söndag, augusti 14, 2005

Sömnstress & kramtrauma

Jag skulle lätt kunna göra en hel blogg om sömnlöshet. Jag skulle kalla mig Miss Insomnia (och göra loungemusik?). Nej men seriöst, jag hade gillat att ha en du-är-inte-ensam-blogg att läsa om nätterna. Och nej det hjälper inte att vare sig bo själv eller vara sambo, att bo mitt i stan eller utanför. Man är the outsider ändå. Sov på nätterna, kanske tentaplugga eller möjligen partaja, men annars är du körd.
Och nu ska jag vara på jobbet imorgon kl 09.00 - och vi börjar aldrig kl nio varför ska vi göra det imorgon för - och baraför att jag måste åka ganska tidigt så har jag värsta ångesten för det, för jag kommer inte kunna somna. Det spelar säkert roll att jag spänner mig för att jag fixerat mig vid att inte kunna somna, men det är ju heller inte första gången. Det är säkert tjugonde gången ett sommarlov (fast jag har semester inte skollov) tar slut, och säkert den miljonte som jag har en tid att passa. Jag brukar inte försova mig, bara jag vaknar så kan jag gå upp och vara pigg, och jag brukar ändå vakna halv sju och borsta tänderna (jag vet att det är knäppt men nu är det så). Usch. Och så tycker jag tanken på imorgon är lite motbjudande...jag har verkligen schysta kollegor och så, men jag trivs tyvärr inte i sammanhang där man kramar varandra bara som en formalitet. Skolavslutningar och terminsstart...det blir fyra gånger på ett år. Jag kan krama folk som ett lycka till, eller som ett tack, eller som ett grattis, eller som tröst. Men inte som ett goddag. Folk som tycker så pass bra om mig att de känner att de vill ha kroppskontakt hör väl av sig självmant på en hel sommar, eller? Och det gäller inte bara här och nu. Så här har det varit sen gymnasiet, eller när det nu var den svenska varianten av sydeuropas kindpussar infördes.

Jag har i alla fall alla återstående Desperate Housewives i datorn, och det är sex kvar som jag inte har sett än. Helt klart awesome. Ligger mellan Vänner och Twin Peaks, på alla skalor.

Kanske borde jag ta en whiskey? Synd att det inte är gott. Känns som att det är värsta lugnande medlet.

Inga kommentarer: