straight to nä just det nä

Först fick jag jämt ett smärre adrenalinrus när jag hör den angenäma inledningen till en av världens bästa rocklåtar, Straight to hell, på radion. Men nu har jag beklagligt nog vant mig vid att inte få höra The Clashs originallåt, utan istället M.I.A som rap-sjunger om PaperPlanes.

Alla andra par kanske har en egen låt, en som bara är deras, och om jag måste uppge en sådan så skulle det nog bli just Straight to hell. Bara för att den dök upp vid några unika tillfällen i början av vårt förhållande. För något vidare romantisk är den inte, om det någonsin kommer att dansas brudvals - vilket jag tvivlar på - så har man ingen nytta av den, och om något fruktansvärt inträffar och jag måste stå som en ung änka kan jag ju knappast uppge "go straight to hell boy" som begravningslåt..!

Förut när jag hörde samplingar i nya låtar trodde jag alltid att originalet skulle få ett uppsving och bli populära igen, men så är det ju inte, möjligen när det är covers, men inte samplingar. Både Moby & Heather Nova, Hank Williams (ett barnbarn inte den riktiga gamla countrygubben) och Josh Rouse har sjungit Straight to hell, men jag måste säga att M.I.A har använt låten smartast, det stigande gitarr-riffet är väldigt effektivt.
Sen kommer väl aldrig Joe Strummer bli ihågkommen för någon direkt skönsång, men han gör en otroligt mycket snyggare sånginsats här än i de rena punklåtarna.