pick up

Idag ringde min lillunge mig på jobbet. På riktigt.
jag har en jobbmobil som pianokidsen kan ringa om de blir försenade eller sjuka. Men min kille får bara ringa den om det är riktigt viktigt. Så det är klart att jag svarade när det var ett samtal från hemtelefonen, fastän jag övade Dunderklumpenlåten med lilla Emm.
Och då hör jag bara ett litet "he-ijj!" Efter en halv minut tar min kille luren och frågar vem det är. - Ringde du hem? Nej, det var lilla B som ringde mig. Där ser han. man kan inte vända ryggen till.

På nyårsafton ringde en gubbe som hette Sture och sa att han hade ett missat samtal från oss alldeles nyss. - Oj, det måste vara vår bebis, sa vi och bad om ursäkt. Sen fick jag värsta samvetskvalet. Tänk om det var en ensam gubbe som bara fick ett enda samtal på nyårsafton, och då är det från nån som inte ens vill prata med honom!
Hur hon lyckades slå ett 0709-mobilnummer vet jag inte. Jag ligger ju först i vår telefonlista så det är inte så konstigt att hon fick tag på mig...

Hon lyckade sms:a för ett tag sen också. faktiskt till mamman till en av sina egna kompisar. Jag fick ett sms med texten "Har jag frågat något?" och då tittade jag i Utkorgen. Jovisst, det hade gått iväg ett mess med det enkla budskapet "Ja".

Hon har minst sex egna mobiler, och tre fjärrkontroller. Ändå lyckas hon få tag på våra. Busunge!