kall kentkonsert

Det var varmt på Annexet igår, när kent spelade för tredje kvällen. Men man kände nästan rimfrosten under fötterna och såg vit rök komma ut munnen när man sjöng med i låtarna.
För inget annat band har sånt genomgående köld-tema i sin musik som Kent. Det finns lätt över tjugo låtar som på något sätt beskriver att det är kallt.
Igår spelade de - förutom den glada överraskningen VinterNoll2! - både Columbus, Max 500 och Romeo återvänder ensam, och det finns många fler kentlåtar som handlar om snö. Kanske en kommande temaskiva, Kents snöflingor?

Jag tycker inte att nya skivans finallåt håller samma klass som klassikernas, men den har växt efterhand. Och den ordinarie konserten avslutades med just den, Ensammast i Sverige.
Men eftersom kent "måste" avsluta med 747, så vet man att de kommer in igen.

Och sen känns det redan självklart att de ska avsluta efter avslutningen med Mannen i den vita hatten. (Om de fortsätter så här kommer kent om några år få springa ut och in ett dussin gånger.)
De skulle vara lite lustiga och ha en man i en vit hatt på scenen, som de presenterade som scenarbetaren Nisse, som fyllde 33. Det var den äldsta trettiotreåring jag sett. han såg ut som Evert Taube.

Varför pratas det aldrig om att Jocke Berg sjunger så bra?! Det är aldrig det som tas upp i recensioner, artiklar och intervjuer! Jag tycker han har en sån fin röst, speciellt live! Och han verkade glad igår, jag tyckte han mellansnackade ovanligt mycket.

Synd bara att extasen inte varade längre. Jag stod i mitten ungefär - vilket är långt bak på just en kentkonsert. Publiken runt omkring mig verkade inte riktigt älska Kent, eller inte känna till all musik iallafall. Tjejgänget närmast sa tillvarandra "Vilken är det här?" minst tio gånger, och den enda låt de sjöng med och dansade till var Ingenting.
Och så fort sista "vi ska alla en gång dö" klingat ut, så var det bara att hämta ut jackorna och gå till t-banan. Kändes med ens som att ha varit på bio, typ...