doping

Nu har vi döpt vår lilla Bubbla. Fast jag är fortfarande tveksam till det hela. För jag vet inte hur man gör för att bli odöpt, om hon inte vill vara det när hon blir stor. Det kan inte vara samma som att gå ur Svenska kyrkan bara. Och jag kommer behöva göra om den här proceduren om det blir fler barn, för aldrig har man hört talas om att göra skillnad inom syskonskaran i den här frågan. No compromises, liksom.

Ett skitfånigt modernt påfund är namngivningsfester. Alltså, man döper inte barn till ett namn. Det är hos Skattemyndigheten man registrerar namn, oavsett religion. Ska namngivningsfest motsvara de 14-åringar som fick tex en moppe eller ett trumset av sina föräldrar utan att konfirmera sig, baraför att de annars skulle konfirmera sig enbart för presenterna?

För i så fall finns det mer man kan fira. Nittonåringar som hoppade av gymnasiet kan ju ändå ta på sig en mössa och bjuda hem folk på kallskuret och fira en ny fas i livet.

Och jag är varken förlovad eller gift, men jag kan ju ställa till med värsta stora släkt- och parmiddagen för att celebrera kärleken.

Allt för att få fina presenter, eller hur. Som att få en Grammis utan att spela in en skiva.
Nej, det ska vara the real thing, annars får det vara.