Överflöd av s n ä l l a killar

Andreas Johnson är tillbaka, och inte med helt nytt sound (positivt) utan i bästa Glorious-anda. Inte riktigt samma fullträff dock, Glorious var ju verkligen klockren. Vad har Andreas sysslat med sen 1999? Varit pappaledig som alla andra popkillar i Sverige, eller levt på avkastningen från den hemska kaffereklamen (med en trädgårdsmästarinna som vill ha oväntat besök från en stackars kostymkille som försöker ta en paus i gräset)!? Albumet Liebling var egentligen inte Andreas debut men helt klart det stora genombrottet. Nya låten heter Show me XXXX, och det var ett skönt alternativ till dussinet Show me love-låttitlar som redan finns. Det ska inte vara för komplicerat att hitta rätt låt på DC++, eller hur!?

Nu har vi äntligen sett både Kalle & chokladfabriken och The Ring 2. Kallefilmen ville jag se för att jag älskade boken som barn, och för att det är kul att se så detaljrika filmer på en bioduk. (okej, jag är ett lagom Johnny Depp-fan också, men han är lite läskig i denna rollen, tro det eller ej.) Det var mycket som var precis som man förväntade sig enligt boken, men mitt favoritobjekt hissen fick inte alls så mycket utrymme som den förtjänade. Det är faktiskt en glashiss med knappar från golv till tak som kan flyttas i alla riktningar förutom uppåt och neråt. Dessutom är det pålagt extra mycket moralkakor i filmversionen, om att man ska vara rädd om sin familj för det är det viktigaste av allt!
Uppföljaren till The Ring var verkligen inget särskilt, och kräver ovanligt nog (för att vara skräckfilmsgenren) att man har sett ettan. Vänta till DVD-releasen!
Efter båda dessa filmer samma weekend nästan längtar man efter ett besvärligt prepubertalt barn som t ex gör livet surt för nån ung styvmamma...det skulle vara uppfriskande mot dessa präktiga mammas gossar!