songs of green pheasant - gyllyng street

Mer av vad den trevliga skivhösten har erbjudit hittills: Gyllyng Street av Songs of Green Pheasant - ytterligare ett exempel på soloartister som antar ett bandnamn. Gyllyng Street är den tredje skivan totalt, och på bara två år.

Första albumet har jag faktiskt inte hört, men förra CD:n Ariel Days har jag lyssnat mycket på, den är lagom slö och mysig för "dagar då man inte orkar skynda sig". Dock var den nog en samling låtar från rätt olika tider, Gyllyng Street är mer ett komplett sammansatt album, och Songs of Green Pheaseant-projektet tar formen av ett helt band, med tanke på alla instrument som hörs.




Det är inte helt förvånande att skivbolaget (FatCat Records) är detsamma som ger ut Sigur Rós och Múm, för det är delvis samma stämning i S.o.G.P:s musik, fast skivan känns inte som en enda svit, utan låtarna är självständiga (även om ingen av dem lär hamna på RealTones-listan.) Duncan Sumpner har allt försökt få in lite tidiga indie-referenser i sin sånger.


Men ladda inte ner skivan! Omslaget är så vackert, åh, jag undrar om det var hans egen idé, att skildra havet från en mörkare och kallare sida!