visst känns det fint att vara vid liv

Till tonerna av smöriga musikallåten Edelweiss äntrade Håkan till slut scenen, med sitt sju man starka pojkband.
Han utlovade 22 låtar, och i efterhand känns det som att det var sant, även om jag inte räknade.

Först och främst: det lät jättebra!
Det är dags att sluta kalla Håkan för "han som inte kan sjunga", för antingen har han faktiskt blivit bättre av alla de senaste årens hårda träning, eller så har det bara tagit tid för honom att 'hitta sin röst'. Ett annat alternativ är att han kanske skriver låtar med mindre omfång nu, men de gamla sångerna lät lika bra.
Det instrumentala ljudet var också bra, både kompet och blåset, inte bara för att jag har superbra personligt utgjutna öronproppar. Ljudteknikern borde få en stor applåd han också!

Låtvalet var tillfredsställande. Alla mina "önskelåtar" kom, som väntat. Klubbland förstås, sorglig-vacker-rusig, och Hurricane Gilbert, Dom kommer kliva på dig igen, och kanske Kom igen Lena (för den är så skönt spattig).
Och de allra sämsta spåren, (dvs från Det är så jag säger det) utlämnades.
Fast Vi två 17 år är skitdålig, den sjöng han.

På konserter brukar jag tycka att långsamma låtar blir långtråkiga, därför var det så kul att Brännö Serenad och Gårdakvarnar och skit framfördes som värsta powerballaderna. Och covern 13, som funkar bara för att det är just Håkan som gör den, var helt omarrangerad, till det bättre. Det är så att man hoppas på att få den liveversionen på en singelbaksida (alltså andraspår på en cd-s).

Som jag tidigare skrivit, så gillar jag "sena Håkan" betydligt mer än de tidiga, spralliga, pubertala skivorna. Men både Känn ingen sorg... och Kom igen Lena var jätteroliga på konserten. Sen hade jag klarat mig utan Ramlar och En vän med en bil, men man kan ändå inte låta bli att le, åt stämningen i arenan.
Det är lite väl förutsägbart med Nu kan du få mig så lätt som avslut. jag hade hellre velat höra Jag Hatar Att Jag Älskar Dig Och Jag Älskar Dig Så Mycket Att Jag Hatar Mig.

Det blev några extranummer såklart, och här märktes det att senaste singeln En lång lång tid verkligen är en dunderhit, jag har inte ens lyssnat speciellt mycket på just den, men den kommer att hålla i många år!

Håkan är väldigt demokratisk mot alla sina fans, och rörde sig hela tiden över scenen, långt ut på kanterna.
Det är så väldigt lätt att tycka om honom, och det var en underbar kväll på Arenan.
Ändå kommer jag avsluta med just ett klagomål på valet av scen. urtråkig! Var verkligen allt annat i Stockholm uppbokat just ikväll..?

Livet förändras, var jag än går

och det kommer kanske, inte alltid va vi två

bara så länge det finns stjärnor över oss

och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå