ingen jul utan barnkör, right..?

Nu har jag avverkat sex julkonserter, rent jobbmässigt alltså.
Ni kan inte föreställa er hur många olika versioner av framför allt Bjällerklang och Nu tändas tusen juleljus det innebär (och nästan lika många nivåer på kvalitén.)

Ikväll var det en ren pianokonsert, med 22 små pianister som framförde varsin låt. Från Björnen sover via Stilla Natt till My heart will go on. Om det låter som många solister, så är det ändå inte lika många som det var tänkt. Ett antal blir alltid sjuka (omskrivning för bangar ur) samma dag och sms:ar sin frånvaro (mina elever) eller dyker helt enkelt inte upp på spelningen (den andra pianofrökens elever.)

De övriga fem konserterna som jag haft har varit blandade, från allsång med ackompanjemang av stråkorkester till amerikansk aula-julrock med All I want for christmas is you.
Det värsta (med hela yrket) är helt klart att trösta små lessna solister som kommit av sig eller gjort fel. Finns inget bra sätt att övertyga dem om att de flesta som lyssnar faktiskt är alldeles för självupptagna för att minnas någon annans framträdande...
Men de allra flesta är helt fantastiska, supercoola där de går fram helt ensamma och sätter sig bakom pianot, och bara är så himla bra!

På fredag ska jag vara passiv publik på julfesten på min dotters dagis.
Jag misstänker starkt att jag förlorat förmågan att kunna bli rörd av småbarn som sjunger på avslutningar. Jag vet att dagisfröknarna övar ganska mycket inför det här, och det är ju bra, att de tar det på allvar. Men samtidigt går det att läsa i mailen som föräldraföreningen skickar (om vad vi ska köpa för julpresent till fröknarna) att flera stycken skriver "Vi kommer tyvärr inte på julfesten".
Då reagerar faktiskt musikläraren inom mig. Ska man inte vara med på konserten, så ska man inte vara med på repetitionerna, och tvärtom!