t.A.t.U
Vad hände med t.A.t.U egentligen? Jag tyckte att de var hur bra som helst. De hade ju ett eget sound, kanske lite för att de skriker så mycket, men framför allt, väldigt energiskt. Hur många lyckas med att inom drygt ett år både göra en dundersuccé till debutsingel med årets mest omtalade video (All the things she said), en lysande och ovanligt karismatisk Smiths-cover (How soon is now?) och delta i melodifestivalen i jeans och t-shirts och samtidigt fixa Årets Sex-kupp! 
Tydligen var Lena (med rött långt hår) och Yulia (den vackra mörkhåriga) inte ett dugg lesbiska utan det var bara en PR-grej, eller så var det bara en PR-grej att en av dem var tillsammans med en framgångsrik rysk hockeyspelare, vad som är bekräftat däremot är att Yulia fick en dotter i september förra året.
Nu verkar det trots allt som att det kommer en uppföljare till debuten 200km/h in the wrong lane i början på oktober. Det uppges olika titlar, dels Ludi-Invalidi och dels Dangerous & Moving, men det kan hända att det blir en rysk upplaga och en internationell. Den första singeln, All about us släpps 26 September, enligt en amerikansk källa - tydligen är de stora där, eller ska bli - men är "scheduled to hit radio airwaves this month".
Jag hörde inte Lars Noréns vinter-sommarprat men det ryktas att han spelade Not gonna get us. Tänk om det därmed blev legitimt i finkulturkretsar att lyssna på t.A.t.U.
Vet inte vad Morrissey tycker om att ovan nämnda How soon is now? är signaturmelodin till mesiga TV-serien Charmed/Förhäxad (i ytterligare en annan version!) men han är såklart coolast i världen när han blev tillfrågad om vad han tyckte om t.A.t.U:s tolkning:
1 kommentar:
har bara hört smiths-covern och festivalbidraget och efter det tycker jag att själva grejen (uppdiktad story bakom för att bli mer intressanta, lesbiska, som när peter le marc kom från ungern. en pengakåt manager i bakgrunden, en rysk bert karlsson, utseende och timing viktigare än musiken, army of lovers, uppkäftig attityd för att väcka uppmärksamhet, plats i media, malcolm mclaren, school girl sexy, loita, nabokov)) var roligare än musiken.
alltså, hmm, krystar:
peter le marc går över till mariann records, klär sig i korsett och alltid en slickepinne i munnen, promotar senaste plattan på pridefestivalen där han väljer att sjunga sin senaste singelcover don´t stand so close to me.
the grej neats the music.
ah, det blev krystat, men jag skyller på att det är fredag.
Skicka en kommentar