lackat & packat

Nu är alla mina julklappar både inpackade och nerpackade. Alla prassliga glansiga paket med fluffiga serpentinsnören kommer alltså i kofferten att förvandlas till matta platta små tingestar.

Jag tycker att jag är bra på julklappar. I alla fall mentalt, jag brukar komma ihåg små meningar som folk slänger ur sig. Som "man skulle haft en..." eller "vad snygg den var" eller "jag hörde en skitbra skiva på Record Hunter idag, med nån grupp som heter Beirut".
Det sistnämnda fallet var förstås min trååkpojkvän. Förra helgen satt han vid sin dator och försökte googla fram "det där bandet han hade tyckt om". Var det Berlin dom hette?
Eftersom det bara var en fråga om minuter innan han skulle bestämma sig för att klezmer-rocken han fallit för inte var ett dugg likt åttiotalshiten Take my breath away, var det bara att plocka fram paketet. Annars skulle han själv hunnit skaffa skivan.

Förra året var det likadant. Den tredje advent förklarade han att han behövde en ny mobil, och han skulle köpa den idag. Jag lyckades få honom att lugna sig till mellandagsrean (ehh på mobiler?) för det låg redan en snygg SonyEricsson till honom under granen...

Det är sånt här som gör att julen är stressig. Att man inte ska vara ute i god tid, utan vänta så länge som möjligt med att handla. Annars hinner mottagaren själv skaffa vad den vill ha!

God Jul!