv fem, när jag går på en välfylld T-banevagn vid Fridhemsplan.
En man som precis sätter sig ner, får syn på mig med mage, väska och matkasse.
-Du kan sitta här, säger han. Och reser sig och upplåter sitt säte.

Det är allra första gången. Jag trodde jag skulle få skriva "noll" i samtliga kolumner i min fiktiva tabell, som dock fortfarande har noll i spalten Antal gånger jag har fått gå före i toalettköer.
Genomsnittstalen blir ändå rätt höga,
tex Antal totalt okända personer som kommenterar graviditeten: 291, (varav ganska många i toaköer, ironiskt nog.)
Antal vagt igenkännbara personer som kommenterar graviditeten: 304
Antal personer (oavsett relation till mig) som frågar om jag vet barnets kön: 86
Antal av dessa som nöjer sig med svaret "ja" (dvs JA, JAG vet men ämnar inte berätta det): 1.

Det finaste någon har gjort var nog när jag inte hann in i en T-banevagn vid Brommaplan eftersom det stod fyra tolvåriga killar i vägen, och jag suckade lite, då forcerar de små ligisterna helt enkelt upp dörrarna igen och håller upp dem för mig!
Små gentlemän från högstadiet. Fast föraren blev nog inte så förtjust.