världspremiär
Låt mig bjuda på en världspremiär! Den första bilden på det lilla popsnöret jag har i magen! Så pytteliten, men ändå helt...komplett, kolla örat, kolla den lilla näsan! Och som den rör sig, sprattlar och låtsasboxas. Ändå känns det inte alls på mig (än). -Jag längtar till den börjar sparka, sa A häromdagen. Jag vet inte riktigt jag...
Kändes helt sjukt att se denna lilla personen på en monitor. Tänkte först att det var något förberedande som sköterskan visade, typ "såhär brukar foster se ut". Men det var vår bebis. Då känns det som att det inte gör så mycket om jag blir tjock. Den måste ju få plats att röra sig därinne.
6 kommentarer:
det ser ut som en kille tycker jag!!!!!
Det är nog världens sötaste ultraljud näst efter Love, fast han är ju inget ultraljud längre... så okej, världens sötaste!!! Jättefinbild, tydlig, man ser faktiskt att det är en bebis!!
Anna! Hej! Jättefin! Sprattlet är skumt, man vänjer sig, men inte ändå; svårt att förstå att det finns en liten alldeles egen och riktig bebis där inne som tar för sig. Alldeles strax kan du som premiär få en alldeles egen bild på hur de ser ut när de ploppar (ja, faktiskt blev det ju så) ut! I varje fall om de heter miss Rosenberg.
Som man får man vara glad att man känner sprattlet i form av en fot eller hand som trycker på in ifrån magen...
Det är en känsla är större äv livet i sig självt att få ta del av hela den resan som ett sådan liten varelse gör (från liten plupp till större plutt).
Lycka till med sparkarna...
kram
Peter
numera stolt 2 barnsfar (sedan i fredagsnatt)
morsan! det här gjorde mig glad. ett, av våra tre, fick arbetsnamnet tyson. very boxy, idag lirar han hellre fotboll, snabb, ettrig, spelintelligent högermittfältare. men de börjar alltid som boxers. var inte längesedan jag grattade dig, men det här grattiset är mycket större. GRATTIS
oh, så söt:D
Skicka en kommentar