rhythm is a dancer, it's a soul companion

Nyss läste jag ut Bekantas bekanta, vilket gick alldeles för snabbt. Mats Strandberg har döpt varje kapitel till olika låttitlar från "euro-technons guldålder", som han själv kallar det.

Om man händelsevis skulle känna någon brådskande längtan efter t.ex Culture Beat, Haddaway, Rob'n'Raz eller Haddaway lär man inte ha ett alltför betungande eller påkostat arbete framför sig. Det finns inte ett loppisbord i detta avlånga land som inte försöker bli av med skämsobjekt som Move your body, Mr Music eller kanske Absolute Music 21 för en tjuga.

Till och med på finkulturella bok-bordet längs Drottninggatan i söndags gick det att köpa skivor som motsvarar en Harlekin-roman. Fast jag fyndade Popsicles självbetitlade album från 1996, den med bl.a Not Forever, för en guldtia.

Nittiotalet gav oss en stor mängd dålig musik, men eurotechnon är absolut inte det värsta. För det är absolute-reggaen. Särskilt Baby, I love your way med Big Mountain, är kanske en av de 5 sämsta låtarna någonsin...

Åh nej! Tänk om man hamnar på min blogg om man googlar på Baby I love your way! Och ändå fortsätter jag skriva det...