slipping through my fingers (?)

Är det nu hon är stor?

Igår var vi ute på en vanlig lördagspromenad med fika och lekparksbesök. Plötsligt var det självklart att B. skulle sitta i en vanlig stol, inte en lite högre barnstol (som barn sitter betydligt mer stilla i). Och hon skulle beställa en egen päron-MER, inte bara intaga medhavd mellis i form av juice och banan. (Det kommer alltså bli något dyrare att fika från och med nu.)

På kvällen satt vi hela familjen och tittade på samma film, Kung Fu Panda. Hon lessnade visserligen på att sitta i soffan en bit in i filmen, men det var otroligt roligt att se hur engagerad hon var när pandan Po (varför döper de honom som en Teletubbie? Förvirring uppstår) skulle försöka ta sig in på tävlingsområdet. Hon skrek och skrattade och klappade, och uppmanade oss att klappa hela tiden. Well, som vuxen är man nog väldigt passiv när man ser på film.