sist i bloggosfären, fast jag var på premiären

Av någon anledning har ju alla redan sett, och uttalat sig om SATC-filmen.
I lördags kväll - egentligen kunde man inte se den förrän först då! -när Stockholm var som dödast, var det min tur.
Jag är nöjd och belåten. Kanske inte helt och hållet med slutet, men med över två timmars underhållning.
Otroligt praktiskt att sjunka ner i en biofåtölj och titta på karaktärer som man redan så gott som känner, och redan vet att (om) man tycker om!

Och New York är så snyggt. Klart det gör sig på en tolvmeters bioduk.

Jag tyckte att det var bra, att filmen inte tar vid där serien slutade, utan (nästan) i nutid istället.
Fast lite underligt är det att Charlottes fina lilla kinesflicka nästan växt ikapp Mirandas Brady...
Och var hade Carrie och Mr Big bott fram tills nu? Hade de varit särbos i fyra år? Han hade väl inte ens någon bostad i NY?

En sak till, och detta ska jag skriva varenda gång jag varit på bio. Så att jag lär mig.
Så fort jag går in i biosalongen, och trailersen drar igång med det bombastiska THX-ljudet, tänker jag "åh, jag borde gå på bio oftare".
Sedan hör jag alla jäkla smaskanden, knapranden och prasslanden.
Jag står fan inte ut.
Varför måste folk äta under precis de två timmarna som de ser en film?
Kan man inte inta förtärning precis innan eller efter?

(det är typ som att man måste specialbeställa, eller åtminstone efterfråga, vegetarisk mat även på entimmesflygresor.
Varför gör man inte all mat vegetarisk, så det blir smidigare?
Avlider köttätarna om de inte får kött under just den timmen som de är i luften?)