måndag, januari 01, 2007

2006 - the soundtrack

Årets debutant: Lily Allen
Alright Still är ett av de allra bästa albumen 2006, och konserten på Berns var rolig. Sen att Lily är ett myspace-fenomen är väl kronan på verket...det enda jag egentligen tycker har varit lönsamt med det var tillgången till lite andra låtar än de som bara är med på albumet.

Årets svenska debutant: Asha Ali
Kanske lyssnar jag för lite på P3, men Asha Ali gick mig helt förbi tills hon hade en låt med på en Sonically Speaking-CD i slutet av året. En av få skivor som man orkar lyssna på om och om igen både hemma och i iPoden. Verkligen att rekommendera alla som annars lyssnar på långtråkiga Anna Ternheim

Årets going solo: Jarvis Cocker
Man fick visserligen en försmak när vissa av Jarvislåtarna var på Nancy Sinatra-skivan häromåret. Fast lika bra som Pulps Different Class blir det nog aldrig

Årets going solo som inte gick så långt: Marie Serneholt
Jag står för att jag gillade A*Teens. Men vad hände efter dam-di-dam-di-dam-dam-didi-ye-låten? Marie syns oftare på Stureplan.se än i musiksammanhang, vad hon än själv säger.

Årets comeback: Yusuf (Cat Stevens)
An Other Cup skulle jag inte vågat närma mig om inte en vän rekommenderat den. Men gubben håller måttet efter 30 år!

Årets svenska comeback: Atomic Swing.
Fast efter några TV-framföranden i början av året blev det ganska tyst.

Årets mest förhandshånade: Paris Hilton
Förstås. Tycker hon ska skaffa sig ett artistnamn. För så dålig var faktiskt inte skivan. Vilket osökt leder oss in på...

Årets mest överskattade: Justin Timberlake
Visst har han jobbat med bra människor. Men herregud jag orkar inte ens lyssna igenom skivan!

Årets stilbyte: Nelly Furtado
Jag lyssnade skitmycket på den precis när den kom, men sen blir åtminstone jag orättvist trött på någon som hajpas så. Fast jag tror absolut skivan håller 2007 också.

Årets uppföljare: The Magic Numbers - Those the brokes.
Den kom väl tillräckligt tätt efter debuten för att de inte skulle mogna mer (och det är positivt!) Många glada melodier, men finast är nog Let Somebody in.

Nouvelle Vagues Band A Parte var visserligen helt okej, men inte så bra som debuten. Gwen Stefani och Amy Diamond höll inte alls måttet.

Årets mest förbipasserade: Ebba Forsberg
Fin skiva. Men tog skivbutikerna ens in den?

Årets jubileum: Roxette fyller 20.
Hurra? Ehh...Jag glömde bort One Wish innan jag ens hunnit ladda ner den...

Årets mycket snack och lite verkstad: The Concretes
Ja ja, de är säkert stora i UK och så, och det är jättesynd om dem att de har splittringar i bandet, men sååå bra var inte In Colour. Till och med jag blev lurad.

Årets one-hit-wonder: Veronica Maggio
Dumpa mig spelades väl så mycket att alla trodde att de hört hela plattan och struntade i att köpa den.

Årets Soundtrack: Marie Antoinette
Säga vad man vill om filmen (fast jag tyckte den var bra!) men det kändes verkligen helt naturligt att se en film om 1700-talet ackompanjerat av Cure, Air, Vivaldi och The Radio dept. om vartannat!

Årets Moz: There are explosive kegs between my legs
(från Dear God, Please help me). Say no more!

Årets vackraste: Lambchop - Damaged
Fin utanpå och inuti. Särskilt om man har turen att få bonusdiscen också!

Årets roligaste pop: Hot Chip
Helt oberäknelig. Vilka brittiska galningar!

Årets överraskning: Charlotte Gainsbourg
Vet inte riktigt om man kan kalla henne debutant, men 5.55 är en blandning av skön fransk lounge och finstämd pop!

Årets fördrinks-platta: Koop - Koop Island
Inte lika bra som Waltz for Koop men sommarskön ända in på nyårsafton!

Årets samlingsskiva: Rouge's Gallery
Pirate Ballads, Sea songs & Chanteys tolkas av bla Rufus Wainwright, Ed Harcourt och Jarvis Cocker. Fast bara hälften är bra, så att det blev en dubbelCD är överflödigt...

Årets var-det-verkligen-i-år?: The Life Pursuit
Jag sitter ärligt och funderar över varför det dröjer så länge mellan Belle&Sebastians plattor...

Årets konsert: Guns N Roses
Jo ibland måste tonårsnostalgin också få sin plats på listor...

Årets hemskaste konstaterande: sommarhitsen
Av alla bra skivor det kom 2006, vad är det som gör att människor över åtta år seriöst köper låtar som Who's da man-Zlatan, Lordis ickeschlager Hard Rock Hallelujah och sist och allra värst, Boten Anna?

Årets helt enkelt bästa skivor:
Lily Allen - Alright still
Marit Bergman - I think it's a rainbow
Zero 7 - The garden

Årets låt:
nej egentligen ingen på guldpallen.
Men Smile (Lily Allen) och Marble House (The Knife) får silver och brons, och tack vare "remix-skivan" Love kan jag sätta The Beatles All you need is love som etta. Och den toppar många av mina oskrivna listor...

Det var 2006 i min iPod det...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra summering!

annalin sa...

Tack!!!!
Jag är nöjd med skivåret 2006!