they say 2 wrongs don't make a right

och konstigt nog är det samma sak åt andra hållet. Oswald uppmärksammade idag att Martin Stenmarck gjort en cover på Keanes fina Everybody's Changing.

Martin Stenmarck har så många rätt. Han har en bra röst (betydligt bättre än Tom Chaplin som sjunger i Keane), och han är snygg. Inte minst är han riktigt snäll, han erbjöd mig hjälp med barnvagnen ner för den branta trappan vid Slussens t-bana på Götgatan. (Om han är stark vet jag dock inte, eftersom jag faktiskt inte skulle ner.)
Det som en till synes välkammad artist nästan alltid faller på är låtmaterialet, men det går ju inte att skylla på i detta fallet, eftersom Martin nu har den goda smaken att tolka en fantastisk låt, som hamnade högt på min personliga nollnolltalets bästa låtar-lista.

Ändå blir resultatet inte helt hundra. Visst, blir detta en liten radiohit som jag kan zappa fram på köksradion då och då är det ju bara trevligt. Men ändå. Det fanns så goda förutsättningar. Bra låt, bra röst. Men kanske inte fina råvaror automatiskt blir en god middag..?


Lyssna hellre på Lily Allens version av Everybody's Changing. Betydligt mer avskalad, men ändå intressantare.