i remember when rock'n'roll was young

Om man reserverar böcker på biblioteket som jag brukar göra blir det en totalt ojämn ström av hur mycket man har att läsa, och helst på kort tid eftersom nyare böcker har kortare lånelängd. Iallafall läste jag nyss ut Inger Edelfeldts Finns det liv på Mars? (ISBN: 9113015419) och den började jag på i förrgår, så det var verkligen ett stycke lättläst nutidsskildring. Det speciella ska säkert vara att huvudpersonen Joni "verkar vara" 25+ men i själva verket ska fylla 45; dvs att man tydligen resonerar likadant om pojkvänner, sex, ekonomi och musik genom hela livet.

Det vill inte jag göra. Jag vill faktiskt ha lite andra värderingar om 20 år, det hoppas jag att jag har. Sen fattar jag också att man fortsätter gilla samma musik, man förvandlas inte automatiskt till dansbandspublik för att man blir medelålders. Den största faran, enligt mig, är om man slutar intressera sig för/ta till sig ny musik. Det skulle vara en förlust. Det är kanske en gång på tio år som världen "drabbas" av en Eva Cassidy, alltså nån som slår igenom när hon dessutom typ dör och som tilltalar varenda generationsled. Fast det var säkert, säger anna bittert, för att hon bara sjöng in covers.

Åh jag är så sjukt trött på Tolkningar av Gamla Favoriter. Eller inte att det görs, för man kan bli riktigt lycklig av att spela en låt man älskar, men att det ges ut på skiva. En "bortglömd" älsklingslåt kan man visst blanda in på sitt eget album med original, det är väl bara kul, men det börjar bli ett överflöd.

Fast hur indie är jag nuförtiden..? Jag ser ju faktiskt fram emot att få provlyssna West End Girls Goes Petshopping.

PS - förtydligande till rubriken: jag har aldrig haft en Elton John-period, och isåfall skulle det inte vara Crocodile Rock.