jag krossar myter om föräldraskapet

Eftersom det var prick ett år sedan jag slutade vara en vanlig (och gravid) tjej och övergick till att bli mamma, kommer hela detta inlägget handla om saker jag inte visste för ett år sedan.
OBS att det här kan uppfattas som en förskönande beskrivning av föräldraskapet, ja rentav som propaganda.

Bebisar sover visst om nätterna!
Från att hon var ca 3-4 veckor tills hon nästan var ett halvår sov min bebis - i sin spjälsäng! - från klockan 21 till halv sju på morgonen. Utan att vakna ens för amning!

Det är inte läskigt att byta blöja!
Nej, faktiskt inte, och innan de börjar äta vanlig mat luktar det ingenting!

Det är inte svårt att sätta på pyttesmå kläder!
Äsch, man vänjer sig på en vecka! Och bebisen kommer själv att hjälpa till, fortare än man tror. Till och med små fingervantar funkar!

Inte alla bebisar rapar och kräks.
Nej, det är inte kräks, det är bara den allra sista maten som kommer upp igen direkt. Och jag tror att jag har hört två rapar någonsin.



Man måste inte hålla sig hemma!
Inte om man vänjer in bebisen vid resor! Min bebis har flugit åtta gånger, åkt båt och tåg, och är en nästintill daglig SL-resenär. Och hon verkar veta precis vad som gäller...


Man får visst saker gjorda därhemma fastän man har ett spädbarn
När de är pyttesmå sover de ofta och länge så då har man massor av tid att göra grejer. Jag hann baka inför nästan vartenda besök den första tiden.
Och jag hann läsa fler böcker än på två normala år, och komma ikapp flera tv-serier, bara under stunderna jag ammade!


Det är inte långtråkigt att vara föräldraledig!
Nej gud nej, det händer tusen nya saker varje dag. Det är superlyxigt att få se en liten människa formas, att se hennes små egenskaper.
Tycker hon om att leka med bollar/att titta på hundar/att spela piano/att vara på biblioteket/att äta glass/att bada...det finns massor av saker att upptäcka hur bebisen reagerar på!

Man känner mer och större kärlek än vad man trodde var möjligt!
Ja, jag trodde också det var en myt. Eller jag trodde att just jag hade känt största möjliga kärlek förut. Men det här är större. Extra allt. Och jag kommer aldrig igen vara viktigare för någon människa än vad jag är för mitt eget barn den allra första tiden.