sponsrad vård. Hur Har du MAGE att tacka ja?

Såklart att jag inte skulle tacka nej till att vara en sådan bloggare som blev överöst av gratisprylar och bjuden på resor osv för att förhoppningsvis skriva om företagen i bloggen sen. Fast det känns inte särskilt ovanligt. Om man läser om samma hårprodukt eller barnmöbel på minst två ställen räknar jag med att det ligger sponsring bakom.

Om man är något annat än politiker finns det väl ingen anledning att tacka nej till sponsring/gåvor/mutor heller? Några ganska kända bloggare & mammor har fått årskort till en privat barnklinik. Hur politiskt korrekt man än försöker leva, kan jag inte tänka mig många som i slutändan skulle avstå från fler möjligheter till bra sjukvård för sina barn! (det var väl en demokratisk mening, som inte syftar till att privat vård nödvändigtvis är bättre än landstingets?)
Jag vågar påstå att det är en gemensam nämnare för alla föräldrar, hur mycket det svider och smärtar när ens små barn är sjuka eller har ont.

Den enda "förmånstagaren" vars egna ord jag har läst är Pernilla Wahlgren (även Magdalena och Hanna Graaf och Alexandra Pascalidou fick varsitt årskort på barnsjukhuset Martina.)
Det är verkligen blandade kommentarer Pernilla får från sina läsare, trots - eller just för att - hon dessutom lottar ut 5 likadana medlemskap till läsarna. Många tycks mena att rika människor går förbi kön till (barn)sjukvård, före de riktigt sjuka och behövande barnen.
Det är inte många ord jag håller med om där.

Om t.ex. Volvo hade delat ut varsin ny bil till dessa bloggerskor, så hade det kvittat om bilen någonsin kördes eller ej, x antal tusenlappar var ju ofrånkomligen uppslösade (som i bortskänkta) hur som helst. Men varken barnsjukhuset Martina eller någon annan förlorar ju något om inte Pernilla eller systrarna Graaf går dit och utnyttjar vården.

Men på vilket sätt går de förbi sjukvårdskön? Jag vet inte hur det funkar med riktigt svåra operationer, men för vanligare barn-åkommor, som att behöva penicillin eller en salva till något kliande exem, så lämnas väl tvärtom plats i den kommunala kön?

Och även om man har fått ett sponsrat årsabonnemang på ett barnsjukhus eller bara är sådär orättvist rik av sig själv - så inte f-n hänger man hos läkaren eller sjuksystrarna varenda vecka bara för att man kan och har råd - och tar upp platser för Fattigare Familjer.

Förresten, varför skulle låginkomsttagarna i Sverige vara de som har sjukast barn och behöver allra mest läkarvård? Inte hänger hälsa och samhällsklass ihop på det viset i Sverige 2010.

Jag tycker att man är ute på ett ganska snävt spår, när man [som vissa kommentatorer] påstår att "kvalitén på läkare generellt är lägre" eftersom privata alternativ existerar. Kanske stämmer det att de skickligaste läkarna arbetar privat (hur man nu mäter och bevisar det) men det är inte så att det hade varit dubbelt så många doktorer anställda på vårdcentralerna annars.

Och det är ännu värre att knorra för att "läkarna utbildats för våra skattepengar, men att nu dess kunskaper bara kan nyttjas av en privat marknad". Vem tror ni finansierar t.ex. teaterhögskolan då? Vissa skattebetalare har aldrig har råd eller möjlighet att gå på stadsteatern och beundra skådespelarnas färdigheter.

Så mycket som jag har länkat nu, så verkar det väl som att jag åtminstone har varit på Barnsjukhuset Martina. Men det har jag inte, än mindre har mina barn ett årsabonnemang. Jag gillar tanken dock på alternativ. Alla kanske inte tycker att Alvedon är lösningen på precis allting...