the cure på hovet

Jag var alltså på The Cure-konserten igår. Eftersom jag milt uttryckt inte mådde så bra, så hade det varit roligare att inte veta att de alltid spelar i tre timmar. Enligt setlistorna från de senaste konserterna på denna turnen, vilka var typ i Mexico, så kom mina Disintegration-favoriter först efter andra applådtacket. men igår spelades Lovesong, Pictures of you och Lullaby redan första halvtimmen.
För jag är precis så klichéartad i mitt The Cure-lyssnande. Fast Close to me var den första låten som jag verkligen tyckte om, och eftersom jag hoppades tillräckligt hårt så spelade de faktiskt den också till slut, även om det var en ruskigt kort version.

Det var alltså en alltför lång konsert, det kändes orättvis mot både bandet och mig själv att jag då och då hamnade i helt andra tankar. Fast jag är glad att jag bestämde mig för att gå, för The Cure är ett sånt band jag haft på min band-jag-måste-se-live-någon-gång-lista länge!
Men shit vad obekväma stolarna är på Hovet. Det är först alldelesför korta stolsdynor, och dessutom för kort utrymme för fötterna, (och då är jag en normal tjej under 170 cm).

Jag undrar om bandet befann sig tillräckligt länge i Sverige för att hinna se ett avsnitt av Andra Avenyn (som alltså har Friday I'm in love som signaturmelodi!) Det vet de säkert inte om själv, det är typiskt en sån grej som brukar få genom förlaget bara!