the beatles - love

Vad ska man säga om den nya Beatles-skivan? Att den inte var nödvändig, förstås. Alla låtar var ju redan perfekta i sitt utsprungliga skick.
Men det känns ändå som en skiva som faktiskt är rolig för hardcore-fansen. För det är kul att känna igen alla små blandade slingor från diverse Beatles-låtar, inmixade i helt andra sammanhang - som ändå låter helt naturliga! Aha, där var solot från In my life, och oj, där var en snutt ut The Inner Light. Och så är det inte en Greatest Hits-platta, man får anstränga sig lite mer än så.
Pluspoäng för att avslutande Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band är med (we hope you have enjoyed the show) och för att man hör den vackra sången betydligt tydligare på t ex Something. Och genom att ändra formen på Lady Madonna och Eleanor Rigby låta körerna resp stråkarrangemangen ta egen plats.
Men vad besviken jag blev på Blackbird/Yesterday, jag trodde att Yesterday skulle sjungas ovanpå Blackbirdgitarrkompet, men nej, där den första låten slutar börjar den andra...inte mer innovativt än att bränna en egen bland-CD.
Och att höra Sun King baklänges (=Gnik Nus förstås) är bara roligt en gång, möjligen kunde det vara ett hidden track. Fast såna gillar jag ju inte...