vi som inte ens KAN välja sida i bloggkriget

Jag tror inte att det hånfulla i detta största bloggkriget i Sveriges historia (men please. vad har vi för land med såna pinsamma perspektiv?) är att barnlösa-kvinnor-som-vill-satsa-på-karriären känner sig sämre.
Utan att de flesta kan inte välja vare sig det ena eller det andra.

När Linda Skugge och Ebba v Sydow uppnår pensionsålder kommer de båda kunna se tillbaka på ett liv som innehöll båda delarna:
- Flashiga skribentjobb för stora tidningar i unga år, med obligatoriska konsert-häng (båda började att skriva om musik) och senare kilovis med inbjudningar till vip-kvällar, nattklubbar, restaurangbesök osv.
OCH
- ett antal söta priviligierade barn med en hemlig-men-trogen man i ett stort hus utanför stan.

Jag hade kanske förutsättningar att vara närmare båda dessa livsstilarna än väldigt många andra, men snubblade ändå på mållinjen - minst en kilometer innan.
Inte ens när jag var singel och barnfri och hade all tid i världen kunde jag välja att ta hur många tuffa frilansjobb som helst, med en snygg, stor bildbyline. Eller välja att stanna hemma och äta Ben & Jerrys ur paketet framför en Sex & the city-repris, fastän jag hade blivit inbjuden till lanseringen av en ny bok/ELLE-galan/galapremiär på bio/efterfest på Café Opera.

Nu när jag glidit över till andra sidan (förälder. Inte döden) skulle jag ännu hellre göra det på Lindas sätt. Jag arbetar också hemifrån med texter några dagar (och nätter) i veckan. Men hon skulle hånskrattat åt mitt arvode, och det är inte direkt några personliga krönikor jag får skriva. Jag prioriterar att tjäna ytterligare ännu mindre (genom att skriva färre texter) och istället kunna hämta min dotter lite tidigare de dagarna. Ofta vill jag vara med henne ännu mer, och sitter därför alltid vid datorn halv två på natten.

Men det som svider som mest, är alla gånger Skugge har skrivit typ "om man är föräldraledig har man HUR mycket tid som helst. Jag har aldrig tagit ut föräldrapenning, jag har arbetat minst heltid hela tiden ändå".
När jag verkligen var föräldraledig kunde jag inte slappna av ens genom att veta att jag var en riktigt bra mamma. Det räckte inte, när jag nånstans kände att jag borde dragit in en fet lön samtidigt.
Och jag har inte ens särskilt lätt att ta åt mig av beskrivningar av den generella kvinnan i den-eller-den åldern. Säkert är det fler som får ångest av sånt här.*)
På det viset skadar såväl Ebba som Linda andra kvinnor med sitt bloggbråk - inte peppar!

För ca 5 år sedan, när Linda och Ebba vS troligen fortfarande var kollegor på Expressen gjorde tidningen Elle ett stort reportage om Ebba.
Jag minns så klart och tydligt att Linda Skugge kommenterade reportaget i sin dåvarande blogg – till Ebbas fördel!
Hon tyckte att Ebba var en liten arbetsmyra men att det var typiskt att journalisten som skrev artikeln skulle påpeka att Ebba måste akta sig för att bli utbränd. ”Varför skulle just unga kvinnor bli utbrända bara för att de vill jobba hårt, blablabla” typ.

MEN – Linda var konsekvent trots allt, för på den "obligatoriska" skaffa-barn-frågan svarade Ebba att hon skulle "klämma in ett barn om ett år eller två".
Och där replikerade Linda raskt med att ”sorry Ebba, ett barn är inget man bara klämmer in, det krävs en ändring av livsstil”.

Är det ingen annan som minns denna artikel, ja och ännu hellre det påföljande blogginlägget? För den kategorin bloggläsare som jag hör till, lär vara samma som också läste (eller fortfarande läser) Elle.
Jag hittar såklart inte artikeln nu, så citaten är inte helt ordagranna. Men när man läst vissa skribenter i så många år, så vet man precis hur de ”pratar”…

*) att Linda dessutom [oftare än vad genomsnittliga modebloggare gör] skriver "jag måste hitta Acne-jeans i strl 24, storlek 25 är för stora för mig" eller "jag har Lindexstorleken medium i mina kläder och jag är ändå gravid i 8:e månaden, varför är alla så feta" orkar jag inte ens gå in på. Det måste ju få den generella Amelia-läsaren att må riktigt bra, eller hur...