internationella kvinnodagen

...den firar inte jag, fast folk kanske tror det. Det känns ganska osmakligt, dels att då också påstå att de andra 364 dagarna är mannens, och dels att det inte verkar gå framåt i de delar av världen där det verkligen behövs. Eller i de kulturerna, ska jag kanske skriva, oavsett om det är i Sverige eller inte.
Som för Nina och Leila i När Mörkret faller. Jag hyrde filmen förra veckan, och kan inte komma på att en film stannat kvar så länge i huvudet på mig förut. Det är tre historier, men det är speciellt hedersmordstoryn som berör.
Familjens äldsta dotter Nina har fått ett samtal av 'en kille i skolan', alltså inte ertappats hånglandes eller blivit gravid eller något. Men sorry, hon skämmer ändå ut släkten, och måste försvinna. För att det inte ska bli någon kriminella misstankar tvingas hon till självmord, generöst nog förbereder hennes far både en snara, en burk sömntabletter och ett öppet fönster - det är ju 2000talet, valfrihetens tidsålder!
Det blir ändå så att Nina luras iväg till Tyskland för att gifta sig, men dras ut mitt i natten och tvingas springa tvärs över autobahn eftersom släktingar med kniv står på båda sidorna. Det slutar naturligtvis precis som de planerat. Och direkt efter klipps Nina bort från alla foton och hennes sida av rummet töms. När syskonen frågar får de svaret "Vi har aldrig haft någon syster som heter Nina".
Jag förstår inte hedersmord alls, men jag kanske inte vet tillräckligt mycket. Är det helt omöjligt att alla som passerar Sveriges gräns får skriva på ett papper att man är införstådd i att det är helt inacceptabelt? Familjen i filmen var inte muslimer, inte ens särskilt kristna (citat). Det framgick inte var de kom ifrån. Men det är de som borde uppmärksamma internationella kvinnodagen.
Jag hoppas bara att jag inte drömmer inatt igen att jag står på vägen och inte kan röra mig...

Filmens officiella sajt med trailer.