För kärlek & lycka, ring vårt 071-nummer

Små independent-musikfestivaler är alltid trevligt, och igår var det Lobotom Records som visade upp sina artister på en konstig plats, en helt vanlig gatukorsning mitt i stan. Vi hörde bara sista bandet i utomhusdelen (resten av kvällen skulle vara inne på en asiatisk resturang). Tarnation Street hette bandet, och för att inte ha högre musikalisk kvalitet hade de väldigt mycket krav och önskemål från ljudteknikerbordet, måste jag säga...
Den riktiga aha-upplevelsen kom inte från något liveband, utan däremellan; jag spetsade öronen när världens bästa There is a light that never goes out hördes, fast inte med The Smiths, utan någon electropopversion som jag inte kunde placera. Det är lätt att bli kräsen och muttra "Helgerån!" när någon ger sig på sådana riktiga klassiker, men det lät ändå fräscht och intressant, så jag frågade en kille som såg lagom ansvarig ut, och fick reda på att det var en tjej som heter Gisela, men outgivet. Klickade in mig på hennes hemsida inatt, och förutom en näve electrocovers (t ex Alice Cooper och Roy Orbison) så finns där en hel del eget material, och massor av jättefina foton som jag uppfattade det som att hon tagit själv. Än har jag inte lyssnat på hennes egna verk, men hon verkar cool och konstnärligt begåvad som få. Verkar lovande. Kom ihåg var ni läste det först!

Det är inte många grejer som stått inbokat i min kalender i sommar, men den årliga Lilith Eve-kvällen i Kungsträdgården får man bara inte missa om man befinner sig i Stockholms län! Då får man höra små korta konserter med 12 olika artister, med sina respektive band. Det brukar vara toppen, och det var så jag först kom i kontakt med föreningen, när jag bara bott i Stockholm en månad. Verkligen en sommartradition. Så det är väldigt underligt att jag glömde bort det. På grund av ingenting alls. Vi har inte gjort något vettigt idag. Spelat kort och kokt broccoli, typ. Hur hur hur kan jag missa det? Det är till och med uppehållsväder!!
Det var ju en jäkla tur att jag inte anmält mig som medhjälpare nånstans.
Nu tittar jag inte på Gudfadern. Fast att det är en mäktigt film. Jag kan aldrig sitta stilla så länge. Men hästhuvudscenen såg jag förstås.

Bläddrar i ett halvgammalt nummer av MarieClaire. Det är den brittiska utgåvan, vilket inte borde skilja sig så mycket från ett svenskt magasin rent ideologiskt. Men radannonserna i slutet är helt fascinerande. Blandat med plastikkirurgi och aborter efterlyses eskortflickor och äggdonatörer, plus att det verkar finnas en enorm marknad för psychic tjänster. Som denna:

Do you want to bring a lover back or prevent a parting?

Has someone cast a spell on you or someone dear to you?

I will work for you and grant your wishwith white magic spells and rituals.

Det verkar bara rikta sig till kvinnor, fast det är ju en tjejtidning. Annonsen fortsätter:

What is he thinking? Does he REALLY love you?