Två delar Mad World, en färsk Cardigans och avsaknad av kent-b-sida

Kanal5 visade Donnie Darko ikväll, och förra veckan såg jag om Good Girl, och Jake Gyllenhaal är väl egentligen en drömkille, med sin plutiga mun och sorgsna ögon? Fast det är ganska snarlika karaktärer han spelar i båda filmerna...jag har inte sett The day after tomorrow. Det är något hos Jake som påminner om Håkan Hellström...typ huden, att de ser så mjuka och hundvalpiga ut. Donnie Darko utspelar sig 1988 och innehåller därför lite schyst DuranDuran och Joy Division, men även en fantastiskt bra cover på Tears for Fears (80-talare) Mad world. Tears for Fears måste vara nöjda, inte bara för att Mad World sålde guld i England, utan för att det är en eminent version. Michael Andrews heter snubben som gjort the score, alltså filmmusiken, och han spelar piano och lät sin barndomskompis Gary Jules sjunga, med verklig smärta i rösten. Exempel på fantastisk textrad:

And I find it kind of funny, I find it kind of sad

The dreams in which I’m dying are the best I’ve ever had

Ingen dålig nyhet men inte heller upplyftande är att kents tredje singel från fantastiska Du och jag döden blir Den döda vinkeln. Det blir förminskningar på alla håll och kanter, titeln ska tydligen ändras till Döda Vinkeln (är det sant? varför?), låten ska släppas i något förkortad version (jaha varför det?) och Just nu finns inga fler bonuslåtar (fan! varför!?!?!), enligt kent.nu. Då får vi hoppas att videon blir vacker iallafall. Men B-sidorna är en stor del av kent-kulturen, att det kommer lite nya låtar då och då. Det är ju därför man köper singlarna fastän man förstås köpt albumet.

På Universals spanska sajt kan man lyssna på ett nytt spår från The Cardigans, som släpper nytt i höst. Det är en rockig låt med den roliga titeln I need some fine wine and you, you need to be nicer. Antar att det blir förstasingeln, det kan absolut funka, och vad kul när varenda radioprogramledare måste säga den meningen vid varje uppspelning! Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Cardigans inte blev riktigt stora i Sverige förrän Lovefool kom, från tredje plattan. De första skivorna Emmerdale och Life är alldeles för mespoppiga (och det är i den positiva bemärkelsen) för Sverige. Riktigt skön soft spröd pop. I alla fall, om man uppskattar detta nya alster från Cardigans ska man kolla in Rilo Kiley. Deras (mig veterligen) enda kommersiella hit - än så länge - Portions for foxes, är i samma stil. Går att lyssna på från deras officiella sajt. Fast alla andra Rilo Kiley-låtar är också söta. Bra pop är bra pop. Rilo Kiley spelade i Stockholm i februari, som förband till Bright Eyes.

Nu ska jag försöka att inte läsa till solen går upp igen, jag har lånat Hanteringen av odöda, av författaren till vampyrboken Låt den rätte komma in (som är en bra bok i sig själv, inte bara för att den är döpt efter en Morrissey-låt). Jag har bara läst några kapitel men är redan imponerad...jag menar, bara att den startar med ett omvänt strömavbrott, alltså att man inte kan stänga av TV:n eller släcka lampor...kreativt!
PS. Slösa däremot inte tid på att se Kinsey (dvd). Den var faktiskt skittråkig. Liam Neeson och Laura Linney bör tusen gånger hellre beskådas i Love actually. Och den kan man se om fastän det är sommar (det är en julfilm).