mika på berns
På självaste påskafton gav Mika en konsert på Berns salonger. Efter att ha trallat hans hits mer eller mindre frivilligt några veckor kändes det bäst att vara på plats. Vi stod ganska långt bak i lokalen, men det skulle vara roligt att veta vilka som stod längst fram. När Mika äntrade scenen – bisarrt nog till tonerna av 9 to 5 – utbröt nämligen värsta pojkbandsjublet! Och Berns har ju åtminstone 18-årsgräns…
Efter endast ett album finns ju inte låtar att fylla en hel kväll, men väl en energisk timme. Först ut var första hiten Relax (Take it easy), och jag har inte fattat riktigt hur den blev en hit, det ryktas att den släpptes enbart på Internet, men Mika själv sa att Sweden var först med att spela hans låtar ever, så man kan ju undra. (Fast varför skulle inte svenska musikproducenter spela lite downloads…)
Det är just de glada studsiga låtarna som Mika gör bäst, så det blev lite antiklimax när han redan som tredje-fjärde låt valde att sjunga det gömda spåret Over my shoulder, som närmast går att jämföra med gregoriansk sång. Bäst var helt klart Grace Kelly och lika glada Love Today. En cover la han till för att fylla ut lite, någon all-american 60talshit som säkert var vald med omsorg men inte alls fick nån större respons, för ingen hade hört den (?) och tempot sjönk igen. Mika säger ju att han älskar svensk pop á la B.W.O, så det hade varit roligare med Sunshine in the rain!
Jag vill få det till att alla låtarna från skivan Life in Cartoon Motion spelades – utom den sämsta, Happy Endings (den som låter precis som Graduation song!)
När bandet kom in igen för att ge ett inte helt oväntat extranummer var alla iförda överdimensionerade djurkostymer, Mika själv var en stor rar apa, som började sjunga blivande dagishitten Lollipop, samtidigt som det sprutades silverkonfetti över lokalen och stora ballonger släpptes ner till publiken.
När bandet kom in igen för att ge ett inte helt oväntat extranummer var alla iförda överdimensionerade djurkostymer, Mika själv var en stor rar apa, som började sjunga blivande dagishitten Lollipop, samtidigt som det sprutades silverkonfetti över lokalen och stora ballonger släpptes ner till publiken.
En rolig konsert, konstigt nog inte helt olik Salem Al Fakir (fast nu får man väl påhopp av indieeliten) Men om man inte ska tänka helt egocentriskt så är det lite synd att det var åldersgräns, jag kan tänka mig att Mika har en del unga fans, och barn skulle verkligen uppskatta denna typen av underhållning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar