...don't wanna follow Death and all his friends

Som så ofta om helgerna pågår maratonlånga topplistor på musikkanalen VH1.
Idag är det lite förvirrande, för det är A-Z Weekend, vilket innebär att man spelar videos från artister i bokstavsordning (jag såg Coldplay - Dire Straits - Eurythmics).

Men just nu är det en Final Countdown-lista med 50 låtar med temat Gone but not forgotten.
Det hade naturligtvis varit en extra eloge till VH1:s redigerare om de infogat en liten inforuta vid varje video, med upplysning om när och hur den aktuella artisten dog. Det saknas nu.

Hittills har det inte spelats en enda låt av nån artist som avlidit fridfullt i sitt hem på ålderns höst. Det är mest överdoser, sjävmord och en och annan flygkrasch. Eva Cassidy som avled i medelsvenssoncancer är ju en raritet i sammanhanget.

Nästan alla dog så unga!
Phil Lynott var 36, och måste tillhöra pensionärsskiktet. Det ligger verkligen en sanning i att det finns en 27 Club (dvs Jimi, Janis, Kurt osv som dog när de var 27 år.)

VH1 fokuserar förstås bara på populärmusik, men ett tips till kanalen Mezzo är ju att sända liknande listor över både jazzmusiker och de stora klassiska kompositörerna.
De där riktigt stora jazzmusikerna, som fortfarande är totalt oslagna, dog av alkoholrelaterade leverskador, ibland bilolyckor.

Och Schubert var 31 när han dog i syfilis, Schuman sägs ha blivit galen och dränkt sig själv i floden Rhen. Alban Berg fick ett insektsbett som blev infekterat, och mindre kända Charles-Valentin Alkan fick sina tunga böcker över sig när hans ostadiga bokhyllor rasade.