lily allen på berns

I lördags såg jag Lily Allen ge sin första Sverigekonsert på Berns.
Jag köpte biljetter direkt när de släpptes - fast jag tvivlar på att det var utsålt - för enligt mig är Lily verkligen årets debutant. Och hon var precis lika cool & bra som jag förväntade mig. Bortsett från att hon delade upp publiken i två halvor och uppmanade till skrik. Sånt går helbort (s.t.o.r.h.e.t.s.v.a.n.s.i.n.n.e.) Lily är ganska liten och jättesöt med mörkt hår i 50talsfrilla och snygg röd klänning. Och jag har varit så busy med att lyssna på låtarna på hennes CD att jag inte märkt att hon faktiskt har en helt okej röst också! (så vackert hon la-la-lallade i Littlest Thing!)

Den enda skivan hon gjort räcker inte till en hel konsert, men hon kunde gott fyllt på med någon av de hemliga bonuslåtarna jag har fått tag i istället för de hon valde. T ex valde hon att tolka The Kooks Naive istället för Kaiser Chiefs Oh My God. Och Absolutely Nothing måste vara en nyskriven låt, men det funkade bara sådär med en ballad faktiskt. De snabba gungiga låtarna är allra bäst, Friday Night, Not Big, Alfie och förstås Smile.

Kolla Lilys myspace-sida, dess existens är mer världsberömd än Lily själv...
(Dessutom är hon ganska känd för att vara dotter till nån berömd komiker, tyvärr inte Woody Allen, utan nån brittisk som jag inte känner igen...)

Andra bloggar om: musik, konsert, lily, allen, berns