kate nash

MTV2 får mig ibland att vilja bo i london, även om det känns väldigt "vad-ska-vi-göra-efter-studenten". när man hör den där typiska londonengelskan, som hos lily allen. inte mycket kan dämpa min längtan efter en ny skiva med henne (inte dizzee rascal-duetten heller) men ett värdigt komplement (inte efterträdare!) är kate nash. jag har lyssnat på hennes skiva made of bricks.

kate nash sjunger på samma rytmiska snabba sätt, fast det är ändå inget försök till rap. och så älskar jag trummaskiner som låter gamla och skitiga fast det säkert är senaste pro-tools-versionen. hennes låt foundation hörs på andra ställen än mtv2 också, det är en hit, fast jag hoppas ännu mer att nästa singel mouthwash, för den har verkligen coolt pianospel. enligt kate's myspace-sida är det hon själv som spelar piano, och gitarr.

nu kanske jag naturligt lyssnar extra mycket på just pianot, men det är faktiskt låtarna med dessa små enkla men effektiva riff som är allra bäst. som we get on och skeleton song. de långsamma låtarna (birds och nicest thing) är inte alls så intressanta. kanske för att kate's sångröst inte riktigt trollbinder trots allt.

texterna är ganska utlämnande, fast inte nödvändigtvis på djupet. åh jag hoppas att kate är tillräckligt cool för att ha skrivit låten mariella (uppenbarligen en rätt otrevlig stroppig tjej) om nån före detta kompis som verkligen heter mariella. och det är rätt oemotståndligt med en sång som går why you being a dickhead for, stop being a dickhead.

kate ska spela på copenhagen jazz house (!) i december, men det ser inte ut som det finns utrymme för en avstickare till stockholm just då. så nu irriterar jag mig ännu mer på att jag inte gick på acceleratorfestivalen i somras.

nu har ju kate ett fint artistiskt namn redan, men det hade också varit coolt om hon stavat det á là guns'n'roses. alltså kate'n'ash.